Jag har fortfarande lite svårt att få perspektiv på gårdagens nobelprisutnämning av Tomas Tranströmer. Jag har inte läst honom tillräckligt mycket för att kunna ge en djupare helhetsbild, men tillräckligt mycket för att ha blivit fascinerad, ibland överväldigad.
Jag fick ett ovanligt lyckat infall igår morse. Har ett tag gått och tänkt köpa den nyutgivna samling av Tranströmer som kom i våras, så jag passade på att beställa ett ex på den stora nätbokhandeln. Tänkte: I eftermiddag är de nog slut. Och se, så rätt man råkade få en gång!
Det är rätt intressant att följa den pristagartrend som Akademien har valt. På 50-60 talen räckte det i princip med att skriva en bok och bekänna sig som ateist så fick man priset. Men med åren verkar såväl Akademien ha valt en betydligt större andlig öppenhet. Inte konstigt i sig, då flera tongivande akademiledamöter idag är bekännande kristna. Men det finns en öppenhet för en större värld i Tomas Tranströmers diktning som är fängslande. Han har sagt i en intervju: "Det finns en optimism i min poesi, därför att den har en religiös dimension. Människan är inte en råtta i en labyrint. Jag vet inte var hennes resurser slutar.”
För att hedra dagen valde jag på morgonsamlingen för undantags skull bort dagens bibelord och läste istället den ofta citerade dikten "Romanska bågar". Och blev som vanligt alldeles för rörd. (Jag kan för övrigt rekommendera en artikel signerad Magnus Ringgren i Signum som gör en läsvärd utläggning av nämnda dikt.)
Med poesins verktyg fäster dikten vår uppmärksamhet på hur en gudlös värld gör människan så platt, så betydelselös, så liten. Det finns något så oerhört mycket större i oss än vad vi först tror oss se på utsidan, en insikt om att det inom varje människa finns en port till något mycket väldigare.
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt
Per !
SvaraRaderaHärligt, kanske man kkan säga - timeing - om det där med att beställa boken, innan alla andra.....!
Gott att höra i radio och TV att Tranströmer återfått ett relativt rikt talspråk, får väl passa på att rekommendera Tranströmers "favorit" Ragnar Thoursie 1919-2010. Båda herrarna hade (även) det gememsamma att de hade ett s.k. arbete att gå Tranströmer psykolog och Thoursie som byråchef, det märks i deras skrivande, inget snobbigt "poetiserande", inget "yrkespoetande" - där ligger storheten/-erna
Mycket god läsning väntar !!
Rolf Ö
Jo, nog är Tranströmer bra (inte minst "Romanska bågar"). Har hans samlade förafatiska verk (Bonniers). Vore kul att ha hans samlade haiku-dikter också.
SvaraRaderaBra att du uppmärksammar hans diktning, Per, även om dikter som "Romanska bågar" utan en klar kristen tolkningsram lika gärna kan användas inom ateistisk humanism eller i människodyrkande New Age-sammanhang. Tänker ofta på C S Lewis´ ord om att "du är en son av Adam - och det är en ära så stor att den fattigaste tiggare borde gå med högburet huvud, och en skam så stor att den stoltaste prins borde böja sej i stoftet." DET är kristen människosyn i sin helhet, men Tranströmers dikt uttrycker den första delen mycket, mycket väl.
Fast Per, inte kan väl ens en dikt av Tranströmer ersätta dagens bibelord (liksom inte heller Vishetens bok kunde ersätta en riktig Skrift i söndags)?
Nja Andreas, klart att Bibeln bör vara grunden för det vi gör och är varje dag. Men kontextualisering är förstås av godo nästan varje dag det också, se Paulus på Areopagen (här hade det iofs varit ännu bättre om Lukas hade bemödat sig om en ordentlig källhänvisning till skald och verk...) / Per
SvaraRadera