Du är inte välkommen, lilla vän

Förberedelserna inför Tännsjödebatten fick ett lite otrevligt avbrott idag med några timmars påtvingat fönsterarbete efter att någon roat sig med att slänga in ett äpple i fönsterrutan i arbetsrummet på nedervåningen. Inte lika roande för de boende som för kastaren.

Men i övrigt känner jag att tankarna börjar formera sig. Har läst Tännsjös bok "Du skall understundom dräpa!, lika obehaglig i argumentationen som titeln är provocerande. Jag noterar att Katrine Kielos i Aftonbladet skriver en välformulerad krönika på det tema som debatten kommer att beröra: en värld där en del är välkomna, andra inte. I det här fallet gäller det flickor/kvinnor. Kielos skriver:

Enligt beräkningar saknas det totalt 160 miljoner kvinnor i världen. Lika många som USA:s samlade kvinnliga befolkning.
Utraderade.
Eftersom de ansågs mindre värda.
...
De flesta könsselektiva aborter utförs efter vecka tjugo. Men tekniken utvecklas. Redan i dag kan man på dyra amerikanska kliniker designa ett embryo efter smak. Pojke, flicka, grönögd eller blåögd? Du väljer själv. Vi i väst verkar inte heller kunna förstå att barn inte tillhör sina föräldrar. De kommer genom dig, men inte från dig. De är ett mirakel som man får till låns. Inte en beställningsvara. Och de är vad de är.
Vem är du att tro att du har rätt att bestämma vare sig dess kön, eller dess ögonfärg?
Barnet är inte ditt. Inte på det sättet.

Det handlar inte om att välja till önskvärda egenskaper. Det handlar om människor. Riktiga människor, som väljs bort. Samvetets röst ropar, ropar, och ropar om igen. Livets röster blir fler mot dödskulturens hot. Låt oss backa upp varandra i den kampen.