Jag tittade in på Humanistbloggen ikväll efter att i går afton ha lagt en liten kommentar inför en kommande debatt om uppståndelsen. Och döm om min - ja förvåning är kanske tyvärr inte alldeles sant - men absolut till min förfäran, att reaktionen har blivit ett dygns excellerande i nedsättande och ofta helt vrickade kommentarer om min ringa person, om kristna lärare i gemen, och... ja, nästan vem som helst som vågar drista sig att fundera ett varv extra i det gudsbekämpande fosterlandet.
Argument? Nejdå, det behövs förstås inte. Varje kristen person är ju på förhand avfärdad som dårhushjon, och varför ska man diskutera med sådana? Det är väl en sant humanistisk inställning, tycker ni inte det?
Du skrev så här på Humanistbloggen: "Som vanligt är det upp till bevis för förnekaren att presentera en TROVÄRDIGARE alternativ förklaring utan att a priori avfärda möjligheten till Guds existens och allsmakt."
SvaraRaderaDitt påstående ifrågasattes (då det ju borde vara den som gör ett påstående som har bevisbördan) kraftigt och väldigt sakligt av de debattörer på bloggen som är medlemmar i Humanisterna. Den/de som gjorde mindre intelligenta kommentarer (t.ex. KG) är inte medlemmar i Humanisterna och det vet du mycket väl sedan tidigare. Administratörer på bloggen såg också till att mindre smickrande yttranden modererades och togs bort. Ingen koppling mellan de negativa yttrandena och "en sant humanistisk inställning" med andra ord.
Jag är för övrigt förvånad över att du inte argumenterade mer för din tes om att "förnekaren" har bevisbördan, det hade kunnat bli intressant.
Idag på morgonen gjorde en kristen debattör på bloggen följande uttalande: "Om Gud definieras som godhet och Gud så förintar hela mänskligheten, så är detta gott. Det handlar inte om åsikter, utan logik. 1+1=2."
Sådana uttalanden, som ju faktiskt baseras i den kristna tron (och om du inte håller med om det så välkommen till bloggen och bemöt uttalandet) gör nog att det ibland blir som du skriver:
"Varje kristen person är ju på förhand avfärdad som dårhushjon, och varför ska man diskutera med sådana?". Den uppfattningen finner man dock ytterst sällan på Humanistbloggen och när det sker gör det det nästintill uteslutande av debattörer som inte har någon koppling till Humanisterna.
Ditt påstående i din bloggpost om att "Humanisterna plockar fram skopan med ovett igen" är fullständigt grundlöst.
Eller också var just påståendet om "skopan med ovett" ganska riktigt fast snarare en trist truism, eftersom Per och andra ju själva ger sekulärhumanisterna en del skopor med jämna mellanrum. Det får vi väl tåla? Som Patrik N säger får vi väl också (på ömse sidor) räkna de allra värsta förlöpningarna som undantag utan att gruppgeneralisera. Men skarp kritik för att inte säga "skopor ovett", även gentemot mot gruppen vi tillhör, är väl bara vad man kan vänta sej när världsbilder och värderingar krockar så pass som de gör i det här fallet.
SvaraRaderaKrockar, dårhushjonsfason och aversion är en bra sammanfattning av humanistbloggssidan!
SvaraRaderaPathetique!
Patrik: Frågan om bevisbördan är självfallet väldigt viktig i ett sådant här fall. Påståendet att en död uppväckts till livet är extraordinärt och kräver extraordinära bevis. Det var precis vad lärjungarna och kvinnorna vid graven tyckte. En tom grav räckte inte som bevis, kroppen kunde ha flyttats. En enskild upplevelse räckte inte, det kunde röra sig om något slags vålnad. De krävde mer bevis. MEN när de tog del av den kumulativa anhopningen av bevis blev det tillräckligt för dem - och bör så vara även för oss - att tro på och följa den uppståndne Jesus.
