Jovisst blev Eva Dahlgrens sommarprogram just så som man kunde förvänta sig mot bakgrund av hennes ställningstagande de sista två åren. Än en gång gick hon igenom sina vandringar runt Riddarfjärden, sina utmaningar till Gud att göra sig känd, och till slut telefonsamtalet till kyrkomannen som erbjudit henne att skriva texten till ett requiem men förutsatte att hon på något sätt trodde på Gud. Och än en gång reciterade hon i programmets klimax sig själv med hög röst - att hon "INTE VILLE TRO PÅ GUD!"
Eva Dahlgren blev självfallet en återkommande referens när jag skrev "Vem tänder stjärnorna?" Hennes val att besvara sin egen fråga med att hon inte vill tro är lika anmärkningsvärt som det är sorgligt. Men samtidigt är det kanske ett av de ärligare svaren bland gudsförnekare.
Hon tog dock upp vad jag uppfattade som två argument mot gudstron, men som ändå inte var några huvudsakliga skäl till hennes val: 1) Naturen är oerhört komplicerad. 2) Det skulle kräva en oerhörd insats att skapa något sådant. 3) Alltså är det troligt att det inte finns någon skapare.
Argumentet är svagt, både mot bakgrund av designargumentet som säger att en komplicerad värld istället pekar just på att det bör finnas en designer, och mot att en av Guds nödvändiga egenskaper är just allmakt.
Det andra argumentet, att Gud har osympatiska efterföljare är självfallet inget argument mot teismen som sådan, utan kan användas om i princip vilken ism som helst. Och Eva Dahlgren stödjer sig inte heller på den argumentationen, utan verkade mest använda den sedvanliga - och i många stycken relevanta - kritiken som sekulärhumanistiskt lämplig utfyllnad.
Efter orden om att hon inte ville tro lät sommarprataren Aretha Franklin sjunga ut en sång om frihet. Valet att släppa skyddsnätet och leva utan Gud kan visserligen kännas befriande. Det kan det också göra att under ett drogrus hoppa ut från Eiffeltornet i tron att de obefintliga vingarna kan bära. Jodå, frihetskänslan kan vara kortvarigt berusande. Men fallet kan bli hårt.
Edit: Även Dagen noterar valet av gudlöshet.
Man påminner sig Jesu berättelse/liknelse om de tre förvaltarna. De två första gjorde vad de kunde för att fullfölja den uppgift de fått.
SvaraRaderaMen den tredje gjorde ingenting alls, grävde bara ner pundet, och det intressanta är att han förklarar det med att "Hans herre var en hård herre". Han var visserligen herre men han skulle inte lydas.
Alltså, slutsatsen av Evas tankar är att Herren Gud är ond, därför motarbetar vi honom. Men kom då inte och säg att ni arbetar FÖR Gud eller att Gud accepterar alla sätt att leva.
Det är märkligt hur långt man kan gå när man vill försvara sina egna handlingar. För det första kan man fundera över hur man kan fördöma en Gud man inte tror finns.
Men Gud bryr sig inte om vad vi tycker, Hans ord är fullkomligt, kärleksfullt och evigt.
Vi får tro vad vi vill men bör också då ta konsekvenserna. Denna vår frihet är bevis på Guds kärlek. Endera finns Gud och då är Han god och bör få vår kärlek.
Eller också finns Han inte och då är han varken god eller ond, eller?
Citat: "Valet att släppa skyddsnätet och leva utan Gud kan visserligen kännas befriande."
SvaraRaderaPratar vi efter egen erfarenhet här Per? Jag visste inte att du varit inne på den sekulariserade livssynen tidigare i ditt liv...
Människan har fått en fri vilja! Gud tvingar ingen att tro på honom!Men Eva Dahlgrens kommentarer här påminner om ett tjurigt barn,som inte får göra som det vill!
SvaraRaderaDet är som Lelle här skriver att vi får tro vad vi vill,men då får vi också ta konsekvenserna!
Det märkliga är att denna Eva tycks tro
att det finns en frihet i att inte tro på Gud?????
Vad som är sanningen,det är att i Tron på Jesus Kristus har vi verkligen funnit FRIHET och FÖRLOSSNING!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAtt vara uppvuxen helt utan tro på gudar och jesusar kan också vara befriande när man sent i livet upptäcker vad man "gått miste om".
SvaraRaderaOrdet befriande kan tydligen tolkas olika för olika individer!Men jag kan ALDRIG tänka mej att när man kommer till livets slutspurt,
SvaraRaderadet kan kännas befriande att upptäcka
vad man gått miste om!
Alltså,ett rikt liv med Jesus!
Sanningen är underskattad. Många hatar märkligt nog sanningen, fastän den är vår räddning.
SvaraRaderaSom om någon skulle bli arg på den som berättar för tågpassagerare den sanna verkligheten att en järnvägsbro har rasar, därför att budskapet är obehagligt....
Det känns givetvis befriande då när någon kommer och säger: Nä, bron har inte alls rasat.
Och tåget kör ner i ravien.
Jag tror att debatten skulle bli intressantare om deltagarna åtminstone försökte förstå hur motståndaren tänker. Lelle här är ett exempel. Han skriver:
SvaraRadera"Det är märkligt hur långt man kan gå när man vill försvara sina egna handlingar. För det första kan man fundera över hur man kan fördöma en Gud man inte tror finns."
Men då kan man ju verkligen inte ha bemödat sig om att förstå. Vissa troende tycks också lida av vanföreställningen att ateister säger nej till en gud som de tror finns, och påstår att de "hatar Gud".
Vad det handlar om är förstås att man tycker att den GUDSBILD som målas upp av kristendomen (eller någon annan religion) är osympatisk, ologisk eller motbjudande, och därför drar man slutsatsen att det är osannolikt att den är sann.
Gudsbilder existerar ju oavsett om Gud finns eller inte. Och jag skulle säga att det är dessa olika gudsbilder man tar ställning till, inte den eventuelle faktiske Gud.
Det är viktigt att skilja på detta.
Man skulle till och med kunna fråga sig vad troende själva egentligen tar ställning till: en gudsbild eller en verklig Gud? Man skulle kunna argumentera för det senare om man har haft något slags religiös uppenbarelse, men frågan är om man egentligen kan det i annat fall.
Kristian: Bra distinktion, åtminstone i visst mått. Problemet med Eva Dahlgrens val är ju att hon väljer bort Gud inte pga argument, utan på grund av att hon, som du skriver verkar "hata Gud". Och det är självfallet inte ett acceptabelt filosofiskt skäl. Lika lite som motsatsen. Att ta ställning för Gud är dock självfallet möjligt utan att ha haft en egen personlig upplevelse av Gud. Han har gjort sig tillräckligt känd.
SvaraRaderaFull repekt till Eva Dahlgren för hennes insikt om att hon inte tror på gud, men arumentet, att hon inte vill tro, håller inte. Även om jag har en stark känsla av att det är just viljan att tro, och inte den faktiska tron, som de som kallar sig troende har mest gemensamt.
SvaraRaderaEva Dahlgren har större sannolikhet att komma till Himlen genom att välja bort en "ond Gud".
SvaraRaderaVem kommer till himlen?
Det är en återkommande tro att bara de moraliskt goda bör befolka himlen. Låt oss säga att Gud vakar över oss och väljer vilka av de dödas själar skall komma till himlen, och denna gud vill verkligen bara att dom moraliskt goda skall befolka himlen. Han kommer förmodligen att enbart välja från dom som gjort ett betydelsefullt och ansvarsfullt försök att hitta sanningen. För alla andra är opålitliga; lärorikt eller moraliskt underlägsna, eller både och. Dom är också mindre sannolikt benägna att upptäcka eller anförtro sig till sann tro om rätt och fel. Det vill säga, om dom har en betydlig och pålitlig omsorg över att begå rätt och undvika fel, så är följden att dom faktiskt måste ha en betydlig och pålitlig omsorg över att begå rätt och undvika fel. Eftersom denna kunskap kräver kunskap om många grundläggande fakta angående vårt universum (som om det finns en gud), så är följden att dom faktiskt måste ha en betydlig och pålitlig omsorg över att alltid söka upp, testa, och bekräfta att deras tro om såna saker förmodligen är korrekt. Därför kan endast sådana människor vara tillräkligt moraliska och pålitliga för att förtjäna en plats i himlen - såvida Gud inte vill fylla himlen med moraliskt lata, oansvariga, eller opålitliga människor.
