torsdag 23 juni 2011

Ja, vi kan klara oss utan SAAB!

Så var det då dags för avsnitt 10 518 i evighetsföljetongen "SAAB har inga stålar - nån måste hosta upp lite".

Jag har så förtvivlat svårt att få full kläm på den här mediedramaturgin. Varje dag går företag i konkurs i Sverige. Varje år får stora svenska företag lägga ner verksamheten. Mängder med företag går dåligt av olika anledningar, och konskekvensen blir då normalt att företaget går i graven. Men det finns ett företag som behandlas som att det vore Sveriges konungahus, men inställningen att man visserligen gör bilar som folk inte vill köpa, driver ett företag som ständigt förlorar pengar, men samtidigt ser det som fullständigt självklart att miljardärer och banker ändå ska stå på kö för att slänga in ytterligare någon halvmiljard så att allt blir som det brukar en stnd igen. Jag förstår fortfarande inte varför SAAB ska stå under helt andra förutsättningar än samtliga andra svenska företag.

Med det sagt måste jag ändå medge att mest fascinerande i dagens "precis-samma-story-som-alla-de-andra-gångerna"-reportage i tevenyheterna var den anställdes reaktion inför beskedet att han inte fick någon lön idag. Jag förstår självfallet att det är ett stort problem att inte få sin månadslön. Det skulle det vara för oss också, speciellt om man planerat att åka på semester. Men frågorna och svaren blev ändå lite underliga i TV:s reportage. Problemet var inte svårigheten att klara sommaren och månadsskiftets räkningar, utan att det är midsommar i morgon.

Med ett tonläge som motsvarade ett världskrig fick vi veta att de skulle försöka klara midsommar ändå. Vi tänker oss att familjens återstående inköp är: två liter jordgubbar, ett kilo nypotatis och en burk sill. Det kostar 80 spänn. (Vill familjen dricka sprit också får vi lägga på någon hundring till.) Därefter föll sig orden något i stil med att "Sen får vi väl stanna hemma, så får vi se när pengarna kommer så vi kan ha lite roligt."

Jag vill absolut inte göra mig lustig över familjer med en tajt ekonomi. Vi har själv varit i den situationen långa tider. (Behöver jag nämna att jag just nu jobbar med en artikel om dödssynden girighet?) Men jag tror inte ett ögonblick att välmående svenskars midsommarfirande helt står och faller med om månadslönen kommer några dagar försent. Det är också fullt möjligt att ha roligt på hemmaplan utan tusenlappar, charterresor och sommarland.

Hela inställningen andas på något sätt att det är en mänsklig rättighet att ständigt ha ett jämnt inflöde av pengar som människor i andra delar av världen skulle betrakta som rena fantasisummor som skulle kunna föda deras familjer i flera år. Att säga till dessa att en svensk familj tyvärr inte kan ha roligt tillsammans eftersom pengamängder i den storleken försenas en smula skulle även det kännas som ett hån för den som lever på mindre än en dollar om dagen. Och de människorna är ganska många.

Kärlek, däremot, det behöver inte kosta ett enda öre. Kärlek räcker ganska långt i både midsommar och semester.

måndag 20 juni 2011

Jag är högervriden!

Nu har jag äntligen blivit upplyst om vad det är som är vajsing med undertecknad. Nåja, skallen har de ännu inte undersökt. Men efter för mycket trassel med en hälsena gick jag till sjukgymnasten idag. Och fick efter 38 års okunskap veta att min högra fot är ännu snedare än den vänstra.

Att jag har haft lite Chaplingång har jag förstås vetat länge. Men inte att jag dessutom var högervriden. Funderar på om jag kan få det klassat som arbetsskada. Jag hade ju faktiskt en deltidsanställning hos Kristdemokraterna valåret 2006. Fast när jag tänker efter så klassificerade nog sjukgymnasten defekten som medfödd. Återstår då att se om något av vänsterpartierna skulle kunna skramla fram något bidrag till en stackare som ofrivilligt blivit född högervriden. Åtminstone borde de kunna hosta upp några spänn till skoinlägget jag måste införskaffa. Ska ringa Juhohly och fråga.

fredag 17 juni 2011

Nytt debattämne: skolavslutning i stupa?

För den österländskt icke-initierade kan förklaras att en stupa är en buddhistisk helig byggnad. De kan i och för sig vara kniviga att hålla skolavslutningar i. Min fru och jag tog inom parentes sagt ett studiebesök i stupan utanför Fellingsbro under det år vi bodde och jobbade i Örebro. Det går inte in mer än kanske ett dussin personer i stupan. Det blir dessutom svårt att se varandra, eftersom den stora mantraprydda cylindern i mitten skymmer sikten.

