Inspirerande möten i Stockholm ger tro på ett liv efter sommarlovet

Igår var jag som en åtminstone ganska milt klubbad säl, man sover inte bra på en bäddsoffa i riksdagshuset om man ska upp halv sex och hinna med tåget. Idag var det skolavslutningar på flera håll. Jag delade ut en Hortensia till avgående rektor och spelade och sjöng Tomas Ledin (nej, inte hans sommarvisa...) Inte varje dag man gör sånt!

Man nu när England stängde fotbollsfönstret för Sverige kan jag plita ner några rader om mötena i onsdags. Vi var ett antal representanter från olika organisationer som fick möjlighet att möta Luca Volonte, gruppledare för EPP-gruppen i Europarådets parlamentariska församling och Daniel Lipsic, före detta justitieminister och inrikesminister i Slovakien som numera jobbar med människorättsfrågor, framför allt med inriktning på religions- och yttrandefrihet. Framför allt den senare upplevde jag som verkligt engagerad och sunt resonerande.

Jag besökte mötet som representant för den kristna gymnasieorganisationen KLEO, och flera av våra centrala frågor tangerades under mötet. Dels gav de både besökarna en genomgång av hur olika för oss relevanta frågor just nu behandlas i Europa, men det som framför allt var inspirerande var att möta människor från en lite större och öppnare värld än den sekularistiskt hämmande värld vi upplever i Sverige. Även om Europa under det senaste seklet har tagit farväl av mycket av sina kristna rötter menade de att det finns en stor folklig majoritet i vår världsdel som stödjer klassiskt kristet-etiska ståndpunkter. Det finns också goda möjligeter att utifrån internationella konventioner och resolutioner att hävda detta, och göra det på både moraliskt och juridiskt trygg mark.

Det är förstås ytterst larvigt av svenska religionskritiker att ropa i högan sky när en präst gör det man normalt alltid gör vid en samling: önskar deltagarna Guds välsignelse. Kanske hade Humanisterna - som för övrigt ges en rätt djupgående studie i Dagen idag -  hellre sett att ledaren för en skolavslutning hade visat ointresse, irritation eller kanske till och med aggressivitet mot eleverna - så länge det har sekulära förtecken? Dessa tendenser i de kommunala skolorna, parat med det tryck som idag bedrivs mot de kristna skolorna understryker behovet av en organisation och ett internationellt samarbete som stärker rätten till en utbildning som överensstämmer med ens grundläggande religiösa och filosofiska värderingar.

Första utspelet av KLEO + spännande helg förväntas!

Dagen skriver idag om ett angeläget upprop för skydd av den i internationella konventioner grundade rätten för föräldrar att välja en utbildning för sina barn som står i överensstämmelse med deras filosofiska och religiösa övertygelse. Jag skriver under uppropet som ordförande för organisationen KLEO - presenterad i tidigare bloggpost - tillsammans med en rad andra kristna ledare från olika sammanhang.

Uppropets innehåll känns väldigt angeläget, inte minst för den kristna friskolesektorn, vars frihet att fungera som de konfessionella skolor vi är har beskurits på ett sätt som inte ligger i linje med de internationella överenskommelser som vi hänvisar till. Vi förväntar oss därför att lagstiftare och myndigheter drar lagen och dess tillämpning i riktning mot de konventioner som Sverige ratificerat och ställt sig under.

Nu under långhelgen är målet att det ska bli rätt så stilla här på bloggen. Vi har lyckats pussla ihop familjesituationen så att jag kan få möjlighet att åka ut i en stuga i skogen och jobba fokuserat i två dagar.

Om allt går som jag hoppas ska jag i nästa vecka ha färdigt ett första utkast till det jag hoppas ska kunna bli en större produkt. Nämligen en ny bok. I så fall med förhoppning om utgivning nästa år. Mer info om detta kommer senare, om projektet nu framskrider i förväntad takt.

Vald till ordförande i ny friskoleorganisation

Jo, jag utlovade ju en nyhet, och kan nu släppa informationen att några visionära personer under några år har sett behovet av att skapa en organisation som kämpar för ungdomars och deras föräldrars demokratiska rättighet att själva välja skola. Det har ju under senare år funnits ett hårt, och ofta rent aggressivt tryck på att förbjuda denna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna samt övriga internationella konventioner fastslagna rättighet. Detta är fullständigt orimligt i ett öppet, pluralistiskt samhälle. Den stora attackerna sätts av någon (hos den högljudda kritikergruppen inte oväntad) anledning in mot just kristna friskolor, av vilka min egen civila arbetsplats Kungsgymnasiet är en.

Initiativtagarna tillfrågade mig för kanske ett år sedan om jag ville bli ordförande för den nya organisationen, och efter en tids fundering tackade jag ja. Jag har sedan tidigare goda kontakter med några andra kristna gymnasier, och har under läsåret haft möjligheten att bygga upp goda kontakter med de övriga som finns i vårt land. Och fler ska vi förhoppningsvis bli! Det finns åtminstone en annan skola som avser att starta nästa år. (Bara som ett förtydligande vill jag lägga till att den omdiskuterade Laboraskolan i södra Småland inte är en kristen friskola, utan en icke-konfessionell sådan.)

Jag valdes till ordförande på årsmöte tidigare i år, då vi också antog stadgar för den nya organisationen som går under namnet KLEO - Fria Gymnasister. Namnet är en förkortning av Kristna Läroinrättningars ElevOrganisation. Som namnet antyder är alltså vårt fokus på att stå på elevernas sida och hävda deras rättigheter, snarare än huvudmännens, vilkas intressen tas tillvara av organisationer som exempelvis Friskolornas Riksförbund och Kristna Friskolerådet.

Nu i veckan skrev vi in de allra första medlemmarna i KLEO, och vi kommer under året att arbeta för att få ett brett medlemsstöd för vår organisation och dess arbete. Medlemskap är öppet dels för personer som går eller har gått på en friskola, och dels personer som stödjer KLEO:s syfte. Jag återkommer säkert ibland här på bloggen med mer info om detta och möjligheten att bli kostnadsfri stödmedlem i förbundet. Men det är roligt att kunna fungera i ytterligare en roll där jag kan få vara med och se unga människor växa i mognad och lära sig att fungera och påverka i det demokratiska samhället.