Ibland stöter man på sådana där riktigt riktigt bra böcker att man undrar varför man själv försöker sig på att skriva något klokt ibland. Håller just nu på att läsa ett recensionsex av en ny bok på välbekant tema. Återkommer när jag läst klart och skickat in min recension.
Besöket i Mariannelund härom dagen var väldigt uppfriskande. En folkhögskola som åtminstone på ytan verkr precis så folkhögskolemysig som man föreställer sig att en sådan kan vara: unga människor samlade och internatboende med möjlighet att dela nära gemenskap och dryfta djupsinniga och alldeles triviala saker in på småtimmarna.
Vid min föreläsning testade jag den här gången experimentet att göra en liten konstpaus efter genomgången av de tre alternativen till alltings uppkomst (evigt, uppstått utan orsak ur ingenting, skapat av någon som själv är evig och oskapad). Och säkert som amen i kyrkan kom frågan igen: "Men om man tänker att någon har skapat Gud....?"
Jag är alldeles fascinerad över att samma fråga nästan alltid återkommer. Frågan är alls inte dum, men den visar på hur viktigt det är att klargöra och tydligt definiera de alternativ som står till buds i en diskussion. Jag tror att vi kristna ibland är lite ovana vid det. Om man tänker sig att någon skulle ha skapat Gud skickar man bara frågan vidare ett eller flera steg: "Vem skapade då den som skapade den som skapade den som..." Allting kräver en första orsak, den må ha en början i tiden eller vara evig. Men om vi kommer fram till att de två första alternativen är felaktiga står vi inför en Skapare, oavsett om vi gillar det eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar