Ja, nu gäller det inte nedan nämnde Nicke Borg, utan min ständigt pågående spaning på Stockholms central.
När jag var där i veckan sökte jag som vanligt upp hyllan med tidskrifter om tatueringar. Tycker det är alldeles fascinerande att det kan finnas hela tidningar ägnade åt märken som bränts in i huden. Och därtill ett flertal olika sådana! 
Resultatet i veckan uppgick nu till sammanlagt... 22 (tjugotvå!) stycken unika tidskrifter i ämnet! Det känns som ett talande samtidstecken. jag är bara inte hundraprocentigt säker på vad... Förslag, någon?
Konstnärlig kroppsfixering kanske?!?
SvaraRaderaMångfald av tidningar som intresserar individualiseringsidentifikationsmarkörersälskanden?!?
Ärligt talat. Vem bryr sig!
Bara en fundering.....
SvaraRaderaTiderna förändras, på 60/70 talet fick man åka till nordeuropas enda(?) - Tatoo Jack i Köpenhamn för att få lite bleck på kroppen, idag finns "butiker" runt hörnet i varje stad. Hur kommer blecket att se ut tio/tjugo år, jag har "polare" som döljer sina gamla urblekta fruntimmerstatueringar på armarna med lager av tröjor även på sommaren.
Det kanske kommer tider, igen - då man inte behöver ha dessa yttre attribut - image, klädkod, kalla det vad som helst för att signalera att man är ett med gängse kultur i tiden. Hur ser färglada älvor och andra sagofigurer ut om några år - på kroppen ?
Kanske är det ute att ha dessa (inne) grejer - på kroppen, om några år, vi får väl avvakta och se .....!?
Rolf Ö
bleck = bläck
SvaraRaderaR.Ö.
Kanske går det att tolka som en hunger efter något som är beständigt och inte flyktigt så som så mycket annat i vårt samhälle.
SvaraRaderaJag lutar lite åt kroppsförakt. Och - som Rolf skriver - det är långt ifrån oproblematiskt att rista in bilder i huden som inte går att ta bort annat än med ganska komplicerade ingrepp. Hunger efter beständighet eller brist på långsiktigt tänkande? Jag vet faktiskt inte, men visst är det något tidstypiskt över hela fenomenet.
SvaraRaderaPer Ewert
SvaraRaderaPE: "är det något tidstypiskt över hela fenomenet."
AG: Eller inte...
Tatuering förekommer väl i varenda kultur i alla tider i denna världen.
Du låter som en överpräktig pietist (sådana som det sällan är någon glädje med) från de djupa småländska skogarna... :-)
Annorzz, Du får väl räkna in även mig ibland pietisterna, ta fram någon vettig kyrkohistoria å du skall bli förvånad över vad pietismen har uträttat - TACK för uppmuntran som det nog ändå blev, först och främst för Per Ewert !!
SvaraRaderaR.Ö.
R.Ö.
SvaraRaderaVilken kyrkohistoria ska jag läsa?
Jag har då sett få positiva perspektiv i pietismen och då har jag levt i eländet mer än 25 år. Jag kan förstå varför den växte fram (opposition mot luthersk avsaknad av helgelselära), men den reducering och oerhörda sakramentala tråkighet och individualism, moralism, världsflykt samt splittring är inget som imponerar direkt!
En stram, rädd och torr kristendomstyp, där det goda livet förträngt, skönhet förbjuds och glädjeämnen blir farliga. Detta är så långt bort från verklig kristen spiritualitet du kan komma.
Allt gott