Närkestupan ingivdes för övrigt av ingen mindre än Dalai lama, och minsann, kom inte den buddhistiske ledaren till pass på barnens skolavslutning idag! Rektorn passade på att skicka med eleverna ett visdomsord, och valde då ett ord av Dalai lama om att det är bra att le. Hon undvek klädsamt nog att ge en djupare filosofisk bakgrund om att orsaken till att vi enligt buddhismen bör le är att ingen har tänkt oss, att livet inte har någon objektiv mening, att livet i grunden är ett lidande, och att enda sättet att bli fri från lidandet är att släppa begäret att leva. Först när vi insett detta kan vi le tillfredsställt. Rektor glömde dock den detaljen.

Men det där att skolavslutningar inte ska utsätta elever för "ensidig påverkan", gäller det alltså bara om avslutningar har ett kristet innehåll? Jag har svårt att få det att gå ihop med läroplanens grundläggande tanke: att skolan ska förmedla etiska värden i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition (och västerländsk, kristet formad humanism). Jag har ännu inte lyckats finna något i läroplanen om att skolan ska förmedla en buddhistisk etik, där vi alla bara är opersonliga delar i karmas kretslopp.

Men visst, vi fick iallafall sjunga Den blomstertid nu kommer. Första versen. Två gånger. Jag har hört ryktas att andra versen innehåller hårresande vederstyggligheter som till varje pris måste undvikas. Kommer inte riktigt ihåg. Men det kan iallafall knappast vara något hinduiskt eller buddhistiskt innehåll. Då hade det nog blivit allsång av.

Sverige är ett väldigt underligt land ibland.

torsdag 16 juni 2011

Nästa episod i syndfrihetsföljetongen

Jag funderade härom dagen på om pressen kommer att följa upp fallet med prästen som inte ville höra talas om synd och offer. Det gjorde Dagen idag.

Jodå, vi får fortfarande avvakta domkapitlets eventuella dom (de ska ju ha något fog för att heta domkapitel kantänka...). Prästens chef och kyrkoherde har dock skrivit en klok replik: "Problemet med Ulla Karlssons resonemang är att det både förnekar människans synd och skuld därmed hennes ansvarighet och att Gud av kärlek gripit in för att vi - trots allt - ska kunna leva med höjt huvud och fullt ansvar. Allt annat vore ett "helvete", men det har vi i tron räddats från."

Där träffade han onekligen en relevant punkt. Vår mänskliga höghet utgörs ju till avsevärd del just av att vi betrotts med en moralisk insikt som säger oss att det finns objektivt gällande moraliska bud som vi själva kan välja att följa eller bryta mot. Att våra handlingar sedan också bedöms mot en måttstock som vi själva kan relatera till och acceptera är en del i samma storhet.

Så en präst som försöker sudda ut den skuld som likafullt finns där gör något som är svårt att beskriva som annat än tjänstefel. Om man vill vara petig kan man förstås samtidigt undra vad man i nästa andetag ska säga om den ansvarige kyrkoherde som låtit prästen arbeta och förkunna en sådan lära utan att sätta ner foten i tid. För inställningen är inte bara okristlig. Den är i lika hög grad o-mänsklig.

tisdag 14 juni 2011

Vad göra i sommar?

Idag har då sommarlovet börjat för undertecknad. Vi tar nu ett antal veckor ledigt från Kungsgymnasiet, och sätter siktet mot ett läsår av växt och förberedelse för fler nya program till hösten 2012. Det ramlar säkert in några tillfällen även under sommaren där jag behöver ta ett handtag för att förbereda den kommande hösten. Men det känns spännande att vara med i en pionjärfas!

Men nu siktar vi på vila och god gemenskap i familjen. Det har varit en tuff vårtermin på flera sätt, nu behöver vi tid för återhämtning.

Jag kommer att ha några talarengagemang under sommaren också, mest noterbart Oasmötet i Kungsbacka i juli, där jag håller seminarium fredag-lördag på temat Vem tänder stjärnorna - nutidsmänniskans stora frågor som ingång att förkunna den kristna tron. Jag och familjen har blivit så välsignade av Oasrörelsens konferenser, och det känns förstås extra hedrande att få medverka i ett sammanhang som har betytt mycket för ens egen utveckling som kristen. Det vore roligt om någon läsare vill och kan komma med på konferens och seminarium.

söndag 12 juni 2011

Länktips

Det finns bloggare med de mest konstiga namn. Ostmannen är väl ett exempel så gott som något. Vad är en ostman? Men det apologetiskt nischade innehållet är läsvärt.

torsdag 9 juni 2011

Finns det andra världar?

Idag ramlade nya Forskning & Framsteg ner i brevlådan. Den här gången lockade de med en väldigt spännande cover story: Parallella universum. Eller ja, egentligen handlar rubriken om fysikern Max Tegmark som tror på parallella universum

Den kosmologiskt intresserade läsaren kastar sig naturligtvis direkt över artikeln för att försöka se vilka vetenskapliga belägg som kan tänkas läggas fram för denna mycket spännande hypotes. Svaret är 0. Noll. Inte ett dyft.

