torsdag 21 juli 2011

Ogräs

Att rensa i rabatter, grusgångar, gångplattor etc är ungefär som att åka på kristen konferens. När man är färdig är det alldeles rent, vackert och helt ogräsfritt. Det är alldeles härligt att uppleva. Man andas fritt, och känner "Precis så här är det tänkt".

Det varar i ungefär två dagar. Sen kommer de där små, små retliga första ogräsen som åter tittar upp genom gruskornen. Och man inser att den där perfekta känslan inte kommer att hålla i sig så länge som man i en stunds naivitet vågade hoppas.

Samma sak upplever man som färdigkonferensad människa. Gud kan göra något fantastiskt i ens liv, och man känner att inget mer kommer att bli som förr. Men efter några dagar kommer de där små, små vardagsgrejerna som stjäl uppmärksamhet och skapar irritation än här, än där. Ogräset börjar än en gång ta plats i livet.

Och det är väl så det är. Men en sak kvarstår. Den där grundliga genomrensningen man gjorde gör att de där näten och rotsystemen av ogräs som fanns där tidigare är borta. Visst dyker det upp lite här och var. Men rensningen har ändå gett ny renhet och nya växtmöjligheter för allt det där vi faktiskt vill se blomma i våra livs trädgårdar. De små irriterande ogräsen till trots kan vi vara övertygande att rensningen innebär att marken förnyats. Och den kommer att bära frukt.

3 kommentarer:

  1. Ja, Gud give att du har rätt, Per. Det står ju att hans ord inte ska gå ut och återvända förgäves. Men helt klart finns det en mycket allvarlig andlig dimension att beakta mitt i vardagsstressen efter en konferens med rik närvaro av Guds ord och Ande. En de onda andarnas "Reclaim the soul"-kampanj, se Luk. 11:24-28. (Jfr på en mer global nivå Kaj Munks predikan
    http://reocities.com/Heartland/Estates/7533/kajmunk.html)

    Vi behöver stå på vår vakt mot "det rytande lejonet". Och inte försumma att även hemmavid utrusta oss med "Andens svärd som är Guds ord". Hur ofta har inte konferensernas, ja, själva söndagsfirandets, välsignelser tappats bort genom andlig likgiltighet och försumlighet när man kommer hem och faller tillbaka i dåliga eller bara dumma vanor. Men som Luther skrev: "Ett (Guds) ord kan honom fälla."

    SvaraRadera
  2. Tror du verkligen att det är på "konferenserna" Gud verkar?
    Vet inte ens om jag tror på Gud längre men om jag gjorde det så tror jag att han verkar i det fördolda, i ensamhet och stillhet.
    I Knutby hade dom härlig konferenstämning hela tiden!
    f.d

    SvaraRadera
  3. Anonyme vän, det beror förstås helt och hållet på vart man åker, vilken fas man är i livet, om man låter sig förvandlas. På Oasmötet som jag refererar till upplever jag - och många andra - att Gud verkar både i det offentliga, glädjefyllda och samtidigt i det enskilda, kanske tillsammans med en anonym förebedjare eller biktpräst. De båda förtar inte varandra. / Per

    SvaraRadera