Som sagt var, det blir spännande att följa den här kyrksåpan till mål. Nu har prästen som vill avskaffa synd, blod och försoning (hon vill hellre att man ska vara snäll och prata om kärlek) pratat med biskopen. Svaret låter kanske vänta på sig. Men det blir en intressant vägvisare över vilken inställning som Svenska Kyrkan väljer när det gäller begrepp som trosbekännelse och sanning.
Själv brukar jag låta mina religionselever läsa en intervju med KG Hammar och sen försöka avgöra hur mycket av den apostoliska trosbekännelsen som han egentligen tror på. Svaren brukar bli ungefär "en allmännelig kyrka".
Man kan förstås skoja lite kring det här. Men att saken överhuvud taget diskuteras är ju klart oroande. Inte att saker får diskuteras och brottas med. Det har kristna alltid gjort, och bör så göra. Men när kyrkans företrädare förkastar helt grundläggande sanningar och inte möter ett tydligt avståndstagande är det allvarliga orostecken. (Att säga att det gäller speciellt om man råkar vara ärkebiskop är väl att vara något övertydlig.)
Jag funderar på hur motsvarande agerande i skolan skulle bemötas. Om en representant för skolan och lärarkåren skulle säga: "Jag gillar inte det där snacket i läroplanen om ansvar hit och ansvar dit och att skolan ska fostra och fostra och fostra till mogna individer. Kidsen behöver väl kärlek istället." Det skulle självklart inte fungera, och jag hoppas att vederbörande i så fall skulle åka ut på öronen. Kärlek och ansvarstagande, fostran och mognad går självfallet hand i hand. I skolan såväl som i kyrkan. Att förkasta detta är att svika sitt grundläggande uppdrag, både som lärare och som präst.
Dessutom är "en allmänelig kyrka" en reducering av textens "katolska kyrka", där kata holicos (med det hela överensstämmande) betyder något helt annat än KG:s urvattnade lära!
SvaraRaderaAllt Gott
Jag vill inte kommentera anonymt men har ingen webbplats ännu. Gun alltså, har kommenterat även i Dagen.
SvaraRaderaOm vi följer Jesu uppmaning att söka Guds rike invärtes i oss, då blir vi även kärleksfulla föräldrar och lärare, som uppfostrar barnen till kärleksfulla och ansvarstagande individer. Nu har vi en gudsbild som är utanför oss och vi blir lärda, att fokusera på synd och på en
vred Gud, som fordrar offer för att bli
kärleksfull igen.
I liknelsen om den förlorade sonen kommer det
så tydligt fram, att det är vi, som av fri
vilja skall vända åter till vårt ursprung,
till honom som skapade oss till sin avbild.
Och ibland måste vi nå botten, innan vi vaknar
och kommer ihåg vem vi är. I liknelsen
förekommer inget offer för att fadern skall
ta emot den hemkomna sonen med öppna armar.
Himlen kan börja redan här. Vi har varje
stund möjlighet, att bland alla de förslag
våra tankar ger oss, välja att förverkliga
det, som gör att våra relationer fungerar.
när vi följer det samvete, det medvetande, som ligger djupare än våra tankar. "Var ni fullkomliga, såsom er himmelske Fader är", sade Jesus. Han, som själv hade blivit frestad i öknen och övervunnit de förslag som egot bjöd på, visste att det var möjligt. Först skall vi inse, att vi bör sluta att säga, att vi inte kan, för det är en lögn som vårt ego bjuder på. Och så länge vi fortsätter
att skapa med "vi kan inte", så kan vi inte.
Då kärlek är kärlek för evigt
hör vrede och Gud ej ihop
Det är dock för jaget så trevligt
att dricka ur blindhetens stop
Och dör någon annan som muta
behöver ju jaget ej dö
så jaget ren spelar på luta
i framtida himlamiljö