Idag är jag arg. Vad är det med vår tid som gör att den välmående västerlänningen har förlorat så mycket av insikten om sakers och människors värde, förlorat så mycket av förundran och tacksamhet inför livet? Jag råkade få Jönköpingsposten i lådan i morse istället för den vanliga lokaltidningen, och de hade ett reportage på temat ung och bortskämd. Kanske var syftet just att uppröra. Då lyckades de rätt bra. Åtminstone med undertecknad.
Flera av de intervjuade ungdomarna (vars föräldrar utgjorde något slags osynliga sufflörer därbakom) gav exempel på en hårresande egocentrering. Hjälpa till hemma? Inte att tänka på. Det som en av de intervjuade tonårstjejerna ogillar mest i livet var "Att känna mig begränsad för att jag inte har pengar." Välkommen till verkligheten. Samma intervjuperson stod för övrigt över svar på frågan om hur hon definierar ordet bortskämd. Insikt om ordets innebörd saknades uppenbarligen.
Det är för all del inte bara ungdomar som bär skulden för sin egen bortskämdhet. Vilket märks på några av de besynnerliga citaten från intervjuade föräldrar som inte vill ställa krav på sina barn "för jag vet hur mycket de har att plugga på." Jotack.
Ytterligare upprörd blev jag av att ögna igenom den karriärinriktade föräldratidskriften "Mama", som min fru fått ett provex av. Här beskrev (den rimligen välbetalda) chefredaktören helt oförblommerat hur hon och hennes man inte hade någon som helst koll på pengar. När den tionde i månaden kom var pengarna oftast slut. Då blev det havregröt en stund, och sen sprätt på allt när den nya lönen kom. Tjoho.
Jag kan se ett moraliskt värde i att beskriva sina egna tillkortakommanden, men när en superegoistisk och materialistisk livsstil istället görs till frigjort coolt exempel, då är jag inte med längre. Det blir bara ett exempel på extremt tunnelseende utan vare sig självrannsakan eller empati.
Jag har hört något om att barn svälter ihjäl i världen, att miljarder människor får kämpa mot sjukdom, förtryck och naturkatastrofer. Men jag kan förstås ha fel. Vilken tur att vi själva är så lyckliga i vår konsumtionshysteri. För det är vi väl?
Härligt att se att fler syskon får upp ögonen för de djupa orättvisorna som präglar vår värld. Vi ska inte bara predika evangeliet utan även stå upp på barrikaderna för de minsta och svagaste av våra syskon av kärlek till varandra och till Gud! Fight the Babylon System with the Love of Christ :)
SvaraRadera