Jahaja, här gick man och trodde att ett av årets sista projekt hade kommit i hamn, och så går Christopher Hitchens och dör. Inte oväntat, men för undertecknad blev det vid en något oläglig tidpunkt, som innebär en returbiljett tillbaka till arbetsbordet. Mer info kommer på andra sidan årsskiftet.
Hitchens var en av de mer flyhänta nyateistiska skribenterna, som tveklöst delade ut en del oöverlagda rallarsvingar nu och då, men från och till presenterade riktigt läsvärda resonemang, inte minst när det gällde ofödda människors värde. Jag utvecklade frågan på Samvetsbloggen vid tidigare tillfälle. Jag skulle vilja våga hoppas att Hitchens valde att komma till vila i frid.
Hoppet är det sista som överger människan.
SvaraRaderaMisstänker att antalet ateister vid dödsögonblicket är extremt få. Men man kan aldrig veta...
Frid över Hitchens minne. Han var en debattör av "Guds onåde" (debatter vinns inte bara av dem med rätt åsikt, utan av dem med mest humor och ibland av fradgesprutande drakar...)!
Hamnar man i helvetet om man är ateist i dödsögonblicket?
SvaraRaderaPatrik N
SvaraRaderaVem vet? Enda sättet vår Kyrka känner till är att själv utestänga sig från Guds gemenskap, utan att ta emot Hans kärlek. Ett bra tips är att framhärda i så många dödssynder som möjligt och vägra göra upp med dem, speciellt i dödsögonblicket! Se www.katekesen.se nr 1033ff...
God Jul
Säger inte läran något om vad som händer med ateister efter döden? En ateist måste väl sägas ha stängt sig ute från Guds gemenskap utan att ha tagit emot Guds kärlek oavsett om ateisten ifråga aldrig utfört en syndig handling i hela sitt liv?
SvaraRaderaVad händer en sådan efter döden? Vad säger läran?
....i samband med Hitchens sjukdomsbild blev klar, fanns det ett upprop bland kristna om att vi skulle "Pray for Christopher Hitchens, det var något seriöst och frukten av detta kan vi väl bara ana? En kristen läkare med specialomrädet Hitchens cancer, erbjöd sig att "ta sig an" Hutchins, hur mycke det blev och frukten av detta kan vi väl bara ana ...?
SvaraRaderaAtt sk ateister emellanåt är högljudda och yviga i gester får vi väl tåla bara dessa håller sig till sanningen och använder blanka vapen....
Ser fram emot Per Ewerts "vinkling" och text över Hitchens liv och leverna.
Rolf Ö (....källorna kan meddelas vid ev. behov)
Patrik N
SvaraRaderaKyrkan har alltid varit restriktiv med att helgonförklara och har aldrig uttalat någon förkastelseförklaring. Ingen människa vet om någon eller vem som hamnar i helvetet! Läste du ö h t i katekesen?
Så länge det finns liv finns det hopp. Och efter döden kan Gud använda det minsta lilla bejakandet av Hans kärlek, tror jag. Skärselden är just en reningsort (i himlen) för oss som inte blir klara här.
Den enda anledningen att inte jag blir ett helgon här, är att jag inte helhjärtat vill eller orkar släppa in Gud i fullhet mitt liv. De som gör det förändrar världshistorien, för ljuset är starkare än mörkret. Inte ens Hitchens spydiga OCH roliga kommentarer kan hindra Guds verk!
Vem vet vad som rör sig i människohjärtat?
Utmärkt svar. Således ingen som helst anledning att tilltro och underkasta sig Gud innan vi eventuellt träffas "up-there". Är han där blir jag religiös direkt, oavsett vilken religions gud det är. Blir Hitchens insläppt kommer jag också in.
SvaraRaderaPatrik: Du känns inte överdrivet intresserad av att följa Guds vilja för ditt liv. Han tvingar inte dig, eller någon annan heller för den delen. Men det fins oändligt mycket i den utgivande kärlek som han fritt önskar ge till den som önskar. Lite grann som den mänskliga kärleken när den är som bäst. Fast större, fullkomligare. / Per
SvaraRaderaPatrik N
SvaraRaderaLycka till att chansa dig in i skärselden...
Rätt många blev f ö INTE religiösa när de träffade vår Herre här nere...
God Jul!
Tack Annorzzz, ett lycka till kan nog vara bra att ha med sig.
SvaraRaderaPer: Du är mycket uppmärksam och har helt riktigt noterat att jag inte när en överdriven vilja att följa Guds vilja så jag får leva helt utan Hans fullkomliga kärlek. Den mänskliga kärlek som jag fått fram till idag känns så fullkomlig att jag inte ens kan tänka tanken att det inte är den finaste kärlek som någonsin kan finnas. Kan du känna så när dina barn strålar sin kärlek emot dig, att det nog går att älska mer än vad de gör? Att deras kärlek inte skulle vara fullkomlig? Jag har svårt att tro det. Finns det någon enda människa som behöver mer kärlek än så? Och vad ska man GÖRA med mer kärlek än så?
