Sent söndag kväll, Spanien är världsmästare i fotboll. Jag har predikat i min hemförsamling om efterföljelse och lärjungaskap idag, iförd sandaler(!) som liturgisk klädsel. Dels av bekvämlighetsskäl, men också som illustration av ämnet.
Jodå, Spanien är mästarna. Men som man säkerligen snart kommer att märka även i detta fall, så är inget lag bättre än sin senaste match. Jag drog lite paralleller till VM idag, om vikten av att följa en mästare vars makt och härlighet varar för evigt. Jag höll mig i huvudsak till Johannes 1, när Jesus kallar fyra lärjungar på lite olika sätt. Fascinerande att få dyka djupt i Bibelns texter och försöka ta fram något av all den information, de händelser och - framförallt - de känslor som också ligger inbäddade mellan raderna.
Det är konstigt det där, jag arbetar ju mest med undervisning, filosofi, apologetik och debatt. Men jag känner mig i princip aldrig så inre tillfredsställd som de tillfällen när jag får möjlighet att predika. Det är liksom olika sätt att uttrycka sig. Jag tycker om att använda hjärnan, men att dela Guds ord och tala utifrån hjärtat, och samtidigt inse att predikan är ett sätt där jag ofta når ännu bättre fram till människor, och då främst till deras hjärtan.
"Dårarna säger i sina hjärtan: det finns ingen Gud" skriver psalmisten. Hjärnan är viktig, men om inte hjärtat upptäcker, väljer och följer Jesus blir hjärnans budskap inte så mycket värt. Fantastiskt att få följa en Gud som bejakar båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar