Fokus helt rätt Idag delade vår pastor Hans Jansson (som jag uppskattar väldigt mycket. Och det säger jag inte för att jag borde som församlingsmedlem. Utan för att jag faktiskt gör det. Det blev för övrigt en olämpligt lång parentes det här. Måste göra något åt den ovanan. Tyder på dåligt fokus.) visionen för det kommande året i församlingen på den årliga visionsgudstjänsten. Rubriken lyder: "Ett år med Jesus." Tycks kanske hårresande simpelt, men känns mycket lovande, precis på kornet.
Det verkar för övrigt vara en vattendelare genom kristenheten: när kristna förkunnare talar väldigt mycket mer om Gud och möjligen även Anden, men ytterst lite om Jesus är det kanske tid att lyssna till den lilla varningsklocka. Inte alltid, men ibland. Det kan fungera att förkunna en Gud eller kanske till och med en Ande som är trevlig i största allmänhet. Men när det gäller personen Jesus så kommer vi plötsligt mycket närmare ett avgörande. Följa eller förkasta? Tillbe eller korsfästa? Det kan bli ett spännande år.
Fokus åt pepparn För att fatta mig kort: Idag var en av de absolut sämsta dagarna någonsin för en trogen Tottenham-supporter. År som slutar på siffran 1 är traditionellt år för stora triumfer. Under förra seklet vann vi minst en stor titel varje sådant år efter 30-talet (1941 spelades ingen fotboll av förklarliga skäl). Och dessutom två dessförinnan. FA-cupen var det stora målet i år, efter att ligacupen är förlorad, och ligan framstår som omöjlig. Hoppet om Champions Leauge är väl rätt svagt, måste jag erkänna. Och så gick det som det gick idag. Två straffmål och en utvisning i baken på två minuter. Och så sen några mål till. Och som salt i såren vann det röda laget från längre bort på gatan (som Spurssupportern ogärna nämner vid namn) trots utvisning på mål i slutminuterna. En usel fotbollsdag.
Fokus strålande Om jag inte har nämnt det tidigare så är jag, eller åtminstone har varit stor Sherlock Holmes-fantast. Har läst allt på både svenska och engelska, och gillar skarpt den överintelligente detektivens bravader. (Gillar inte alls den flod av finessbefriade deckare somnumera väller över alla bräddar.) Men när jag har sett honom på film har jag undantagslöst blivit besviken. det har alltid blivit taffliga försök att göra om den smarte hjälten, nu senast i Guy Richies drygt året gamla film. Minst dåliga är nog de gamla svartvita rullarna med Basil Rathbone. Men nu såg jag det väldigt våghalsiga försöket att stöpa om Holmes anno 2010-tal i SVT ikväll. Det kunde ha gått fullständigt åt skogen. Ojojoj, det blev helt motsatt.
Här har manusförfattarna och regissören lyckats alldeles lysande med att göra om Holmes i den ursprungliga versionen, hans ibland odrägliga, ibland briljanta personlighet och intelligens till en högteknologisk nutid. Och dessutom fångat samma fascinerande, snillrika och ofta rätt våldsbefriade dramatik som i Conan Doyles bästa berättelser. Dessutom en rolig hint till oss Holmes-nördar när texten "Rache", skriven av en döende krinna tolkas exakt motsatt den betydelse som fanns i En studie i rött. Jag bugar och bockar, och ser med stor förväntan fram emot de två kommande äventyren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar