Dagens mycket duglige utrikesreporter Anders Gustavsson har idag skrivit en perspektivskapande artikel om hur kristna är den mest förföljda gruppen i världen idag, med över 100 000 dödade årligen. Det sätter den välmående västerländska religionsfientligheten i ett lite annat ljus. Kristendomen är inte lika med korståg. Det är inte lika med Rom, inte lika med USA. Som Gustavsson sammanfattar: "Den genomsnittskristna i dag är en nigeriansk kvinna i 40-årsåldern. Inte en vit, västerländsk man."
Man kan tycka att en sådan belysande artikel inte skulle behövas, men eftersom sekularisterna går på i de vanliga "religion-är-lika-med-massmord"-ullstrumporna (se exempelvis dagens dumheter på Humanistbloggen), så behövs det sunda korrektiv. Igen, och igen, och igen.
Det ligger något obehagligt introvert i de här ständiga religionsfientliga utfallen, där man inte kan eller vill förstå att kristendomen är något annat än en överhetens maktmedel. Den har varit det från tid till annan, och då har den förutsägbart nog tagits över av världsliga maktambitioner. Det är kristendomen (och för den delen: alla andra poltitiska/religiösa/filosofiska ismer också) i sin världsligt korrumperade form. Men det är inte den kristna trons verkliga natur.
Artikelns intervjuperson beskriver hur "eliterna i den moderna världen tenderar att se kristna som förövare, inte som offer. Han bedömde också att okunnighet om hur det faktiskt ser ut är en viktig orsak. Förutfattade meningar eller kanske bristande fantasi gör att man ser förföljelse av kristna som otänkbar, osann eller omöjlig." Och om man ska våga fundera ett steg längre kanske det viktigaste skälet lyder: personlig motvilja.
Nej, kristendomen är och har alltid i sitt rätta väsen varit en undergroundrörelse. Förlöjligad, nedtryckt och förföljd. Och ur detta har växt en rörelse med en styrka som ingen världslig makt kan mäta sig med. En rörelse vars kraft ligger någon helt annanstans än i vapen, pengar eller politisk makt. Den ligger i korsets, ödmjukhetens och kärlekens väg. Den vägen är betydligt mer utmanande att gå. Men o, så mycket högre den kan bära.
Den kristendom i vars namn alla illdåd begåtts är inte den "egentliga" kristendomen? Du låter lite som en kommunist som försvarar kommunismen. Olika läror, samma argument, samma problem.
SvaraRaderaPer Ewert,
SvaraRaderaVilka är det då som förföljer och dödar de kristna? Humanister som med svärd och batong vill sekularisera staten? Eller är det kanske andra religiösa grupper med tro på någon annan gud?
Allt våld är avskyvärt och ska bekämpas och en människa som dödas eller skadas är en för mycket men nog förundrades jag över hur man har kommit fram till siffran 100.000 när man räknade de "kristna martyrerna". Martyrer förresten, det klingar obehagligt illa i mina öron just nu. Vad innebär det om man lider "martyrdöden" som kristen?
Ur artikeln gällande hur man gissat sig fram till siffran 100.000:
"De senaste tioårsperioden har runt 100 000 kristna om året lidit martyrdöden, enligt Center for the Study of Global Christianity. Det är en kraftig nedjustering - förra året angav man 178 000 - som beror på att man kommer längre och längre ifrån Sudans inbördeskrig mellan nord och syd, där många kristna dödades.
Centret använder en bred definiton av vad som är en martyr. "Kristustroende som mist livet i förtid, i en situation där de är vittnen för sin tro, som ett resultat av mänsklig fientlighet".
En del ser problem med en så vid definition, eftersom det inte alltid är vad människor tänker sig när de hör ordet martyr. Många tänker sig enskilda personer som mördas samtidigt som de utför något arbete för kyrkans räkning. Mot detta anför Center for the Study of Global Christianity att bilden ofta är otydlig, att finns flera orsaker till varför människor mördas. Ofta finns det ekonomiska, politiska och religiösa faktorer inblandade. Offren bör även då räknas som martyrer.
En annan av svårigheterna är hur man här och nu ska bedöma historiska händelser som knappt har avslutats. "Vittnesdelen" i definitionen är svår att granska. Vid förföljelser attackeras ofta flera minoritetsgrupper samtidigt. Centret räknar då de kristna som martyrer."
Det har alltid funnits en kristen "undergroundrörelse" som likt urkyrkan tagit avstånd från allt våld.
SvaraRaderaMen denna del av kristenheten har ständigt förföljts av makten och kanske i synnerhet av romersk-katolska kyrkan. Massor av kristna har dödats av kyrkan som lierat sig med den profana makten.
Denna kyrkas största synd har RKK inte gjort upp om. Till den kommer förvanskningen Jesu kyrka genom kyrkans hierarkiska ledning, påveväldet och exlusivitetsanspråket.
Patrik Lindenfors sa...
SvaraRadera"Den kristendom i vars namn alla illdåd begåtts är inte den "egentliga" kristendomen? Du låter lite som en kommunist som försvarar kommunismen. Olika läror, samma argument, samma problem."
Vad jag vet så dödade inte Jesus någon i alla fall... Kommunismen är en mer eller mindre ateistisk ideologi, eller har åtminstone blivit det, så slipper alla ateister undan helt plötsligt med att kommunismen inte var den "egentliga" ateismen då? Kallas inte det att vara inkonsekvent?
Linus,
SvaraRaderaOm många kommunister var ateister så innebär inte det att många ateister därmed är kommunister. Många nazister var också ateister. Det gör inte heller ateister till nazister (och de kristna nazisterna gör inte dig till nazist). Skulle man kunna dra den typen av slutsatser som du gör skulle vi kunna placera ateister i AIK:s fotbollsklack, de är nämligen också ateister i stor utsträckning. Precis som Djurgårdens hejaklack. Ateister håller alltså på AIK, Djurgården, nazismen och kommunismen. Samtidigt.
Jesus dödade inte någon skriver du. Om det vet jag ingenting. Jag vet dock att hans efterföljande lärjungar inte är oskyldiga till att ha skapat både våld och ond bråd död. Precis som lärjungar till profeter i de flesta andra religioner också har gjort genom tiderna. Orsaken till det är förstås att religioner i de allra flesta fall uppmanar till blind lydnad och ett okritiskt förhållningssätt.
@Patrik N
SvaraRaderaMenar du därmed att kristen tro också uppmanar till blind tro och ett okritiskt förhållningssätt?
Patrik N: Du får gärna studera hur det gick för Jesu lärjungar efter korsfästelsen. Samtliga (utom möjligen Johannes) blev dödade för sin tro.
SvaraRaderaDe kristna under de första århundradena vägrade vara soldater, eftersom de menade att det gick emot Jesu budskap och sätt att vara. De kastades till lejonen på cirkus eftersom de vägrade delta i gladiatorspel.
De gjorde allt - utom att skapa "våld och ond bråd död", som du skriver. Det var också det som gjorde att människorna såg att dessa kristna hade något helt annorlunda, något oerhört attraktivt. Det var det som lockade fler människor till kristendomen. Flera drag känns igen idag i de delar av världen där kristendomen växer mest. Jag tror att sekulärfanatikerna behöver få lite perspektiv.
Patrik N,
SvaraRadera"Om många kommunister var ateister så innebär inte det att många ateister därmed är kommunister. Många nazister var också ateister. Det gör inte heller ateister till nazister (och de kristna nazisterna gör inte dig till nazist). Skulle man kunna dra den typen av slutsatser som du gör skulle vi kunna placera ateister i AIK:s fotbollsklack, de är nämligen också ateister i stor utsträckning. Precis som Djurgårdens hejaklack. Ateister håller alltså på AIK, Djurgården, nazismen och kommunismen. Samtidigt."
Ja jag kan hålla med dig om det du säger, men då tycker jag också att det är inkonsekvent att anklaga kristen tro för allt ont som har begåtts i kristendomens namn. Regimen under Stalin drevs ju av en ateistisk övertygelse där all religiös verksamhet skulle utrotas. Precis som Stalin, som var en ateistisk kommunist, så har vi haft kristna som drivits av vissa ideologier och tankar som lett till att onda handlingar har begåtts. Ska man då kritisera kristendomen för det här så är det på samma sätt rätt att kritisera ateismen för allt ont som har begåtts under den.
Sen kan man ju också fråga sig hur väl olika handlingar stämmer överens utifrån den livsåskådning som man har. Mycket av det som skett i kristendomens namn utifrån det kristna budskapet strider ju mot sig självt. Att vända andra kinden till är ju ett bra exempel. Att då förfölja oliktänkande är ju helt uppåt väggarna. Från ett ateistiskt perspektiv så kan man ju knappast säga att Stalins handlingar egentligen var fel när en objektiv moral inte existerar i en ateistisk världsbild. Men det hör ju kanske inte riktigt till den här diskussionen...
Linus,
SvaraRaderaNär det gäller ateism måste du komma ihåg att ateism bara innebär avsaknad av gudstro. Ateister behöver inte vara emot att andra har en tro eller att de utövar sin religion. Ateister kan vara helt ointresserade av religion (jag tror att de flesta ateister i Sverige det).
Stalin var ateist men hans ateism har inte drivit honom (en avsaknad av gudstro kan inte driva någon någonstans så ondska i ateismens namn kan inte utövas). Stalin var inte bara a-teist, han var anti-teist. Gissningsvis för att en gud inte passar in särskilt väl in i ett kommunistiskt system där Stalin själv ville inneha den enda gudstronen. Stalin var ateist, antiteist och kommunist. Hans ateism kan du aldrig lägga andra ateister till last. Inte heller hans antiteism (ateister behöver ju inte vara antiteister och antiteister behöver ju inte vara stalinister).
Det finns många människor idag som är antiteister, och de är det av många olika skäl. De behöver inte ha något gemensamt med Stalin för det. Jag har skrivit ett tidigare inlägg på Humanistbloggen kring detta som du kan kolla på om du vill http://humanistbloggen.blogspot.com/2010/10/this-pamphlet-is-blank.html
Jag håller med dig om att alla kristna inte kan ta ansvar för allt som görs i kristendomens namn. Vi har en just nu pågående debatt om kollektiv skuldbeläggning på Humanistbloggen, kolla in den också om du har lust http://humanistbloggen.blogspot.com/2010/12/presskommentar-fran-humanisterna-med.html
Ateister demoniseras ofta av företrädare för kyrkan. Det är inte särskilt konstigt. Människor som saknar gudstro, och som dessutom också till äventyrs sprider sin uppfattning och avsaknad av tro på gud, utgör ju en reell fara att kyrkans medlemmar ska bli färre och färre.
Du skriver: " Från ett ateistiskt perspektiv så kan man ju knappast säga att Stalins handlingar egentligen var fel när en objektiv moral inte existerar i en ateistisk världsbild."
Från (enbart) ett ateistiskt perspektiv kan man inte säga någonting alls, det är värt att upprepa. Ateism innebär ju bara att man inte tror på gud(ar). Att man inte tror på gudar gör inte att man saknar moral (inte ens om man tror att en "objektiv" moral inte existerar. Människor som inte ansluter sig till en "objektiv" moral bygger sin egen moral.
Objektiv moral är ett intressant ämne. Menar du, Linus, att det finns en enda moralisk regel som är giltig i alla lägen? Om det inte finns en enda moralisk regel som är giltig i alla lägen, bör man inte i alla fall tänka tanken att "objektiv moral" inte är något som existerar? Om en objektiv moral existerade så skulle det ju finnas, inte bara en, utan ett stort antal moralregler som alltid skulle gälla som"riktiga"?
Stalin förbjöd religionsutövning och bedrev utrensning av religiösa ledare, för att slippa konkurrens om makten.
SvaraRaderaDet var inte av ”ateistisk övertygelse” som diktatorn Stalin förföljde religiösa. Det var i ”enväldets namn”.
Andra diktatorer har valt att i stället liera sig med de andliga makthavarna. (T.ex. dagens Iran)