Ja, vi kan klara oss utan SAAB!

Så var det då dags för avsnitt 10 518 i evighetsföljetongen "SAAB har inga stålar - nån måste hosta upp lite".

Jag har så förtvivlat svårt att få full kläm på den här mediedramaturgin. Varje dag går företag i konkurs i Sverige. Varje år får stora svenska företag lägga ner verksamheten. Mängder med företag går dåligt av olika anledningar, och konskekvensen blir då normalt att företaget går i graven. Men det finns ett företag som behandlas som att det vore Sveriges konungahus, men inställningen att man visserligen gör bilar som folk inte vill köpa, driver ett företag som ständigt förlorar pengar, men samtidigt ser det som fullständigt självklart att miljardärer och banker ändå ska stå på kö för att slänga in ytterligare någon halvmiljard så att allt blir som det brukar en stnd igen. Jag förstår fortfarande inte varför SAAB ska stå under helt andra förutsättningar än samtliga andra svenska företag.

Med det sagt måste jag ändå medge att mest fascinerande i dagens "precis-samma-story-som-alla-de-andra-gångerna"-reportage i tevenyheterna var den anställdes reaktion inför beskedet att han inte fick någon lön idag. Jag förstår självfallet att det är ett stort problem att inte få sin månadslön. Det skulle det vara för oss också, speciellt om man planerat att åka på semester. Men frågorna och svaren blev ändå lite underliga i TV:s reportage. Problemet var inte svårigheten att klara sommaren och månadsskiftets räkningar, utan att det är midsommar i morgon.

Med ett tonläge som motsvarade ett världskrig fick vi veta att de skulle försöka klara midsommar ändå. Vi tänker oss att familjens återstående inköp är: två liter jordgubbar, ett kilo nypotatis och en burk sill. Det kostar 80 spänn. (Vill familjen dricka sprit också får vi lägga på någon hundring till.) Därefter föll sig orden något i stil med att "Sen får vi väl stanna hemma, så får vi se när pengarna kommer så vi kan ha lite roligt."

Jag vill absolut inte göra mig lustig över familjer med en tajt ekonomi. Vi har själv varit i den situationen långa tider. (Behöver jag nämna att jag just nu jobbar med en artikel om dödssynden girighet?) Men jag tror inte ett ögonblick att välmående svenskars midsommarfirande helt står och faller med om månadslönen kommer några dagar försent. Det är också fullt möjligt att ha roligt på hemmaplan utan tusenlappar, charterresor och sommarland.

Hela inställningen andas på något sätt att det är en mänsklig rättighet att ständigt ha ett jämnt inflöde av pengar som människor i andra delar av världen skulle betrakta som rena fantasisummor som skulle kunna föda deras familjer i flera år. Att säga till dessa att en svensk familj tyvärr inte kan ha roligt tillsammans eftersom pengamängder i den storleken försenas en smula skulle även det kännas som ett hån för den som lever på mindre än en dollar om dagen. Och de människorna är ganska många.

Kärlek, däremot, det behöver inte kosta ett enda öre. Kärlek räcker ganska långt i både midsommar och semester.