Inga aliens i sikte!

Har en artikel i Dagen idag om de sk exoplaneter som på senare år har upptäckts i andra solsystem. De har väckt en närmast religiös längtan efter att finna andra levande varelser, och indirekt visa hur lätt det är för liv att uppstå spontant. Vilket i sin tur radikalt skulle minska behovet av en Skapare.

Men hoppet tycks fortfarande svårfångat. Universum är ingen pulversoppa där man bara behöver ett antal spontant uppkomna molekyler och därefter bara tillsätta vatten, och så ett tu tre har vi intelligent liv. Intervjupersonen hade visserligen lyssnat till biologer som drog i den riktningen, men när han tänkte efter ett varv till kom han till insikt om att de nog är något drastiska i sina slutsatser. Av lätt insedda skäl.

Det finns något hos Skaparen som gör att vi människor gärna vill hålla honom på avstånd. Men intellektuellt hederligt är det inte. För den som forskat på djupet på detta område är och förblir livets existens "något av ett mirakel", som den ateistiske DNA-upptäckaren Francis Crick uttrycker det.

Ständigt denne Jesus!

I skrivande stund är det ganska exakt tio dagar kvar till den stora Jesusmanifestationen i Stockholm. Jag hade förmånen att spegla arrangemanget i tidningen Dagen under en dag som lös av solsken och fantastiskt engagemang, inte minst från de invandrarkyrkor som ledde tåget från Södermalm där jag var. Det var inte utan att några tårar föll nerför kinden i åsynen och -hörandet av den väldiga skaran som lovsjöng världens Herre och Frälsare mitt i en supersekulariserad huvudstad. Och nu är det alltså strax dags igen. Hoppas att ännu fler än i fjol väljer att komma med. Det blir en upplevelse för livet - i all möjliga bemärkelser!

Apropå Jesus kom det att handla väldigt mycket om honom också när jag satt i Ulf Ekmans intervjustol i förra veckan. Vi hann inte med mer än hälften av det jag hade tänkt få med i samtalet, men det gjorde inget. Ulf är onekligen en skicklig samtalsledare, han hade förberett sig väl trots att vi inte träffats mer än högst flyktigt tidigare, och han behövde inte titta i sina anteckningar en enda gång. Det blev en varm ton och ett fokus på det väsentliga i tron, samt om hur Gud och Jesus utgör sådana stötestenar i 2000-talets samhälle att det kan vara svårt att nå fram till människor oavsett hur starka argument man kan tänkas ha för sin sak.

Jesusmanifestationen kan dock bli ett riktigt fint sätt att visa på hur den kristna tron talar till både våra hjärnor och våra hjärtan. Väl mött på gator, torg och Kungsträdgård!

PS: Jo, jag körde kavaj men inte slips i intervjustolen. Ulf körde mörk polo. Vi får se hur det matchar i rutan... Sändningsdatum kommer senare. DS

Påsktiden - när allting blir nytt!

Ja, han är sannerligen uppstånden! Det är livets centrum, trons ofrånkomliga kärna. Och något vi har goda skäl att hålla för sant. De historiska skälen talar starkt för att Jesus Kristus verkligen uppstod ifrån de döda. Och då hamnar liv och död i ett helt nytt ljus. Känns fantastiskt att nu efter påskdagens glädje få fortsätta i den högtidsperiod som tiden efter påsken innebär. Fastan är en sorts högtid, en väldigt viktig sådan. Påsktiden är ett firande av ett något annat slag. Men båda behövs, och kompletterar varandra.

Kommande vecka blir något hektisk, men rolig. Förutom den vanliga undervisningen ska jag till Malmö och hålla en förhoppningsvis intressant cafékväll kring boken på lördag, ska sen predika i min gamla hemförsamling i Tollarp på söndagen, ska bli både hedrande och roligt. Fast först ska jag till Uppsala på onsdag och bli intervjuad av Ulf Ekman i hans teveprogram. Spännande och sanningen att säga, något nervöst. Har inte träffat Ekman tidigare mer än rent flyktigt, och det är alltid svårare med teveintervjuer där man inte kan korrigera eller förklara citat i efterhand som man kan göra i i tidingsintervjuer. Men det ska bli roligt att kunna tala till punkt på ett sätt som man sällan kan göra i tidningar. Ulf har också varit en överraskande skicklig intervjuare och samtalspartner i de program jag sett tidigare.

Åetrkommer med sändningstid när det är klart. Men vad bör man ta på sig för kläder i Ulf Ekman.nu? Ska nog rådfråga frun, brukar blir bäst så...

Gardell - tiga eller fälla?

För något år sedan kom Lena Einhorn ut med sin kontrafaktiska bok med den eggande hypotesen att Paulus och Jesus egentligen var samma person. I valet och kvalet om jag skulle skriva något om boken valde jag till slut att avstå, fann det klokast att det klokaste var att inte ge onödig uppmärksamhet åt den typen av historielösa spekulationer. Dessvärre vill jag minnas att Dagen istället tog in en väldigt välvilligt skriven artikel av den liberale teologen Werner Jeanrond. Vilket gav läsarna en onödigt oklar bild av boken och dess budskap.

Jag funderar över samma sak när det gäller Jonas Gardell, har just sett honom och Lena Andersson i Babel. Gardell får obegränsat utrymme i medier och - obegripligt nog - även i en rad kyrkor. CH Jaktlund ställer i sin blogg frågan om hur - och om - vi kristna bör bemöta Gardell. Ska vi argumentera mot Gardell eller ska vi istället vittna om vår tro? Bör vi glädja oss åt att kända kulturpersonligheter skriver böcker om "vår idol" eller ska vi haka upp oss på de beskrivningar vi inte gillar?

Jag tänker så här: Om någon ger ut en bok som ger en helt förvriden bild av min fru skulle jag känna en maning att göra något för att få fram en riktig bild. Och då ingår både att avfärda de falska rykten som den andra boken ger, och att dessutom visa upp den sanna bilden av den person jag älskar.

Likandant är det med Jesus. Den bild som Gardell sprider går i grundläggande frågor tvärt emot både det historiska källmaterialet samt den kristna kyrkans lära och bekännelser. Har idag en recension av Jonathan Hills kyrkohistoria i Världen Idag (kulturartiklar ej på nätet) och i likhet med andra etablerade kyrkohistoriska verk lyfter den boken fram hur tron på Jesus som Gud låg fastlagd i den kristna tron från allra första början. Gardell är helt enkelt ute i ogjort väder. Det han skriver är inte historiskt korrekt och för människors hjärnor och hjärtan bort ifrån den Jesus som var och är Herre och Gud. Därför är den klokaste reaktionen att göra både och - att dels argumentera mot den felaktiga bilden och dels lyfta fram den sanna bilden av den Jesus som nu och för evigt är värd vår kärlek och tillbedjan.

En satsning som vill försöka möta båda dessa behov kommer senare i vår, alla planer ligger ännu inte fastlagda, mer information senare.

Uppdatering: Har idag läst två generande okritiska recensioner av Gardells Jesus (för det är just detta boken handlar om) i DN och JönköpingsPosten (ej på nätet). Framförallt den senare förvånar. Vad får en gammal förkunnare och Plymouthbroder som Gunnar Hillerdal att så varmt omfamna en Jesus som inte sägs vara Guds son, en Jesus som inte dör för människans synder? Vad av kristen tro står då fortfarande att bevara? Jag står fortfarande som ett frågetecken inför detta.