Men endast två grupper passar in i denna beskrivning; intellektuellt åtagande men kritiska troende, och intellektuellt åtagande men kritiska icke-troende. Båda grupperna har en betydlig och pålitlig omsorg över att alltid söka upp, testa, och bekräfta att deras tro om gud (som exempel) förmodligen är korrekt. Ingen annan grupp kan göra anspråk på detta. Om någon är ärligt intresserad av att göra rätt så måste dom vara uppriktigt intresserade i om hurvida vissa påståenden är sanna, inklusive påståendet "Gud existerar", och måste behandla detta ämne med lika mycket ansvarsfullhet och omsorg som vilken annan moralisk fråga. Och dom enda två sorters människor som gör detta är de troende och icke-troende som vidgar sina liv åt att undersöka fakta för att avgöra om dom har rätt eller fel.
Så, varför existerar vi på Jorden?
Det är vanligt att tro att vissa mysterier, som oförklarad ondska i världen och Guds tystnad, bör förklaras som ett prov, vilket är rimligt, och försvaras ofta av troende. Trots allt, om det inte behövdes nåt prov, då kunde och skulle Gud, från sin kärlek och perfekta effektivitet, helt enkelt välja ut kandidater vid födseln och göra sig av med det onödiga livet på jorden, eftersom Gud omedelbart skulle känna till deras meriter.
Fri vilja kan inte avslå denna slutsats, för om Gud inte kan känna oss eftersom vi närsomhelst fritt kan välja att omvända oss själva, då kan Gud inte fylla himlen med pålitliga människor; för vem som helst i himlen kan genom en oförutsägbar handling i fri vilja bli eller göra ont. Och med tanke på evigheten så är det sannolikt att en större del av befolkningen i himlen kommer att göra något ont. Trots allt, om fri vilja hindrar honom, då kan Gud inte förutspå vem som kommer eller inte kommer att begå ont och därmed kan han inte utse dom som alltid kommer vara goda från dom som inte kommer vara det, förutom genom något induktivt prov.
Eftersom dom som alltid kommer att förbli goda i evighet naturligtvis måste vara sällsynta i jämförelse med dom som verkar vara goda fram till deras död, så blir följden, i brist på ett pålitligt induktivt prov, att större delen av himlens befolkning inte kommer att vara äkta, riktig och oförfalskat god. Det blir då logiskt att en gud som vill ha bättre resultat skulle urskilja dom riktigt goda och därmed förtjänande, från dom opålitliga och icke förtjänande, genom att utsätta alla kandidater till ett pålitligt prov, och det skulle vara rimligt att komma till slutsatsen att vårt liv på jorden existerar endast i detta syfte.
Ingen Gud eller Ond Gud?
SvaraRaderaOm starka bevis på att Gud antingen är ond eller inte existerar skulle visa sig, då skulle en riktigt god människa inte tro på en sådan gud, eller om hon tror, skulle hon inte samtycka med en sådan gud (som att dyrka, tillbe, eller liknande, eftersom det goda inte godkänner det onda). De flesta troende förnekar inte detta, men förnekar att bevisen är svaga. Men det verkar ovedersägligt att det finns starka bevis mot att Gud är ond eller inte existerar.
Till exempel, i bibeln förkastar Abraham mänsklighet och moral i och med Guds befallning att döda sin son Isak, och Gud belönar honom för att kan placerar ett högre värde på lojalitet än moralitet. Detta är förmodligen ondska - en god gud skulle förvänta sig att Abraham övergav sin rädsla och lojalitet och placera medkänsla först och vägra att begå en ondskefull handling, och skulle belöna honom för det istället för tillmötesgående. På samma sätt tillfogar Gud uppsåtligt samvetslösa onda handlingar mot Job och hans familj enbart för att vinna en debatt med Satan. Det är förmodligen ondska - en god gud skulle aldrig begå ett sådant illdåd för en sådant småsint anledning, eller föredra mänskligt lidande framför lockelse från en lägre stående ängel. Och sedan rättfärdigar Gud dessa illdåd genom att påstå att han kan göra vad han vill, och verkställer att han är bortom all moral. Det är förmodligen ondska - en god gud skulle aldrig påstå sig vara bortom gott och ont. Och detsamma gäller alla folkmord och slakter och barbariska lagar som Gud befaller i bibeln. Sedan finner vi all naturlig ondska i världen (som sjukdom och katastrofer) och all mänsklig ondska som han inte verkar ha koll över. Förmodligen skulle bara en ond gud tillåta allt detta.
