Det är klart svårt att inte bli imponerad av Dick Harrison. Mannen som ibland går och stänger in sig i ett litet rum och sen kommer ut sex månader senare och har skrivit en 800-sidig bok om folkvandringstiden eller något annat undanskymt historiskt ämne. Ständigt läsvärt, ständigt med hög grad av tillförlitlighet.
Inom parentes kan jag yppa ett lite kul personligt minne av Dick Harrison. När jag tog min magisterexamen i historia 1997 (tror jag det var) satt han som examinator. Min opponent hade skrivit en uppsats om Kennedymordet som väl inte höll allra högsta magisterkvalitet och fick diverse kompletteringspunkter. Själv hade jag gjort en historiografisk studie av idrottshistorieskrivningen i Sverige. Rätt tråkig, men även rätt välgjord, kan man väl sammanfatta den. Harrison gick ut hårt i sin bedömning av mig: "Jaha, varför har du inte gått djupare i det här temat? Varför har du inte använt den här engelska databasen?" Et cetera.
När han såg att jag sjönk lite för djupt ner i min stol gjorde han en konstpaus och sade: "Ja, du behöver inte bekymra dig för betyget, du är väl godkänd." Vilket ju var liktydigt med högsta betyg. När jag frågade lite försiktigt efteråt om hans kritikpunkter så sade han något överslätande: "Ja, de där kommentarerna var ju mer på avhandlingsnivå. Jag ville mest skrämma lite fart på folket här. En del uppsatser är ju av så bedrövlig kvalitet." Jag försökte förgäves hitta sambandet mellan ideal och verklighet i den Harrisonska världen: "Jaha, jag trodde det var du som handledde min opponents uppsats?" Svaret dröjde nog inte en hundradels sekund: "Är du inte klok?? Sån skit? Det skulle jag aldrig ha släppt upp."
Summa summarum: För Dick Harrison gäller ord och inga visor. Därför är det extra intressant när en så respekterad historiker talar ut om källäget om historiens mest betydelsefulla politiskt helt oviktige person: Jesus från Nasaret. Trons anti-apologeter slänger ofta fram hypotesen att Jesus nog egentligen aldrig funnits. Harrison sammanfattar enkelt och sakligt:
"Källorna om Jesus är ovanligt många, sett ur forntids- och antikhistoriskt perspektiv, och de ligger de omtalade händelser närmare i tiden än många andra antika och medeltida källor befinner sig i förhållande till sina händelser. Äldre svensk historia är ett bra jämförelseexempel. Våra historieböcker dignar under uppgifter om vikingatiden och medeltiden, för vilka källäget är sämre än i Jesusfallet"
"det har funnits olika traditioner i omlopp, förmedlade av konkurrerande berättarkulturer. Detta stärker uppfattningen att Jesus har existerat. Att källor är oense i viktiga detaljer talar starkt för att det skulle finnas en historisk kärna som man söker förhålla sig till, i det här fallet Jesu verksamhet, eftersom oenigheten avslöjar en mångfald av tidiga traditionsbevarare. Om samtliga evangelier istället hade gått tillbaka på en enda berättelse, förmedlad av en enda källa, hade bevisvärdet sjunkit."
Harrisons slutsats: Källäget både inom och utanför Nya Testamentet är mycket gott. Det skulle krävas enormt mycket för att förklara bort Jesu existens. Den som eventuellt ändå vill lägga fram tvivel på detta har rätt mycket att bevisa. Åtminstone om man vill ha sund vetenskap som ledstjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar