Idag ramlade nya Forskning & Framsteg ner i brevlådan. Den här gången lockade de med en väldigt spännande cover story: Parallella universum. Eller ja, egentligen handlar rubriken om fysikern Max Tegmark som tror på parallella universum
Den kosmologiskt intresserade läsaren kastar sig naturligtvis direkt över artikeln för att försöka se vilka vetenskapliga belägg som kan tänkas läggas fram för denna mycket spännande hypotes. Svaret är 0. Noll. Inte ett dyft.
Tegmark pratar dock gärna om vetenskapens begränsningar, matematiska modeller och vilka kuliga möjligheter andra världar skulle kunna erbjuda. Men empiriska belägg? Nada. Som han citeras i texten, vill Tegmark gärna puffa gränsen för vetenskapen "längre ut mot fantasins och det omöjligas marker". Jotack. Artikelförfattaren fortsätter med att beskriva Tegmarks hypoteser som "vid gränsen för det mest spekulativa". Tja, spekulera är förstås lagligt i Sverige. Men är det vetenskap?
Bara för att förtydliga: jag menar inte alls att Tegmarks hypotes måste vara felaktig. Visst är det möjligt att det finns andra världar som dessutom kanske på något vis tangerar vår egen. Det är en av teismens själva grundbultar, att universum inte är ett slutet system.
Men det riktigt spännande är vissa forskare - och i det här fallet dessutom Sveriges kanske mest välkända vetenskapstidskrift - gärna ger helt omotiverat stor publicitet åt teorier eller hypoteser som helt saknar vetenskaplig grund. Men detta gäller bara om teorin skulle kunna användas för att lättare försöka förklara världen utan Gud - det jag brukar kalla för "kunskapsluckornas ateism".
Visst kan man tänka sig andra universa, visst kan man - åtminstone i tanken - fundera kring ett pulserande universum, som samma tidskrift skrev om i sitt förra nummer. Men det är ändå märkligt hur Forskning & Framsteg kan tänka sig att ge så stor publicitet åt en forskare som inte hänvisar till några som helst forskningsresultat över huvud taget, utan mest spekulerar lite på frihand. En utomstående bedömare skulle skratta åt tilltaget.
Är det någon som tror att en forskare som helt utan bevis skulle vilja peka på en Skapare okritiskt skulle erbjudas att uttrycka sådana tankar i en vetenskaplig tidskrift? Och då har ju ändå övertygelsen om Guds existens redan i utgångsläget ett flertal starka argument som talar för att hypotesen är korrekt! Detta samtidigt som andra forskare tillåts förkunna sin tro på världar som för oss är osynliga och oåtkomliga, och som ingen någonsin har presenterat några bevis för.
Har det inte gått lite snett i vetenskapssyn här?
Jättekul, Per. Mitt i prick! Om det behövs oändligt många parallella universa för att göra troligt att det av en ren slump skulle kunna uppstå "organisk intelligens" i något av dem, ja, då finns det antagligen oändligt många parallella universa. Enligt det ateistiska paradigmet.
SvaraRaderaSen måste man ju erkänna att Tegmark inte påstår sej veta en massa om ett enda av dessa parallella universa - och man kan ju se saken positivt ur en teistisk synvinkel: som en mental öppning för världar som tangerar varandra, en öppning för att just vårt universum inte är ett "slutet system".
"Om det behövs oändligt många parallella universum för att göra det troligt att det av en ren slump skulle kunna uppstå organisk intelligens"
SvaraRaderaVilken tur att tiden är evig?
Det hela är väl tyvärr egentligen inte så mycket att förvånas över. Många människor har ju stängt själva möjligheten för att Gud skulle existera såpass att det är ganska mycket av en ickefråga för dem vilken ingen mängd av argument och evidens för kan ändra på och i denna iver att inte släppa in Gud så är man beredd att svälja både det ena och den andra hypotesen oavsett vilka stöd det finns för den.
SvaraRaderaNär jag gick i grundskolan (för väldigt länge sedan) hade vi en lärarvikarie som pratade om det där med parallella världar, vi killar som satt längst ned tittade på varandra. Två såna som du och två såna som jag och två såna som han - lärarvikarien, vi tyckte det lät snurrigt (...redan då) - kanske det var 1963?
SvaraRaderaVarför inte skolverket grep in redan då, har väl och göra med att det aldrig kom utanför lektionsväggarna vad det var som våran vikarie lärde ut ...!?
R.Ö.
Jag vet inte om du vet hur vetenskap fungerar, Per, men i utgångsläget - det kreativa stadiet - lägger man fram hypoteser. Dessas vidare öden avgörs av testning mot verkligheten. De hypoteser som inte stämmer med verkligheten förkastas - slavarbetarstadiet. Det Tegmark gör är att lägga fram en hypotes. Du får tycka vad du vill, men han håller sig helt inom vetenskapens domäner.
SvaraRaderaVad hjälper det att slänga in Gud i den här processen? Ingenting. Med det kristna gudsbegreppet kan man nämligen förklara precis vad som helst - och därmed ingenting. Finns parallella universa? Ja! För att Gud vill det så! ...eller Nej! För att Gud vill det så! Helt innehållslöst. Det är som att spela schack med någon som har en specialpjäs som får gå hur som helst och göra vad den vill. Det blir bara fånigt.
Vad händer med forskare som trots detta tror på Gud? Ja, se på Francis Collins. Här diskrimineras inte. Hans åsikter kritiseras, hårt, men han sitter ändå i toppen.
(Min ordverifiering var "astrist". Vad betyder nu detta?)
SvaraRaderaPatrik, kan du utveckla vad du menar med "slänga in Gud i denna processen"? Jag uppfattar det som en nidbild av hur vi som tror på Gud tänker.
SvaraRaderaVisst, Patrik, det är helt rimligt att ställa upp hypoteser och pröva dessa empiriskt. Problemet med multiversumhypotesen är ju att vi (åtminstone idag) inte ser någon möjlighet att ens testa den i forskning! Och då höjer åtminstone jag på ögonbrynen när en åtminstone till namnet forskningsinriktad tidskrift ger så stor uppmärksamhet åt ämnet.
SvaraRaderaSpeciellt eftersom jag inte förväntar mig samma underdåniga intresse inför en annan intervjuperson med liknande rubrik: Han tror på Gud. / Per (fortfarande strul med kommentatorsfunktionen)