SvaraRaderaDetta är den kristna argumentation som har accepterats av många miljoner människor i tvåtusen år. Det är väl inte alldeles orimligt att den som vill ge en alternativ förklaring också får ge argument för denna - UTAN att slentrianmässigt avvisa ett övernaturligt ingripande a priori. / Per
Det verkar som det bara finns ett par kristna kvar på Humanisternas blogg, Jag är en av dem. Det verkar som om man bland dessa deklarerade ateister och skeptiska radikalmaterialister är fullständigt fixerad vid den kristna tron, vid bibelcitat och alla yttringar av kristen tro, i synnerhet katolsk. Som någon skrev: "Jag gick in i Humanisterna för att jag var trött på religion. Men där sysslade de inte med något annat än religion, så jag gick ur."
SvaraRaderaAtt Gud är definierad som helig, det vill säga utan synd, god, är en sanning som man inte kan ta in ens bokstavligt, eller det faktum att om man tror på en god Skapare så kan man också tro att samme gode Skapare kan hypotetiskt förgöra sin skapelse, utan att detta skulle vara ett moraliskt ont. Man förstår inte heller att göra skillnad mellan den stränge Gud, som med hårda metoder försökte få mänskligheten på andra tankar (syndafloden mm) och den barmhärtige, som sände sin Son med budskapet om kärlek och frid. Samme Gud? Förvisso. Men olika epoker. Man har missat påsken...
I skolan har man speciallärare och kliniker för de som inte kan ta till sig undervisningen. Tyvärr finns inte den tjänsten senare, till exempel för de som har det svårt att tolka det historiska idélandskapet och vår civilisations grundvalar...
Hmm. Om jag säger "Per Ewert tror på spöken", är det ett angrepp på person? Typ en kommentar som i vår kultur skulle betyda något i stil med att du inte riktigt har alla hästar hemma?
SvaraRaderaPer,
SvaraRaderaSai Baba kan sväva tyngdlöst i ett rum i över trettio minuter. Hans många lärjungar har accepterat detta. Avfärdar du påståendet a priori eller finns det skäl att undersöka om det faktiskt kan vara så att Sai Baba är en äkta profet sänd till jorden av en äkta gud för att frälsa oss?
Patrik: Bra exempel. Påståendet att en person inte omfattas av gravitationen är så extraordinärt att det kräver extraordinära bevis. Finns sådana? Är hans anhängare villiga att gå i döden för att resa runt och förkunna budskapet att han kunde sväva? Om du vill argumentera för att så är fallet är du välkommen att göra så. Jag anar att så inte är fallet. Men jag vill inte utesluta möjligheten a priori.
SvaraRaderaSai Baba är ju numera avliden, vilket oftast brukar innebära slutet för en religiös grupp som enat sig kring en person. Jag skulle förmoda att samma sak gäller för Sai Baba. En vis rabin vid namn Gamaliel påpekade samma sak vid tiden efter korsfästelsen. Många messiasgestalter hade uppstått men rörelsen hade dött rätt snabbt efter ledarens död. I Jesu fall blev det tvärtom. Det kräver en förklaring. / Per
"Men jag vill inte utesluta möjligheten a priori."
SvaraRaderaHur går det ihop med den kristna trosbekännelsen?
Sai Baba har många miljoner anhängare i Indien - mångdubbelt mot antalet den tidiga kristendomen kan skryta med. Sai Baba är död bara i den kroppsliga inkarnation som han hade tills för några månader sedan. Anhängarna vördar inte bara den senaste av hans inkarnationer (vilket hade varit en personkult) utan även de tidigare. Åk till Indien och studera Hinduism någon gång - det är lärorikt. Vördandet Sai Baba kommer förmodligen inte alls försvinna, utan bara inkorporeras i den stora berättelsen där även Jesus, Muhammed och Buddha numera ingår.
SvaraRaderaJag har aldrig hört talas om någon Sai Baba-martyr, men det är inget vidare sätt att avgöra sanning på ändå. Eller tror du Tamilska tigrarnas maoism är sanningen bara för att så många sprängt sig i luften?
För övrigt beklagar jag den hårda tonen på Humanistbloggen.