Provet:
Av de två grupper som innefattar dom enda livsdugliga kandidaterna för himlen, endast icke-troende (som Eva Dahlgren) inser och medger att detta bevis starkt föreslår att Gud måste vara ond eller inte existerar. Därför besvarar endast icke-troende provet för sann moralisk godhet som himlen är i behov av. Det vill säga, en moraliskt god person kommer vara intellektuellt och kritiskt ansvarig om att ha korrekta trosuppfattningar, och kommer att placera denna förbindelse till det moraliskt goda över alla andra bekymmer, speciellt det som kan korrumpera eller bli en kompromiss för moralisk godhet som till exampel tro eller lojalitet. Så dom som på riktigt är värda himmelriket kommer förmodligen vara icke-troende, eftersom deras förfrågan kommer vara ansvarsfull och därmed fullständig, och kommer placera moral framför allt annat. Dom kommer därefter att möta den oförnekliga sanningen om all denna oförklarade ondska (i bibeln och i världen) och nå slutsattsen att Gud är ond eller inte existerar.
Med andra ord, att acceptera sådan ondska utan en rättfärdiggörelse (vilken är förenad med Guds tystnad) indikerar en otillräcklig omsorg för att ha en sann moralisk tro. Men att ha mod nog att inte tro trots hot om helvetet eller förintelse, samt en mängd sociala förtryck och andra fientliga faktorer (i vissa länder mer än andra), är precis det beteende som en god gud skulle förvänta sig av dom som är genuint goda, snarare än att överlämna sig själv åt en ond varelses vilja, eller naiv och oberättigad tillit till att en uppenbart ond varelse skulle vara god - detta är inte beteende som kännetecknar de riktigt goda.
Därför är endast de intellektuellt hängivna men kritiskt icke-troende de riktigt goda och kommer till himlen. Därmed, om en gud verkligen existerar, då förklaras hans tystnad och tillåtande av ondska (i världen och bibeln) av och rättfärdiggörs av hans plan att upptäcka den enda typen av människor som förtjänar att befolka himlen: ärliga icke-troende. Och detta ger ett oerhört logiskt svar till många mysterier, och förklarar även det som många troende har svårt att förklara.
Anonym: Ja, så kanske det är. Men det är isåfall inte den Gud som gjort sig känd i bibeln du syftar på. Om vi förkastar bibeln möjligtvis, men ditt resonemang håller tyvärr inte om du blandar in den boken. Joh 3.16: "Ty så älskade gud världen att han gav den sin enfödde son för att de SOM TROR PÅ HONOM INTE SKALL GÅ UNDER UTAN HA EVIGT LIV." Men om man bortser från detta nyckelbibelord så, visst kan det vara som du säger. Ingen har ju ett facit, men underbyggnaden som enbart sträcker sig till ditt eget resonemang skulle väl möjligtvis vara en försvagande faktor i tesen kan jag tycka.
SvaraRaderaDet är skrämmande att läsa en del kommentarer här!Det står ingenstans i GUds ord att icke troende kommer till Himlen!
SvaraRaderaEndast om man tar emot den Frälsning som Gud berett åt oss genom Jesus!För Han är den enda Vägen till Himlen!Han är Vägen Sanningen Och Livet!
Detta gäller för oss ALLA,även Eva Dahlgren!
Citat; Joh 3.16: "Ty så älskade gud världen att han gav den sin enfödde son för att de SOM TROR PÅ HONOM INTE SKALL GÅ UNDER UTAN HA EVIGT LIV."
SvaraRadera^Detta citat är förenad med Guds ondska, för om han verkligen älskade världen så skulle han antingen älska den som den redan är (eftersom han har skapat den), eller så skulle han göra den perfekt genom att göra sig av med all ondska och enbart skapa genomgoda människor - vilket säkerligen måste ligga i hans makt.
Anonym;Så tyder man tydligen Guds Ord om man
SvaraRaderaförlitar sej på sitt eget förstånd!
Skapelsen har Gud redan gjort perfekt,men människan har fått en fri vilja,om hon vill välja det onda eller det goda!
Godheten måste ju komma från människans eget förstånd och förnuft. Vi har alla inom oss en känsla för vad som är moraliskt riktigt, annars skulle vi vara detsamma som djur. Och att kräva vår lojalitet (genom att tro på en frälsning utan att han visar sig för varje generation - vilket naturligtvis måste vara möjligt för en gud) och låta resten gå under, utan hänsyn för det som är moraliskt riktigt är inget som en riktigt god gud skulle göra.
SvaraRaderaSedan säger du att skapelsen har Gud redan gjort perfekt, men om den är perfekt hur kan människan välja det "onda"? Hur kan det finnas ondska, eller möjlighet att åstadkomma något så operfekt som ondska i en perfekt värld bara genom fri vilja? Och om vi har fått den här fria viljen, då har vi naturligtvis makten att utöva denna fria vilja även i evigheten efter döden, speciellt om det enda som krävs är att ta emot en frälsning och bli lojal till denna gud. Därmed har Gud inte fixat någonting, utan grundproblemet med ondskan som uppkommer från den fria viljan kvarstår - i evighet.
(Såvida Gud inte tar ifrån oss vår fria vilja efter döden, men i så fall tycks det onödigt att han skulle bry sig om att ge oss en fri vilja till att börja med, och borde istället ha placerat oss i himlen från början, om han så gärna vill ha vår gemenskap och lojalitet.)
Ni för en läsvärd diskussion här ovan, men det är lite klurigt att följa den när båda (flera?) är anonyma. Det är förstås OK i sig, men för att förtydliga vem som tycker vad får ni gärna skriva ut namn eller signatur. Vänligen, Per
SvaraRaderaAnonym;
SvaraRaderaAntingen så tycker du om att diskutera,och vrida och förvränga varje ord som står skrivet i Bibeln,eller så är du själv intresserad! Allena du själv vet!
Om du nu är uppriktigt intresserad av Sanningen i Guds Ord,så tag gärna fram Bibeln och fördjupa dej i Guds Ord!
Där får du svar på de saker du skriver här!
Det står skrivet att Jesus är;
"VÄGEN SANNINGEN och LIVET!"
Människan försöker att gång på gång bereda sina egna vägar till Himlen,men det finns bara en väg,och den går genom Vad Jesus gjort för oss på Golgata!
Ett tillägg!Vi måste en gång för alla lära oss,att
SvaraRaderaalla har vi syndat och kommit bort från sanningen!Endast Jesus,har gjort det möjligt för oss att nå Himlen!
Hälsningar Karin
Har inte valt ett namn tidigare för jag har samma förnamn som en annan här, så det skulle inte bli lättare att urskilja än Anonym. Hmm, då får det bli 'Skeptiker'.
SvaraRaderaKarin: Naturligtvis är jag intresserad. Detta är ju viktiga saker. Men jag kan absolut inte godkänna en gud som låter mina kära ateistiska vänner gå under bara för att han varit oerhört dålig på att kommunicera (om han inte förstår sig på sin egen skapelses psykologi och den moraliska medvetenhet och längtan som han givit oss så är det ju suspekt) och som numera är tyst utan en begriplig redogörelse om varför tillståndet är som sådant.
Och jag läser Bibeln. Som exempel:
Matt 13:41-42 "Människosonen (Jesus själv) skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder."
Här har vi en gud som personligen straffar de som bryter hans lag, inte människors lagar, HANS lagar (som helt verkar handla om lojalitet) och omedelbart skickar dom i fördärvet. Och detta måste ske i himlen, eftersom han inte gör detta under vårt liv på Jorden.
