Varför är vi så ruskigt sekulariserade i Sverige?

Dagen refererar idag Torsten Åmans seminarium från Lapplandsveckan om orsaken till att Sverige blivit så kraftfullt sekulariserat, framförallt jämfört med andra länder med jämförbar kulturhistorisk bakgrund.

Jag tycker hans analys är vettig. Åhman avfärdar först de tradidionellt ateistiska låtsasargumenten som att utbildning, eller teknisk och ekonomisk utveckling tvingar ut gudstron ur samhället. Den viktigaste orsaken är istället enligt Åhman (och Magnus Malm, som han lånat slutsatsen av) att kyrkan i vårt land - till skillnad från många andra - inte representerar frihet för gemene man, utan snarare en del av den historiska maktapparaten.

Det är förstås inte hela förklaringen, men det är en viktig aspekt. Kristendomen har alltid fungerat bäst som rebellrörelse. Inte med fysiska vapen, men genom förföljelsen och martyriet som visat att tron på Jesus är så angelägen att inget förtryck förmått utplåna tron. Istället har kristendomen bara blivit starkare under förföljelse. Exemplen är mångahanda, alltifrån Rom till det nutida Kina. Ju mer de kristna torteras och dödas, desto fler blir anhängarna. Klart tänkvärt, ställt i relation till den i Sverige så vanligt förekommande sänka-tröskeln-strategi.

Förföljelsen för att vara bekännande kristen är ännu inte speciellt avskräckande i Sverige. Kyrkan har andra - och i det stora perspektivet farligare - faror att brottas med. Men även i ett sekulariserat land där mycket av den kristna kontexten har gått förlorad finns det mycket spännande möjligheter att nå fram med det kristna budskapet.

Det senare ämnet ska jag prata om på Oasmötet i Kungsbacka senare i veckan. Hoppas vi ses då!