Melodifestivalen igen - frigjordhet och förnedring, men i vilken ordning?

Jag vill passa på att hänvisa till Claphaminstitutets kritiska artikel i Expressen idag undertecknad Siewert Öholm, som kraftfullt ifrågasätter Melodifestivalens berättigande i Public service-tv. Jag har hjälpt till en del i förarbetet till artikeln, och blir kanske inte speciellt förvånad över bloggreaktioner på "moralpanik" och "otuktsskräck".

Det vore kanske önskvärt om fler istället ville fundera över och i så fall beskriva om de själva skulle bli glada om de utsattes för otrohet à la Bengtzing, eller "My body wants you, girl, I'll get you when I'm popular"-sexism à la Saade. Men så är det ju inte i det verkliga livet. Att bli övergiven, förkastad, utnyttjad är inte frigjort, bara förnedrande. Nej, ta er istället en noggrann titt på texten till Nicke Borgs låt. Här är det tvärtom. Från förnedring till frihet. The real stuff.

Nicke Borg - Leaving home

You can’t stand beside me
And think you know me
I am wasting my time
I pray to God you free me
And come to see me
I have mountains to climb
And I’m leaving home

I am looking, not losing what I found
No matter what you think I’ll always be around
To be near you, I can hear you, I’m not on my own
So I’m leaving home

Some say that he changed me
Or that he made me
See things falling behind
How many can face me
And still amaze me
I’m disarming my mind
And I’m leaving home

I am looking, not losing what I found
No matter what you think I’ll always be around
To be near you, I can hear you, I’m not on my own
So I’m leaving home

Certain things I found inside
Making a rebel is a long and stormy ride
And I’m leaving home

I am looking, not losing what I found (leaving home)
No matter what you think I’ll always be around
To be near you, I can hear you, I’m not on my own
To be near you, I can hear you, I’m not on my own
So I’m leaving home
But I’m coming home for good


Ryser du? Räkna med att jag gör det.