Ingen människa vid deras sinnens fulla bruk skulle kalla detta för en "god herre" om någon annan än en gud skulle komma med en sådan hotfull rättvisa. Det låter mer som en slug demon som gömmer sig i ljuset, för att sedan påtvinga dem sitt eget herravälde. Det låter, uppriktigt sagt, som Satan själv. Och vi vet att Satan är en slug varelse. Om människosonen verkligen var Satans förklädnad, vilket är rimligt med tanke på hur slug denne antagonist är, då förklaras även varför han både kräver lojalitet framför moralisk godhet, använder sig av magi för att imponera på människor med mirakel, och till slut inte har makten att rädda alla människor från fördärvet.
Låt oss begrunda detta med den visdom och förnuft som Gud (om han finns) måste ha välsignat oss med och inte välja en ond gud.
Jag hänvisar igen till mitt första inlägg (som jag la in efter Marias inlägg.)
Skeptiker;
SvaraRaderaGud är ljus,och intet mörker finns i Honom!
De är Sannerligen så att vi ska
"VISA RESPEKT FÖR HONOM OCH FÖR VAD HAN ÄR OCH VAD HAN HAR GJORT FÖR OSS"!
Däremot så har vi ju en fiende satan som du nämner,som alltid har ljugit om att Vår Himmelske Far är en grym och ond Gud.
Men många människor tycks tro att man kan nå Himlen genom att inte behöva omvända sej till Jesus och ta emot Hans Frälsning, utan försöker vandra på båda sidor!Vi har Svenska lagar att rätta oss efter så och Himmelska!
Kanske du kan börja med att läsa Jes.53:
Du kan läsa hela kap. Speciellt vers 3-6.
Karin
Det är rimligt att en god Gud är ljus och inget mörker finns i denne Gud. Men som vi kan bevittna så finns det mörker i vår värld. Alltså måste ljusets Gud, som har skapat allting, även skapat mörkret som hotar oss. Varför?
SvaraRaderaOm han skapat detta mörker som hotar oss, varför skall vi då respektera honom? Vad, exakt, är det han har gjort för oss?
Jes.53 antyder att det Gud har gjort är att utsätta en aspekt av sig själv (människosonen) för plågor för att förlåta våra "överträdelser" och "missgärningar". Frågan är, varför kan en god Gud inte förlåta sin egen skapelse utan att använda våld över huvud taget? Till och med moderna sekulariserade människor kan förlåta och bearbeta medmänniskor som gjort "överträdelser" och "missgärningar". Är vi då inte godare och mer förlåtande än denna varelse?
Men låt oss kika lite närmare på exakt vad dessa "överträdelser" och "missgärningar" vi begått är genom att gå tillbaka till syndafallet:
Adam och Eva leder mänskligheten i fördärvet genom att begå en ursprunglig "överträdelse" och "missgärning"; dom äter av en frukt som Gud befallt dem att inte äta av för då skall dom dö.
En god gud skulle inte skapa möjligheten för döden att frodas, såvida det inte fanns något gott i det tillståndet, men eftersom det tydligen inte fanns något gott i det här tillståndet eller ens fruktens existens - eftersom det ledde människan i fördärvet och Gud förlorade den relation med oss som han var ute efter - så måste Guds syfte enbart ha varit att testa sin skapelses lojalitet.
Men varför skulle en god Gud som skapat en perfekt god värld vara orolig över sin perfekta skapelses lojalitet? Är absolut lojalitet från sin skapelse viktigare än gemenskap? Är det verkligen rimligt av en god gud att kräva lojalitet, och sätta upp en situation där första och enda överträdelsen direkt leder till fördärvet som straff?
Varför är avsaknaden av lojalitet till denna gud inget annat än mörker och ondska? Ingenstans i Bibeln står det att lojalitet är det ytterst goda - och med all rätt, för lojalitet blir ofta en kompromiss mot det moraliskt goda. Gammal rättvisa i Andra Moseboken 23:3 säger "Du skall inte vara partisk för den ringe i någon hans sak" och tar därmed tydligt avstånd från lojalitet.
Så om gud inte ens kan ge en begriplig redogörelse för varför han är god när allt i bibeln talar om motsatsen, så är lojalitet inget han förtjänar. Om han vore naturligt god så skulle han inte behöva oroa sig för lojalitet. Han skulle få den och vår kärlek på ett naturligt och hälsosamt sätt.
