Jo, (med anledning av föregående bloggpost) det finns åtminstone en aktuell hajpad tilldragelse som vi följer i vår familj. Inte minst tycker jag själv den är ganska intressant som årets kanske viktigaste uttryck för populär samtidsfilosofi: Melodifestivalen.
Årets tema verkar hamna under den i sammanhanget iochförsig inte helt ovanliga rubriken "mycket koreografi och yta, men väldigt lite substans". Jag tänkte förtydliga med att skriva ut texten till de som verkar bli årets två största favoriter, de två väldansande och fotomodellkaxiga ynglingarna Danny Saucedo och Eric Saade. Det ser snyggt ut, men innehållet - ja, hjälp...
Här följer refrängerna till de båda favoritlåtarna. För tydlighetens skull har jag översatt dem till svenska. Det kan ju vara lite svårt att hänga med på anglosaxiskan.
Här kommer han, alltså Danny - På klubben (In the club)
På klubben, klubben
På klubben, klubben
På klubben, klubben
På klubben, klubben
På klubben, klubben, oh-oh
På klubben, klubben, oh-oh
På klubben, klubben, oh-oh
På klubben, klubben, oh-oh
På klubben
Själv tycker jag att det stora textmässiga lyftet kommer med det avslutande lilla extra "På klubben".
OK, för att vara riktigt ärlig så körar Danny med sig själv på sista refrängen. Variationen i ordval ökar då visserligen markant. Själva substansen gör det inte.
Låt oss då gå vidare till kvällens vinnare. Här har jag dock ännu inte lyckats hitta texten nedskriven, men tar den från minnet, med viss risk för felhörning.
Eric Saade - Populär (Popular)
Jag ska bli populär
Jag ska bli populär
Jag ska bli så populär
Min kropp vill ha dig, tjejen
Min kropp vill ha dig, tjejen
Jag får dig när jag blir populär
Det här är väl precis det budskap som dagens ungdomar verkligen behöver höra, eller hur?
Ni bloggläsare blir knappast överraskade över att vår familj röstade på Simon Forsberg, som sjöng en fin text om kärlek. Jag tror dessutom han var den ende som undvek playbackträsket hela låten igenom. Man blir knappast heller överraskad av att han kom - sist.
Årets tema tycks därmed summerat. Är botten nådd nu?
På klubben haha! Kul skrivit!
SvaraRaderaBitande samtidskritik, verkligen. Jag vet i o f s även kristna lovsånger som låter mer än lovligt enfaldiga översatta till svenska och utan maffigt komp. Fast inte fullt så cyniska som Saade-texten...
SvaraRaderaDagens populär musik handlar inte längre om att ha en fin inre mening heller innefatta en vördnadsfull etik. Tack vare populär kulturen så har oxå kärlek i princip blivit omdefinerad. Angående musiken den handlar om att kunna sälja. Ytan och image är viktigare än självaste innehållet ja för det är vad "massorna" vill se. Precis vad som Melodifestivalen handlar om. Skicka den värsta clownen vi har ifrån Sverige så vi kanske vinner! Skit fullständigt i vad alla andra länder tycker om oss.
SvaraRaderaSå länge vi säljer och vi själva har något att skratta åt så..
Good entertainment = good money
Sverige är inget undantag.
Jag ville också bli populär och gå på klubben, när jag var 25! Att fastna i det när man är 50 är inte bara pinsamt, det är tragikomiskt pubertalt. Att fasthålla det när man är "Mick Jagger - gammal" är så omoget att man (nog) inte kan finna ord för att beskriva fenomenet utan att gå på tunga droger! :-)
SvaraRaderaVår o-kultur är lika tragisk som kosmiskt uppblåst. Den kommer implodera av sin egen ytlighet och tramsighet. Dock finns det massor av guldkorn mitt i dess mitt! Guldkorn som reflekterar sanningen och sprider en kristusdoft, mitt i dess menings-lösa och värde-lösa; tro-lösa, men-lösa eller humor-lösa vanhelgande 68-projektet!
Vincit omnia Veritas!
Bra analys, Per! Saades låt är ju så vansinnigt förfärlig textmässigt att man saknar ord... Men kidsen älskar det oavsett textanalys. Tyvärr.
SvaraRaderaJag tycker även du ska ge dig på att recensera texten till Be-Bop-A-Lula för att skapa den rätta 50-talsstämningen.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=vZ7hfpGyLME