Craigs elektroniska nyhetsbrev kom i min mejlbox härom dagen, och berättade om flera bokade åtaganden i England, men också några frågetecken, där den tänkta debattmotståndaren visat uppenbar ovilja att möta Craig. Dagen berättar idag om det mest intressanta av dem.
Det är sedan länge väl känt att Richard Dawkins, världens mest namnkunnige ateistiske förkunnare, har undvikit alla tillfällen att debattera Craig. Han har däremot vid två tillfällen mött den skicklige, men filosofiskt något svagare John Lennox, där Dawkins enligt sansade bedömare förlorat båda debatterna.
Nu när saken verkligen ställts på sin spets förklarar Dawkins att "Jag ämnar inte hjälpa Craig i hans stenhårda drift att promota sig själv". Well, eftersom William Lane Craig nu råkar vara världens främste kristne filosof kanske han inte har ett jättestort behov av att "promota sig själv" ytterligare. Det tycks uppenbart att Dawkins helt enkelt är skraj att det ska visa sig att hans ateistiska grundsyn inte håller måttet när den ställs inför en riktigt rejäl granskning.
Allra skojigast är förstås arrangörernas respons på Dawkins illa dolda flyktstrategi. Med anspelning på ateisternas "There's probably no God"-busskampanj härom året svarar de nu med en lite twistad pålysning om den kväll som kanske blir debatt, man kanske troligare: föreläsning. Texten: ‘‘There’s Probably No Dawkins. Now Stop Worrying and Enjoy Oct 25th at the Sheldonian Theatre’
Humor när den är som allra bäst!
Kul!
SvaraRaderaDawkins är sannerligen en av de mest pinsamma ateister jag stött på! Argumentationsnivå i klass med sandlådan!
Britter är ju bra på humor och den här om att Dawkins nog inte kommer är mycket fyndig. Samtidigt tycker jag att vi som kristna ska ha ett mått av försiktighet när vi skojar med våra motståndares syn på verkligheten. Det får aldrig bli på bekostnad av ett kärleksfullt bemötande.
SvaraRaderaJag känner att jag har lite svårt att formulera mig men tänker att ateisten inte är ateist för att det är en grej ( i varje fall flertalet). Ateisten är nog ateist för att han eller hon uppriktigt menar att verkligheten är så beskaffad att det nog inte finns någon Gud. Dawkins inräknad.
Det som då blir vår uppgift är inte att förlöjliga det utan försöka förstå hur de tänker. Vi måste engagera oss i deras övertygelse och deras kritik mot tron på en Gud. Sedan blir det vår uppgift att själva ställa de frågorna och leta efter sanningen. Först därefter kan vi möta dem och bemöta deras syn på verkligheten. Ateistens frågor och kritik blir därmed paradoxalt nog snarare trosstärkande för det tvingar oss att nagelfara vår egen tro.
W.L. Craig är ett stort föredöme i detta sammanhang. De debatter med honom som jag sett eller hört på har han aldrig ramlat ner i person-kritiks-diket utan kritiken har varit mycket skarp mot de argument som framförts mot tron på en Gud. Hans skärpa får naturligtvis motståndarna att darra. Inte konstigt alls att Dawkins vägrar komma.
Ser fram emot vad som kommer ut av Craigs UK-turné.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBer om ursäkt, blandade ihop personer i förra kommentaren. Hitchens har tagit sig an Craig, räcker inte det?
SvaraRaderaDubbelmoralen från Craigs fans är plågsam. John Loftus (som inte är någon särskilt skicklig debattör i min mening) har länge velat debattera Craig, men Craig har dock vägrat detta.
SvaraRaderaCraig har nämligen som en märklig policy att han inte debatterar någon som studerat under honom, vilket Loftus gjorde på 80-talet.
Varför vågar inte teisten ta debatten?