lördag 22 december 2012

Livets mening ligger i att...

Min artikelserie i Världen Idag enligt upplägget i Vem tänder stjärnorna slutar alltså - precis som i  boken - med frågan om livets mening. Människosläktet ställer sig denna fråga, inte minst idag i den tid och kultur då väldigt många har skaffat allt som går att köpa för pengar, och ändå känner sig otillfredsställda. 

Grundfrågan lyder: Finns det en objektiv mening eller syfte med vår existens, oberoende av vår egen inställning till denna eventuella mening, eller är vår tillvaro helt oplanerad och i avsaknad av syfte eller tanke. Nästa viktiga - men trots allt sekundära - fråga handlar om hur vi bäst skapar mening i själva livet. Låt oss skilja på dessa frågor. Den första är ontologisk, den andra mer praktisk. Låt oss i första hand koncentrera uppmärksamheten på den första, så följer den andra sedan på ett naturligt sätt ur den första. Och i denna hamnar de gudlösa världsbilderna slutligen i det gemensamma svar som de i grunden bär med sig. Jag skriver (för mer djupgående sammanhang rekommenderas papperstidningen eller boken): 

"I frågan om livets mening har ateismen och panteismen till slut flutit ihop till en unisont förkunnad grundsyn: Livet har absolut ingen mening överhuvudtaget. Vi föds, vi lever, vi dör. Antingen en enda gång, eller som ännu ett kapitel i en oändlig serie återfödelser. Men i inget av alternativen har människan något personligt ursprung, eller något uttalat syfte med sitt liv. Det flammar upp, brinner en kort stund och dör sedan bort. Utan att ha betytt någonting i ett större perspektiv.
...
Vad spelar det för roll om Sisyfos visslar en glad melodi eller förbannar sitt grymma öde under tiden han släpar sin sten uppför berget? I slutänden: ingenting. Han är likafullt fjättrad i sin hopplösa situation, och ingen underhållning på vägen kan förändra den. Han finner ingen verklig mening inom sin egen monotona tillvaro, oavsett vad han fyller den med. För att hitta en eventuell mening måste han gå utanför sin egen trånga värld. Han behöver söka sig tillbaka till sitt sanna hem.
...
Den som till slut har funnit sitt rätta hem frågar inte längre efter livets mening. Han eller hon befinner sig ju i själva verket mitt i den. Och det är just dit Gud önskar att vi ska styra våra steg. Att komma hem är inte detsamma som att bara sätta på sig tofflorna, slå sig ner i fåtöljen och slappna av. Närheten till vår kärleksfulle Fader öppnar istället våra ögon och låter oss se vår medmänniska på ett nytt sätt. Fadern driver oss ut att bekämpa det onda, att älska andra människor, göra gott mot dem och bjuda med dem in till den fest som förberetts också för dem."

Visst finns det mål och mening med vår färd. Vi kan sannerligen glädja oss över att det finns ett verkligt syfte med människans tillvaro, givet av Honom som skapat oss. Låt oss alltmer hängivet leva i det syftet.


29 kommentarer:

  1. Vad var livets mening menar du..?

    SvaraRadera
  2. Patrik N

    Meningen är så uppenbar att det krävs ett ickeseende för att inte hitta det.

    Kom hem. Ta en vecka i ett kloster. Be, testa, läs, diskutera o lev.

    Vincit omnia Veritas!

    SvaraRadera
  3. Livets mening är att komma hem. Livets mening är att leva i det syfte vi skapats till. Livets mening är att följa Jesus. Livets mening är att... (fyll i själv). Jag tror inte att någon lyckats formulera det fulländade koncentrerade svaret på frågan.

    Den stora skiljelinjen går som sagt var mellan dem som säger att livet helt saknar syfte och mening, och oss som säger att Gud har en avsikt och en mening med människans tillvaro som kollektiv, men också för oss var och en som individer. Exakt hur den meningen bäst formuleras, och - framför allt - levs är nog i första hand upp till oss var och en att lära oss förstå.

    Men, som sagt, när vi väl lever i Guds närhet har vi inte längre samma behov av att ställa frågan om livets mening. Vi befinner oss ju då mitt i den.

    SvaraRadera
  4. Då har du med andra ord sagt att "den stora skiljelinjen" exempelvis går mellan dig och mig.Vad innebär den stora skiljelinje som går mellan oss?

    SvaraRadera
  5. I så fall åtminstone en sak: att en av oss menar att livet har en objektiv mening, den andre att ingen mening finns. Men det är förstås en ganska viktig skillnad.

    Det fascinerande är dock att i princip alla människor - och jag tror att även du är inberäknad här, Patrik - lever som att de tror att det trots allt FINNS en mening. Och det är som jag menar något som talar för att en gudlös världsbild och dess implikationer inte fungerar som förklaringsmodell av den verklighet vi lever i.

