Svenska Dagbladet har startat en artikelserie om Guds återkomst. Det hela verkar mycket intressant och anknyter tydligt till det skeende som jag både vill peka på och vara med och forma. Dagens artikel kopplar till hur postmoderna filosofer återuppväckt Gud ur slummern de försökt vagga in honom och nutidsmänniskan i. Jag blir positivt förundrad över alla dessa tecken på att de i alla tider, i alla kulturer självklara frågorna om Gud återkommer i det offentliga samtalet.
I förra veckans debatt förde Christer Sturmark fram den gravt historielösa ståndpunkten att människan inte är speciellt religiös. Detta är naturligtvis helt taget ur luften. All historisk, sociologisk och antropologisk forskning pekar på att alla mänskliga kulturer har kännetecknats av religiösa inslag, av en längtan efter kontakt med någon eller något större än oss själva, vilket jag självfallet såg mig nödgad att påpeka.
När jag föreläser om de stora frågorna brukar jag ofta göra ett svep över de senaste två seklernas utveckling, där ateismens framgångssaga från 1960-talet bröts av den nyandliga panteismen. Perioden från 2000 och framåt brukar jag - med ett åtföljande frågetecken - kalla för Guds återkomst. Är det snart dags att ta bort frågetecknet?
När du hävdar att att Sturmark har helt fel så glömmer du att du är kraftigt influerad av dina egna värderingar och kultur vilket gör att ditt påstående bara är ett annat perspektiv och inte mera sant. Det felet ser jag ofta hos både religiösa och ateister. En stor del av mänskligheten saknar förmågan att kunna ta in flera perspektiv än sitt eget och hamnar därför hela tiden i ett "antingen eller" tänk när det snarare handlar om ett "både och" tänk hela tiden. Framtiden överskrider men inkluderar gårdagen och det gäller allt (Einsteins relativitetsteori överskrider men inkluderar Newtons därför har Einsteins teori större djup). Sturmark har delvis rätt men det har även du och om ni slår ihop de perspektiven så måste vissa delar av båda era perspektiv ge vika (de som inte är förenliga) det som blir kvar har större sanningshalt en era tidigare antaganden.
SvaraRaderaNu ska vi inte falla pladask för Hegel i onödan. Allt är inte en syntes av två motstridiga ståndpunkter. Som exempelvis frågan om Gud existerar eller inte. Antingen har sekulärhumanisterna rätt, att materia är det enda som finns, eller också har vi kristna rätt i att Gud faktiskt finns. Något sammanslaget perspektiv finns inte här.
SvaraRadera