Vem är den främste apologeten?

Det är några bloggläsare som i kommentarer har vurmat lite extra för William Lane Craig nyligen. Han är i sanning svåröverträffad som nutida apologet, även om - som det står i skriften - en del av det han skriver är svårt att förstå. Vissa akademiska artiklar är på en nivå som övergår huvudena på de allra flesta filsofiskt intresserade (jodå, även jag har stora svårigheter att klara mig igenom hans formaliserade logiska resonemang).

Jag sitter samtidigt och klurar på om han är den främste apologeten vi har att tillgå idag. I debatt man mot man (jodå, ni ateister är välkomna att kasta fram förslag på en kvinna som kan så honom pall) är han oöverträffad i sitt stringenta resonemang som ständigt lyckas sätta fingret på svagheterna i motståndarens argument.

Utan att ha läst den samlade produktionen från någon av dem (har kommit klart längre med Craig) tycks han mig stå jämbördig med den andre av de senaste decenniernas giganter på området: Alvin Plantinga. Craig har dessutom styrkan som förkunnare att han samtidigt har med ett stort hjärta i det han säger, vilket ger en större mänsklig trovärdighet åt hans väldiga intellekt.

Men jag skulle gärna lyfta fram en annan författare, som jag ibland nästan tycker lite synd om eftersom det är just Craig som nästan alltid lyfts fram som den store försvararen av den kristna tron idag. Det är Ravi Zacharias, som visserligen inte rör sig på fullt lika djupa vatten rent akademiskt, men som kommunikatör och förkunnare nästan gör en ännu starkare presentation av nutidens frågeställningar och hur väl den kristna världsbilden och evangeliet förklarar världen och ger svar på människans frågor. Och inte minst - hur nakna alla konkurrerande världsbilder står i en jämförelse.

Det är samtidigt det grepp som jag själv (utan några som helst jämförelser i övrigt) velat anamma i mitt arbete kring Vem tänder stjärnorna? Men det är en sak att försöka göra ett gott försvar av den kristna tron, en annan att lägga ut ett pussel där bitarna så tydligt faller in på de platser som ger sammanhang åt hela tillvaron på det sätt som Zacharias gör. Det är sant imponerande.

Just nu läser jag Zacharias bok Can man live without God (svaret på den retoriska frågan lyder: Nej. Åtminstone inte utan att agera som att Gud faktiskt finns till.) Den är alldeles strålande pedagogisk och tydlig. Kan rekommenderas.

Så summa summarum blir att vem som egentligen är den främste beror på ur vilken vinkel vi betraktar frågan. Här har jag också bara kunnat svepa försiktigt på ytan, det finns många flera fantastiskt goda exempel i både Sverige och världen. Men min poäng blir också att vi behöver flera goda apologeter med både hjärna och hjärta, både i världen och i Sverige. På så sätt kan vi med våra respektive gåvor och uttryckssätt medverka till att nå den akademiska världen, medievärlden, den politiska världen, den finkulturella världen, "verklighetens folk" - och så alla andra.

För Gud "vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen." (1 Tm 2:4) Återigen: I'm in! Upp, upp med många flera på tåget!