    SvaraRadera
  6. En världsbild innefattande en gud fungerar utmärkt som förklaringsmodell. Vi vet bara inte om den är sann eller inte.

    Nej, jag lever faktiskt helt utan att förutsätta att objektiv mening med livet existerar och det går alldeles utmärkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Patrik N

      Lycka till på din innehållsrika, meningsfyllda, värdefulla resan.

      Och läs predikaren. Och Salomos Vishet (speciellt kap 2). Och Augustinus bekännelser.

      Allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind, till dess vårt hjärta finner ro hos Gud.

      Ty vi är skapade till odödlighet (Vish 2:23) och en bild av Hans eget väsen...

      God Jul!

      Radera
  7. Denna eviga palaver om att religionen inte är sann bygger endast och blott på en ren chimär. Religionen finns och är högst levande oavsett vi kan bevisa Gud utifrån de smala och reduktionistiska empiriska apriori-regler religionskritiker sätter upp utan belägg. Det blir enbart en åsikt inget bevisande. Men, som sagt: för oss är Gud sann och om du är beredd att leva som kristen med någon av oss, så skulle du kunna lära dig vilken rikedom som finns i Kristus, som övergår den uppenbara rikedom och ovedersägliga visdom som givetvis finns bland ateisters filosofi.
    Strunta i det obevisbaras bevisbarhet, blinda belägg och tillgjord logik, och smaka och se att Herren är god. Livet som religiös är inte farligt, så släpp andras cerebrala snuttefiltar och kom ut i ett fritt tänkande. (Logik, belägg och bevisteorier behövs men kan inte användas på allt, det är att misshandla såväl vetenskapsteori och epistemologin. Livet här på jorden är inte farligt och blir bara roligare med Gud.
    /Anonyman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonyman

      Att man inte är kristen än, kan bero på
      1) man söker något bättre, än det man upplever Kyrkan/kristendomen kan ge (vilket är rätt lätt i denna ankdam)!

      2) man har inte fått sina egna cirklar - intellektuellt - rubbade (vilket ofta torde vara fallet bland humanisterna, då all kritik viftas bort)

      3) och som en förlägning av 2); man vill (nog) helt enkelt. Ja mötet med Gud förpliktigar. Lever man inte som man lär, kommer man snart lära som man lever.

      Men att lägga bort hjärnan för att bli kristen är ingen bra grej (hoppas jag missförstod dig)!

      B Russell skrev; "christians rather die, then think. In fact they do."

      Det är inget bra betyg. :-(

      Men å andra sidan är inte följande 3 sentenser heller så bra;

      Gud är död. Hedenius
      Hedenius är död. Gud
      Jag mår inte bra. Lisa

      I can't get no satisfaction. And I'll try, and I'll try. (Rolling Stones, kicksökarnas mästare)!

      Den som söker finner (aldrig mening i något substitut), ty det har Han lovat.

      Argumentet, logiken, empirin är helt på den kristnes sida. Raljerandet, fyllelogiken o förnekelsen är atypiska för en rättrogen (borde i a f vara det), men vanliga attribut hos religionshatare.

      Ateister; våga simma mot strömmen. Det ger liv och mening och värde och ffa argument.

      Köp Kreeft:s (Peter) handbok som är nyöversatt på Catholica (jag hörde honom live på CredoAkademin 1997 o är sedan dess ett fan)!

      Vincit omnia Veritas!

      Radera
    2. Hjärnan är vårt viktigaste organ och oerhört roligt att använda men ibland är det svårt att avgöra hur den skall användas. Mycken av den kritik som riktas mot religiös tro bygger på att man använder sina kunskaper fel: man lär sig om religionen, men inte tillräckligt mycket, man försöker förstå saker logiskt där logik inte är applicerbart, man ställer fåfänga krav som ingen kan leva upp till för att sen kunna avspisa allt i klump. Denna intellektuella korruption beror oftast på att man är fast i sina känslor som sen styr det intellektuella arbetet fel. Är man dessutom med i en grupp där flera tänker åt samma håll blir det ännu lättare att hamna fel.

      Att folk inte vill bli kristna av anledningarna du nämner och att använda hjärnan för att analysera och förstå sin gud är inte fel, men du kan inte "hälsa på Gud" bara med din hjärna och tänkande utan behöver hela din person. Om en ateist eller vem som helst kommer ffg till kyrkan så bör denna person vara öppen med alla sina sinnen eftersom Gud möter oss genom alla våra sinnen och tron bygger på alla sinnen: det sociala, det känslomässiga, det viljemässiga, det intellektuella, det rituella, det viljemässiga, det intuitiva, fantasin, det fysiska, det estetiska etc.

