Idag har jag varit stolt klassföreståndare som har skickat ut våra allra första nybakade studenter från Kungsgymnasiet och ut i vuxenlivet idag. Så jag hade förmånen att även denna helg hålla ett högtidstal, den här gången till min egna elever. (Plus köra vilt med elgitarr på lärarnumret "Summer of ´69") Så det blir lite väl internt för att lägga ut här.
Fokus blev på gemensamma skojiga minnen, och en sammanknytning i budskapet i Upp 2:17: "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."
Det här tycker jag är en fantastiskt vacker bild av hur Gud ser något i var och en av oss som ingen människa ser, och hur han liksom lutar sig ner och viskar det i vårt öra vem vi innerst inne är, vad vi kan bli, och vad vi därigenom kan ge till våra medmänniskor. Vår bön och förhoppning är att våra elever ska kunna gå vidare i livet, inspirerade av den tanken. Visst behövs det kristna skolor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar