Jag sitter här och känner mig lite kluven den här veckan. Är på ett härligt familjeläger på Senoren, men missar samtidigt sommarens Oasmöte för första gången på ett antal år. Jag var tillfrågad att hålla ett seminarium på mötet, men vi tog ett unisont familjebeslut att satsa tiden på familjelägret även i år, det var så givande i fjol. Hoppas att samma krock inte inträffar nästa år...
Jag ser på Dagens Oasblogg att ikväll talar Yassir Arafats tidigare chaufför Tass Saada, som idag blivit en överlåten kristen och samtidigt arbetar för relationer mellan araber och judar. Jag gjorde en intervjuartikel med honom i Dagen förra gången han var på Sverigebesök (hittar dessvärre inte länken, Dagens sökfunktion har en del kvar...), han hade en del politiskt brännbara synpunkter som jag valde att inte ta med i texten, de skulle förändra artikelns fokus alltför mycket. Men han är en fascinerande man med en minst lika fascinerande historia.
Jag ser också att morgonens bibelstudium med Martin Jonsson inleddes med orden "Betänk, människa, att du är stoft". Apropå det ämnet var det en vän på lägret som i likhet med undertecknad arbetar som gymnasielärare, och han berättade att en gudsförnekande kollega en dag hade satt sig i sinnet att avprogrammera honom, och tog upp några grässtrån och förklarade: "Det här är precis samma materia som i jorden och inne i oss. Vi är materia. Det behövs ingen skapare!" Varpå vännen såg den självklara kontringen: "Men det är ju exakt vad det står i Bibeln: Gud tog stoft från marken och inblåste livsande i och så blev människan en levande varelse!" Touche!
Att vara stoft kan ofta leda till en sund eftertanke. Men det kan också vara en anledning till jublande tacksamhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar