Jodå, lidandet kan vara så svårt så svårt att förklara. Men oftare än man kanske vågar tro är den också en väg till Gud. Och samtidigt en väg till att på allvar upptäcka sig själv.
Kvällens avsnitt av Sommarpratarna i SVT gav varmhjärtade prov på det. Gud blev en levande och naturlig del av samtalet (även om man till och med här kunde se hur även varmt troende människor i det sekularistiska Sverige till en början verkar skygga en smula inför att uttala Hans namn helt otvunget). Han var dock mer än bara en from kuliss; Gud verkar för flera inte bara ha varit en hand att hålla i när det gjort ont. I deras berättelser framstår Gud fastmer som Vägen. Den väg som leder den lidande längs smärtornas väg, och ut på andra sidan.
Dit kommer man sällan med en känsla av att vara alltigenom hel. Något av såren finns kvar. Men kärleken har gjort ett verk som består och kan ge ett värdefullt vittnesbörd till andra. Det var ett fint samtal. Titta gärna på programmet du också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar