Teologi med insikt i verkligheten

Jag håller - som vanligt - på att läsa flera böcker samtidigt. På tåget till jobbet brukar jag oftast ha någon slags uppbyggelseläsning. Just nu läser jag den tyske teologen Helmut Thielickes "Bönen som omspänner världen", en genomgång av Fader Vår. Han är en väldigt framstående luthersk teolog, men just den här boken dyker djupare som verklig uppbyggelseskrift.

Framför allt beror detta på det oerhört speciella sammanhang under vilken boken kom till. Den utgörs av en serie predikningar som Thielicke höll under det andra världskrigets sista skälvande, bombsjungande och blödande månader. Han var visserligen inte kvar som präst på grund av sitt motstånd mot nazismen, men fortsatte predika som lekman. I början av boken i en kyrka, senare i kyrkans kor, då resten blivit förstört i en bombräd, och till sist i en annan lokal, då inget längre återstod av kyrkan i Stuttgart.

Den obedelbara förståelse i böner som "Ske din vilja", "Förlåt oss våra skulder", "Fräls oss ifrån Ondo" och så vidare ger en helt annan och så mycket djupare innebörd när vi ser dem mot bakgrund av den verklighet som predikant och åhörare just då befann sig i. I ljuset, eller rättare sagt mörkret från den verkligheten pulvriseras det nutida devisen om den avskaffade synden. I Thielickes onda verklighet blir orden mer än ord, de blir rotade i verkligheten. Och just därför har de större förutsättningar att också slå rot i läsarens inre.

Var nazismen ond?

Året har inletts med den obehagligt laddade fascination som världspressen känner över att den ökända Auschwitzportalen "Arbeit macht frei" stulits. I Sverige är intresset ännu större eftersom det tycks finnas svenska kopplingar till fallet.

Fascinationen kring treordstexten beror självfallet på den ondskefulla kontexten. Arbetet innanför taggtråden ledde inte till frihet, utan till en både ond och oftast mycket bråd död. Just därför finner vi orden så bisarra.

Men det innebär samtidigt att vi gör ett moraliskt ställningstagande mot nazismen och Förintelsen. Vilket samtidigt innebär att vi lutar oss mot moraliska värden som vi betraktar som objektiva. Detta går i sin tur på tvärs med den ateistiska principen att ingen Gud och därmed ingen verklig synd existerar.

Vi kan pröva tankeexperimentet att låta den numera söndersågade skylten ligga där den nu ligger. Och istället sätta upp en ny skylt ovanför porten till Auschwitz-Birkenau. Skylten skulle då kunna bestå av en mer modern och ofta omhuldad inskription:
"Det finns ingen synd"

Och plötsligt framstår frasen som just så naken som den faktiskt är.

På gott och ont

Är inne på Kungsgymnasiet och kopplar upp mig, lever fortfarande i radioskugga därhemma. Men det kan ju vara gott för karaktären.

Apropå gott och ont hade vi en intressant diskussion på Bibelskola Grow i Jönköping där jag hade förmånen att undervisa i förmiddags. Temat var "Vem tänder stjärnorna - apologetiken och de stora frågorna som kontaktpunkter för evangeliet." Vi kom att föra ett samtal kring det moraliska argumentet för Guds existens och skillnaden mellan vetskapen ATT det finns en objektiv moral och HUR vi kan veta vad som är det objektivt rätta i samtliga fall.

Men det är en väldigt viktig distinktion att göra. Insikten att olika folkgrupper ibland utövar en praxis som går rakt emot det vi betraktar som moraliskt gott är inte samma sak som att objektiv moral inte existerar. För den diskussionen i sig visar ju att vi vill försöka treva oss fram till det sätt att leva som överensstämmer med det som är objektivt gott.

Vi slog in på samma diskussion på gymnasiet efter lunch, och eleverna kom fram till följande gruppering om vad som är gott respektive ont i sig:
Objektivt gott: Kärlek, fred samt att hjälpa andra
Objektivt ont: Hat, krig samt att skada andra

Jag tycker de gjorde en ganska vettig sammanfattning här. Håller ni med?