      /Anonyman

      Radera
    3. Använder du logik med falska/okända/oklara premisser, så blir logiken, ja vad blir den? Vissa menar att sek ändå håller fast andra kräver sanna premisser för en sann logik.

      Religiösa frågor kan därför inte alltid kommas åt med logik eftersom vi ofta kör med oklara och olika premisser när vi ställer en fråga. Dessa gemensamma premisser når vi sällan eftersom många av våra kritiker kräver att få dominera och diktera premisserna efter egna vinster inte utifrån frågan. Vi ska verkligen inte lägga bort tänkandet som kristna, tvärtom skall vi visa att vi aldrig släppt det utan mest talat förbi varann.

      Radera
    4. Vi är (nog) överens!

      God fortsättning... :-)

      Radera
  8. "Men att lägga bort hjärnan för att bli kristen är ingen bra grej".

    Mycket bra, Annorzzz.

    SvaraRadera
  9. Som ett årets sista läsning kan man ju alltid gå in på Humanistbloggen och titta på hur man debatterar huruvida Björn Ulvaeus kan vara humanist eller inte (Humanisten som gillar kyrkan) där man ligger nära att dra gränser och placera Björn U utanför gränsen för det tillåtna, men förmodligen inte vågar eftersom Ulvaeus troligen bidragit med en icke helt oansenlig summa pengar till förbundet, så kanske låter man Ulvaeus syn på livets mening vara tillåten inom förbudet.

    Eller så kan man läsa artikeln om Andreas Carlson och Ola Mårtensson och hur humanisterna ska kunna lösa problemet hur man ska definiera både vad det innebär att vara kristen och humanist. Det spännande är att man på humanistbloggen bland humanisterna ser en viktig uppgift till att definiera oss kristna utan att fråga oss, samtidigt som man betackar sig för att vi kristna definierar humanisterna. Eftersom man inte anser att kristna eller "kyrkan" äger någon som helst auktoritet i att besvara någonting, så anser man tydligen inte ens att vi har rätt att och mölighet att kunna definiera oss själva och hjälpa till i arbetet när de (humanisterna) önskar definiera oss. Mot bakgrund av vad folk skriver förstår jag att man aldrig köper våra iakttagelser, inte för att vi skulle ha fel utan för att vi är fel. Ska man ha rätt mot en humanist skall man helst följa rätt grupp av uttolkare, som gärna är i rakt nedstigande led släkt med Bertrand Russell eller dyl... (Det luktar muslimsk tolkningsrätt)

    Fascinerande och avslöjande.

    /Anonyman

    SvaraRadera
  10. Ja, mer PR för Sveriges bästa blogg - Humanistbloggen! :). Välkomna in och ta chansen att både läsa inlägg, kommentera och delta i debatten!

    humanistbloggen.blogspot.se

    SvaraRadera
  11. Puttrik

    Det är ingen bra PR...
    Och den är inte så välkommnade precis... :-(

    SvaraRadera
  12. …det gör inget alls för Anonyms dystra beskrivning av diskussionerna på bloggen stämmer ju inte. Den som går in på Humanistbloggen kommer omedelbart att kunna konstatera det med egna ögon.

    Det är bättre att se för sig själv än att lita på vad andra, Anonym i det här fallet, påstår. Anonym är ju så negativt inställd till Humanisterna att hen aldrig kommer att yppa ett gott ord om föreningen, dess medlemmar, mål eller verksamhet. Fast det har nog var och en redan förstått.

    Välkomna att diskutera livsåskådningsfrågor på Humanistbloggen: humanistbloggen.blogspot.se

    SvaraRadera
  13. Vad debatteras då där som kan glädja, stärka och utveckla en kristen?
    Hur många kristna kommentatorer finns det för närvarande?
    Hur är bemötandet mot dessa?
    Hur länge brukar de stanna?

    /Anonyman

    SvaraRadera
  14. In på bloggen och kolla själv, vetja! :)

    SvaraRadera
  15. Svara på frågorna istället, Patrik, istället för att slingra dig:

    Hur många kristna finns det aktiva på bloggen?
    Vad får de läsa för något som är uppbyggligt för tron?
    Hur bemöts de? Förekommer det hån mot kristna i artiklar eller diskussioner?
    Är det en välkomnande attityd gentemot kristna/religiösa bland de aktiva?

    SvaraRadera
  16. Patrik N

    Jag tillhör en liten hatad minoritet i Sverige. Antikatolicismen sitter djupt i folksjälen. Hos de fromma (=frikyrkliga) finns enormt mycket okunnighet om oss. Dock är humanistbloggen - med hästlängder - det ställe som jag fått mest skit o enda stället jag blivit avstängd för gott (av okänd anledning)!

    Välkommnande? Uppbyggligt?
    Jo om man gillar att idissla uppkastade spyor.

    Vad vinner ni på denna ingrodda aversionsuppkastning. Fler medlemmar? Större inflytande? Mer anseende?

