För den österländskt icke-initierade kan förklaras att en stupa är en buddhistisk helig byggnad. De kan i och för sig vara kniviga att hålla skolavslutningar i. Min fru och jag tog inom parentes sagt ett studiebesök i stupan utanför Fellingsbro under det år vi bodde och jobbade i Örebro. Det går inte in mer än kanske ett dussin personer i stupan. Det blir dessutom svårt att se varandra, eftersom den stora mantraprydda cylindern i mitten skymmer sikten.
Närkestupan ingivdes för övrigt av ingen mindre än Dalai lama, och minsann, kom inte den buddhistiske ledaren till pass på barnens skolavslutning idag! Rektorn passade på att skicka med eleverna ett visdomsord, och valde då ett ord av Dalai lama om att det är bra att le. Hon undvek klädsamt nog att ge en djupare filosofisk bakgrund om att orsaken till att vi enligt buddhismen bör le är att ingen har tänkt oss, att livet inte har någon objektiv mening, att livet i grunden är ett lidande, och att enda sättet att bli fri från lidandet är att släppa begäret att leva. Först när vi insett detta kan vi le tillfredsställt. Rektor glömde dock den detaljen.
Men det där att skolavslutningar inte ska utsätta elever för "ensidig påverkan", gäller det alltså bara om avslutningar har ett kristet innehåll? Jag har svårt att få det att gå ihop med läroplanens grundläggande tanke: att skolan ska förmedla etiska värden i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition (och västerländsk, kristet formad humanism). Jag har ännu inte lyckats finna något i läroplanen om att skolan ska förmedla en buddhistisk etik, där vi alla bara är opersonliga delar i karmas kretslopp.
Men visst, vi fick iallafall sjunga Den blomstertid nu kommer. Första versen. Två gånger. Jag har hört ryktas att andra versen innehåller hårresande vederstyggligheter som till varje pris måste undvikas. Kommer inte riktigt ihåg. Men det kan iallafall knappast vara något hinduiskt eller buddhistiskt innehåll. Då hade det nog blivit allsång av.
Sverige är ett väldigt underligt land ibland.
Om alla skolor bara följde skollagen skulle vi inte behöva ha den här menlösa debatten varje år.
SvaraRaderaFör övrigt behöver du nog läsa på lite mer om buddhismen. Varför blir man glad av att vara buddhist? Hur går det ihop med läran om livet som lidande? Intressantare än man kan tro!
I min mening går det alldeles utmärkt att skicka med ett visdoms ord från vilken lärdoms tradition som helst. Även den västerländskt formade humanistiska kristendomen.
SvaraRaderaDet måste också varit enformigt att sjunga första versen två gånger. Andra versen på Blomstertid stör nog vare sig en Humanist eller Buddist.
Men det är ju inte detta de handlar om, utan att en skolavslutning är till för alla elever och därför är det viktigt att alla elever känner sig hemma i den ceremoni som förrättas.
Det är lämpligt att vid avslutningen undvika budskap från specifika livsåskådningar och istället hållas sig till allmängiltiga delar av de kulturella yttringar som finns i Sverige.
Förhoppningsvis har skolan hunnit med religionsundervisningen tidigare på terminen och de olika samfunden kan spara sitt budskap till nästkommande söndag.
Ja precis, allmängiltiga delar. Citatet från Dalai Lama var väl OK, men varför, varför, varför är det mer OK att citera den lite "hippe" (men homofobe) Laman än att säga "som påven Benedictus XVI har sagt"? (En modig sekulärhumanistisk rektor skulle nog kunna citera något upplyftande av päven även på en skolavslutning, men "vanliga dödliga" rektorer vet nog att det inte är lika comme il fault).
SvaraRaderaApropå österländsk "visdom" i olika former: Kom ihåg den kinesiske pristagaren som berättade hur han inspirerats av Jesus och sin kristna tro, och som DN censurerade i den delen. Hade han sagt sej vara inspirerad av Mao hade de inte varit på långt när lika känsligt på DN, allra minst på Olof Lagercrantz tid. (En annan sak hade varit om det utgivits för att vara en DEL av hans tackbrev, men man fick det bestämda intrycket av att det var en översättning in extenso).
Tack dock för godkännandet av Den blomstertid, vers 2! Jag brukar - med Björn Ulvaeus - hävda att den VISST går att sjunga även av den som tror att Gud är en saga, precis som jag kan sjunga Idas sommarvisa utan att tro att det på allvar är Ida som gjort all det där. Och att "besinna den nåd som räcker året om" kan väl inte vara fel när skolavslutningens eufori förbytts i konstaterandet att "vi snart går mot mörkare tider."
Skolavslutning i en stupa eller i en kyrka? Bortsett från de praktiska aspekterna tycker jag nog att det naturliga vore att ha sekulär avslutning i skolan (kanske bara med en vers av Den blomstertid) och att kyrkan i samarbete med intresserade föräldrar och elever inbjöd till sommarlovsgudstjänst med psalmsång, musik och tänkvärd andakt senare på dagen.