Ogräs

Att rensa i rabatter, grusgångar, gångplattor etc är ungefär som att åka på kristen konferens. När man är färdig är det alldeles rent, vackert och helt ogräsfritt. Det är alldeles härligt att uppleva. Man andas fritt, och känner "Precis så här är det tänkt".

Det varar i ungefär två dagar. Sen kommer de där små, små retliga första ogräsen som åter tittar upp genom gruskornen. Och man inser att den där perfekta känslan inte kommer att hålla i sig så länge som man i en stunds naivitet vågade hoppas.

Samma sak upplever man som färdigkonferensad människa. Gud kan göra något fantastiskt i ens liv, och man känner att inget mer kommer att bli som förr. Men efter några dagar kommer de där små, små vardagsgrejerna som stjäl uppmärksamhet och skapar irritation än här, än där. Ogräset börjar än en gång ta plats i livet.

Och det är väl så det är. Men en sak kvarstår. Den där grundliga genomrensningen man gjorde gör att de där näten och rotsystemen av ogräs som fanns där tidigare är borta. Visst dyker det upp lite här och var. Men rensningen har ändå gett ny renhet och nya växtmöjligheter för allt det där vi faktiskt vill se blomma i våra livs trädgårdar. De små irriterande ogräsen till trots kan vi vara övertygande att rensningen innebär att marken förnyats. Och den kommer att bära frukt.