Patrik: Jäpp. Det vore förfärande om det inte skulle finnas en fullkomligare kärlek än den alltför ofta tämligen torftiga kärlek jag förmår uppvisa.(Och nej, äpplet faller inte långt från trädet, så jag är rädd att inte heller mina barn uppfyller fullkomlighetsnormen.)
SvaraRaderaMen eftersom nästan all mänsklig kultur på något sätt snuddar vid människans intuitiva känsla av att det någonstans finns en sådan fullkomlig kärlek, och att vi inget hellre önskar än att finna den, så känns det ändå fullt rimligt att tänka sig att källan till denna kärlek faktiskt också existerar i verkligheten.
Den fullkomliga kärleken ser jag i mina barns ögon varje gång de ler mot mig så den kärleken finns definitivt i verkligheten. Någon starkare kärlek finns inte och kan heller inte finnas. I vart fall har jag inte behov av någon annan eller någon annorlunda kärlek. När du möter dina barns blickar ser du också den största kärleken. Någon större kärlek än så behöver du inte leta efter, någon större kärlek än så finns inte.
SvaraRaderaGod Jul Per Ewert!
Det är fint med små barn. Men de växer upp, och en dag så tycker de att man mest är jobbig och piiinsam. Precis som det ska vara förstås när barn växer upp och utvecklas till allt mer självständiga individer. Det är då som DIN kärlek prövas, inte minst när de också ställer till en del rackartyg. Ibland så man nog faktiskt behöver kunna ladda sina egna kärleksbatterier någonstans. Hoppas för din skulle du har någon bra sådan plats, Patrik N, för det behövs mer än vad man tror när kärleken verkar kunna tas för så där given. Vill du ha tips om sådana ställen finns det att få.
SvaraRaderaIntressant om Hitchens formuleringar om abort. Precis som han är jag också mot abort OCH precis som han är jag mot förbud. Därför att det ju är RESULTATET som är det viktiga. Abortförbud stoppar inte aborter, minskar möjligen antalet, men de som görs ändå av desperata tonårsflickor blir ju desto hemskare (det är iaf så det har blivit i praktiken där systemet har prövats). Kanske ändå är där som Hitchens får sin guldstjärna i Himlen, trots allt? N.B.: "kanske" - som för oss alla.
Frid.
Lennart,
SvaraRaderaAtt fylla på sitt eget kärlekslager är viktigt. Var vill du tipsa om att man kan ladda batterierna?
Patrik N
SvaraRaderaMässan är historiskt sett den viktigaste och mest fullkomliga laddningscentralen, i brist på den finns gudstjänster (i varierande tråkighetsgrad), i brist på dem gudssubstitut; typ yogatekniker, tingeltangel o dyl; i brist på dem, naturupplevelser och existentiella upplevelser, i brist på dem och som ett livsnödvändigt andrum; TYSTNADER!
Allt gott!
Allt gott till dig också Annorzzz, självfallet. Men hur tycker du att det fungerar då efter att ha besökt mängder av mässor, gudstjänster och andra gudssubstitut, är ditt kärleksbatteri laddat till bristningsgränsen?
SvaraRaderaPatrik N: I enlighet med Per Ewerts önskan för den här bloggen om att samtala i C.S. Lewis anda, svarar jag med ett ateistföredrag som har nämnts på H-bloggen. Notera att Dennets "problem" alltså är att religion är väldigt bra på en massa saker:
SvaraRaderaVad ska ersätta religion?
Klart religion är bra på massor av saker. Det är ju droger också. Det är biverkningarna jag oroar mig för.
SvaraRaderaPatrik
SvaraRaderaVi mår bra! Det är de kräksjuka man ska oroa sig för!
Och ja, jag mår förträffligt bra, speciellt utanför humanasistbloggen...
Lev väl!
Humanasistbloggen..? Annorzzz, är inte det ett konstigt uttryckssätt av en människa som företräder den allra högsta moralen och som menar sig stå närmre den allra största tänkbara kärleken än flesta andra människor?
SvaraRaderaPatrik
SvaraRaderaJag blev katolik för att få mina många synder förlåtna. Varför blev du militant grälsjuk humnasseist?
Nå, nu när du fått syndernas förlåtelse av prästen, känner du då att det fungerat eller har du skuldkänslorna kvar? Om de är kvar kanske det bara var bull*t det som prästen sa till dig? Vad sägs om att acceptera att du, som alla andra, är ofullkomlig och felar? När du gjort det kan du för din och efterkommandes skull jobba för att lämna världen ett litet stycke bättre efter dig än när du kom. Det tänker jag göra och i det passar en humanistisk syn på världen som hand i handske.
SvaraRaderaPatrik N
SvaraRaderaDet funkar! Testa gärna, om du törs.
Jag har testat båda livsstilarna! Katolik är obekvämt (inte minst pga alla fördomar, som t ex humnanister tillskriver oss), men saliggörande.
Allt gott
Gratulerar till framgångarna.
SvaraRadera