Dawkins och ännu mera Dawkins

Jag snuddade i förra bloggposten vid Richard Dawkins, lusläser just nu hans Illusionen om Gud än en gång. Orsak därtill får nog fortfarande hållas lite hemligstämplad, hav tålamod så kommer mer info senare i höst!

Jag råkade samtidigt få se en del av den X:te reprisen av hans serie "The root of all evil" på teve i afton om den allting förgiftande religionen. Och slogs än en gång av hur snett grundprincipen för hans korståg mot religionen har hamnat. Det verkar ofta vara just fasan för religionen som sådan, snarare än själva sakfrågan om Guds existens som motiverar Dawkins. Även i detta avsnitt slog han fast den tes som blivit så bärande för honom - att all "moderat" form av religion bara är en inlindad form av militant extremism. Därför bör kampen inte bara stå mot fanatikerna, utan mot varje form av organiserad religion.

Detta förhållningssätt är självfallet klart oroande ur demokratisk aspekt. Kan vi tänka oss motsvarande resonemang i politikens värld. "Vissa partier på X-kanten är militanta. Alla övriga partier på den kanten utgör bara täckmantel för extremism, därför bör de alla avskaffas." Eller: "Vissa konstnärer ägnar sig åt grovt omoralisk och samhällsomstörtande konstnärskap. Vi förbjuder därmed konst." Exemplen kan flerfaldigas, och pekar på faran i att anamma ett budskap som Dawkins. Hans hängivna kamp mot extremismen visar sig i slutänden kunna leda till en än värre extremism och åsiktsförtryck. Vi bör fortsatt vara klart på vår vakt.

Edit: Håkan Arenius gör en klok reflektion på samma program på Dagens Ledarblogg