    SvaraRadera
  17. Jag kan erkänna att jag också läst bra kommentarer på humanistbloggen, men om den ofrivilliga konsensus man kan läsa där ändå går ut på att man inte ens anser att vi kristna är i stånd till att förstå vår egen tro och ännu mindre förstå vårt eget bästa som människor, så är inte det något gott betyg åt bloggen.
    Bland dem som skrivit en och annan bra kommentarer, finns du, Patrik, men att du underkänner kristnas auktoritet i alla livssyns frågor, även frågor om kristen tro, är för mig obegripligt. Menar du verkligen det?
    /Anonyman

    SvaraRadera
  18. Anonyman - du har träffande reflektioner. Den som snuddar vid fascination inför kyrkorummet eller ens väcker tanken att livet skulle kunna ha en högre, utifrån given mening hånas ofta ganska öppet på andra sidan skyttegraven. Min tanke är istället den motsatta, jag välkomnar varmt de goda, upbyggliga inslagen som bevisligen finns hos humanister med stort eller litet h. Det gör dem till angelägna samtalspartners. Medan de som med emfas vill lägga allt krut på religionsfientlighet gör sig själva allt mer marginaliserade.

    SvaraRadera
  19. Ps
    T o m som ickekatolik, blir jag illa berörd över alla antikatolska skämt på bloggen. Det anstår inte vuxna människor som säger sig försvara god människosyn och demokrati att skämta om katolska präster.

    Jag känner flera katoliker som jag antingen respekterar eller tycker mycket om. De har lärt mig mycket om Gud, livet och vetenskap även om vi tillhör olika kyrkor.
    /Anonyman

    SvaraRadera
  20. Per, du har helt rätt.
    Jag känner givetvis till goda humanister, medlemmar eller inte är oväsentligt, släkt, arbetskamrater eller vänner likaså. De bjuder mig i alla fall både nöje, kärlek och lärdom.
    Därför är en blogg som inte tar ett kollektivt ansvar för hur den gemensamma livssynen framställs farlig, eftersom även de goda humanisterna försvinner i de cyniska och elaka utfallen.

    Humanister måste börja ta ansvar för varandra, ta "ansvar för sin broder". Det känns märkligt att en kristen som säger något tvivelaktigt genast blir uthängd som representant för en olämplig lära men en humanist som säger något mer tvivelaktigt än den kristna bara kommenteras med "Det är hans personliga åsikt".
    Det håller inte eftersom goda tankar och personer försvinner från debatten, såväl
    religiösa som ateistister.
    /Anonyman

    SvaraRadera
  21. Anonyman

    Mitt i prick! Kunde inte formulerat det bättre själv.

    Och även jag har ateistträttobröder jag respekterar. Att man inte vill ha med kristenhet/religion att göra p g a t ex "andliga" övergrepp (som flera barndomskamrater var med om) är förståeligt o beklagligt.

    Men då handlar det om att söka sig till en bättre andlig restaurang. Att fastna i matförgiftningsvolten förpestar hela omgivningen.

    Ateism kan vara kläddsamt omm aversionerna lindrats och "icke-tron" mognat.

    Sartre, Camus o Loftus kan vara väl så läsvärda. Ja det är mer uppbyggligt än icke-human-jahvisst-bloggen och faktiskt 1000 ggr bättre än t ex Aletheia (som trots sin avgrundsdjupa antikatolicism, låter mig ibland kommentera deras fria fantasier).

    Länge leve sanningslidelsen. Långt innan tystnar de frustande hest avklingande nidbildskreationerna.

    Amor vincit omnia

    SvaraRadera
  22. Vi kan påminna oss att det genom tiderna finns få skarpare religionskritiker än Jesus från Nasaret. De som vill få bort religionens avarter genom att försöka avskaffa religionen som helhet förfelar det eventuella goda syfte man började med. Men den som önskar beskära ett träd i syfte att skaffa undan det dåliga för att få fram det goda kan däremot göra ett väldigt värdefullt arbete. Nutidens religionsfiender kanske skulle vinna mycket på att lära en del av Jesus.

    SvaraRadera
  23. Jesu avslappnade respekt för motparten är en bra förebild, liksom hans bitande kommentarer till folk som ville fälla honom eller makalösa tankeväckare.

    Humanistbloggen har ju Hedenius som galjonsfigur, en person som var skoningslös mot arroganta präster i debatten för att efteråt spela flöjt på aftonsången i domkyrkan eller dricka kaffe med dem på Ofvandahls.

    Vill man inte ha Jesus som förebild, vilket vore det bästa, skulle det ju i alla fall duga med Hedenius i sannare tappning.

    /Anonyman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi

      Hedenius storhet berodde mest på bristen på motstånd, men karln gjorde onekligen intryck...

      Radera