Att kräva lojalitet är vad Hitler gjorde och det spred skräck, samma skräck som nu håller sekulariserade Svenskar långt borta från en skräckinjagande gud; åter igen brist på trovärdighet, kommunikation, och genuin godhet från denna varelse.
Om Satan nu finns, så är det mycket troligt att han, som du säger, påstår att en verklig och god Gud i själva verket är en grym och ond Gud. Men det enda möte jag har haft med ett påstående om Gud som pekar på hans ondska är inget annat än Bibeln själv, vilket får mig att tro att Bibeln är inspirerad av djävulens lögn snarare än visdom från en god Gud.
Skeptiker: Bara ett litet inpass. Din bild av Gud påverkas väldigt mycket av mänskliga - och onda - despoter. Men vad händer om Gud till sitt själva väsen är godhet och kärlek? Om hans önskan om gemenskap i första hand är ett uttryck för utgivande kärlek, inte egocentrering? Kan situationen inte bli en annan då?
SvaraRadera/ Per Ewert
Tack PerEvert,för ditt inpass här!
SvaraRaderaJag slutar min dialog nu,med att säga att
Gud är Kärleken,och det har Han bevisat,genom att utge Sin Enfödde son för oss till Frälsning!
Så Per Evert,Jag har en bön,och det är ;
"Låt oss be för Sverige"
Om Gud till sitt själva väsen är godhet och kärlek så är det enda logiska, baserat på vad vi i våra hjärtan vet om godhet och kärlek, att den beskrivning av Gud som beskrivs i bibeln inte är Gud. Såvida vår egen logik och våra hjärtan i sig inte är "ondska", men i så fall verkar det motsägelsefullt att många av lagarna och visdomsorden i bibeln skulle tala till vårt förnuft som de gör (Du skall älska din nästa som dig själv). Problemet uppstår i att den varelse som beskrivs som "Gud" själv bryter och verkar stå över dessa lagar som gäller för vårt liv på Jorden. Hur är då våra hjärtan förenliga med denna varelse? Hur är en trygg gemenskap utan rädsla ens möjlig?
SvaraRaderaÄr det inte mer logiskt att en allsmäktig god Gud skulle uppenbara sin vilja för oss genom vår naturliga moraliska intuition - vilket gör att han inte behöver visa sig? För om en god Gud inte visar sig idag, så är det logiskt att han aldrig har visat sig mer än idag - eftersom det inte är nödvändigt. Han är mäktig nog att nå oss när som helst direkt i våra hjärtan genom vår moraliska intuition. Och att lära oss på egen hand vad som är riktigt är precis vad en kärleksfull och vis gud skulle förvänta sig, eftersom han själv inte öppet kan lära oss utan att förstöra sitt eget försiktiga och känsliga arbete (genom att orsaka en ökad omvändning till hans lag av oärlig anledning eller av ren rädsla - vilket är en 'negativ' känsla som en god gud naturligtvis inte skulle vilja utsätta sina barn för. Speciellt inte rädsla för honom.)
I motsats till detta så utnyttjar den varelse som Bibeln beskriver brutalt vår längtan efter något större och mening med livet med krav på lojalitet genom att ta emot en suspekt 'frälsning' och sätter igång vår mest negativa känsla, nämligen rädsla och paranoia, genom sitt hot om straff eller undergång och förintelse.
Därmed är det logiskt omöjligt för en god gud att visa sig på annat sätt en genom sin egen skapelses intuition och hålla sin majestätiska existens dold för att inte sprida skräck eller locka till sig människor innan dom är moraliskt redo.
Jag bedömer Gud med samma moraliska standard jag bedömer vem som helst. Så - såvida Gud inte är mindre rättvis och förlåtande än jag själv - så måste han döma mig på samma sätt.
Hej Bästa Läsare, Ni kan med fördel läsa Dick Wases bok om sexualitetens historia. kapitlet om När gud drog igen gylfen kan kanske intressera extra. (KD) parti ordförande fick ett exemplar under Almedalen igår. :-)
SvaraRadera