onsdag 19 januari 2011

Min vän den glade Hitchens

Jag sitter här och jobbar med Christopher Hitchens och andra muntra nyateister. (Projekt fortfarande hemligstämplat, slå Julian Assange en signal så får ni veta...) Jag måste säga att när man har låtit honom och hans gelikar ligga ett tag blir man aningen chockad när man plockar upp den igen och läser vilken hätsk retorik de faktiskt för. Vad sägs om den här glada och sakliga beskrivningen när Hitchens ger sig ut att jämföra de "godtrogna idioter som sagt sig tro på gud" med "intelligenta och vetgiriga ateisterna".

Det blev liksom inte speciellt mycket saklighet och tolerans kvar till själva jämförelsen där.

Men det är klart, Hitchens kanske helt enkelt tillämpar den gamla retoriska flyktvägen när argumenten tryter: Höj rösten. Men speciellt vackert låter den inte.

3 kommentarer:

  1. Eller som drängfilosofin levts ut; när argumenten tryter, ta till släggan och slå världen med häpnad!

    SvaraRadera
  2. Eller så kan man alltid dra till med att hota med att bli grillad för evigt. Eller det kanske vore att ta i?

    SvaraRadera
  3. Patrik L

    Se hotet som en möjlighet. ;-)

    Om man absolut inte vill ha med Gud att göra; varför skulle du vara i Hans närhet då? Skulle du verkligen vilja det?

    F ö ser jag inte kopplingen mellan avsaknad av argument och helvetetläran. Eller förrestän, nu ser jag den... Varför behandla någon bra, som tror på en Gud, som man själv förnekar finns. Dräm till dem istället; om så bara verbalt (kommunister går ett steg till). På dem bara. Ut med aggresionerna. Jag hoppas dock jag har fel! Och jag har haft fel förut, då jag tänkte ateistiskt... ;-)

    SvaraRadera