Tegmark pratar dock gärna om vetenskapens begränsningar, matematiska modeller och vilka kuliga möjligheter andra världar skulle kunna erbjuda. Men empiriska belägg? Nada. Som han citeras i texten, vill Tegmark gärna puffa gränsen för vetenskapen "längre ut mot fantasins och det omöjligas marker". Jotack. Artikelförfattaren fortsätter med att beskriva Tegmarks hypoteser som "vid gränsen för det mest spekulativa". Tja, spekulera är förstås lagligt i Sverige. Men är det vetenskap?

Bara för att förtydliga: jag menar inte alls att Tegmarks hypotes måste vara felaktig. Visst är det möjligt att det finns andra världar som dessutom kanske på något vis tangerar vår egen. Det är en av teismens själva grundbultar, att universum inte är ett slutet system.

Men det riktigt spännande är vissa forskare - och i det här fallet dessutom Sveriges kanske mest välkända vetenskapstidskrift - gärna ger helt omotiverat stor publicitet åt teorier eller hypoteser som helt saknar vetenskaplig grund. Men detta gäller bara om teorin skulle kunna användas för att lättare försöka förklara världen utan Gud - det jag brukar kalla för "kunskapsluckornas ateism".

Visst kan man tänka sig andra universa, visst kan man - åtminstone i tanken - fundera kring ett pulserande universum, som samma tidskrift skrev om i sitt förra nummer. Men det är ändå märkligt hur Forskning & Framsteg kan tänka sig att ge så stor publicitet åt en forskare som inte hänvisar till några som helst forskningsresultat över huvud taget, utan mest spekulerar lite på frihand. En utomstående bedömare skulle skratta åt tilltaget.

Är det någon som tror att en forskare som helt utan bevis skulle vilja peka på en Skapare okritiskt skulle erbjudas att uttrycka sådana tankar i en vetenskaplig tidskrift? Och då har ju ändå övertygelsen om Guds existens redan i utgångsläget ett flertal starka argument som talar för att hypotesen är korrekt! Detta samtidigt som andra forskare tillåts förkunna sin tro på världar som för oss är osynliga och oåtkomliga, och som ingen någonsin har presenterat några bevis för.

Har det inte gått lite snett i vetenskapssyn här?

tisdag 7 juni 2011

Världens bästa apologetiska bok?

Om du inte läste min recension av Manhattanpastorn Tim Kellers nya bok i Världen idag nyligen kommer här ett utdrag. Jag våndades mer än jag brukar över den där texten, inte för att boken är dålig, utan för att den är så alldeles fantastiskt bra! Hur stora ord vågar man egentligen använda om en lysande bok?

Jag landade efter några dagars fundering till slut i den tokhyllande formuleringen "den bästa jag läst i genren på svenska sedan CS Lewis dagar". Så fick det bli. För allt i (och kanske även utanför...) världen - skaffa den här boken och ge den sen vidare till någon som ännu inte känner Jesus. Här ett litet utdrag ur texten:

"De flesta människor har någon gång känt att något är snett i ett resonemang, men inte kunna sätta fingret på exakt vad det är som inte stämmer. Här genomför Tim Keller på punkt efter punkt en så grundlig och samtidigt till synes simpel demontering av alternativa världsbilder, att man har svårt att tänka sig den läsare som kan lägga ifrån sig boken och fortfarande vara ateist.

Keller ger dock inga tecken på att söka vinna debatter för dess egen skull. På och mellan raderna sipprar ständigt fram vad som framstår som ett genuint och hjärtligt engagemang för de människor som lever sina liv utan Gud. I detta ligger ytterligare en stor styrka i Kellers bok. Genom att koppla bibliska sanningar till stringenta filosofiska resonemang förklarar han företeelser som Guds helighet och rättfärdighet, korset och frälsningen på ett sätt som kan accepteras av den sekulariserade nutidsmänniska som förlorat kontakten med dessa begrepp."

lördag 4 juni 2011

Då går jag i taket då

Då tar jag mig själv på orden och går i taket efter att DN:s ansvarige utgivare över huvudet på sin egen redaktör lyft ut Marcus Birros personliga artikel om döende foster. På Samvetsbloggen.

fredag 3 juni 2011

Har biskopen eller Nya Testamentet mest rätt om kristen tro?

Det är rätt ruskigt det där, hur mycket man accepterar utan att gå i taket. Visst, jag gick ur Svenska Kyrkan för över tio år sedan, och visst, jag har inte jättestort förtroende för Caroline Krook som lutheransk och bibeltrogen teolog. (Och visst, jag kan tycka att Dagen kunde ha valt en klart bättre intervjuperson för att beskriva sitt möte med Jesus). Men ändå.

När jag läste intervjun med henne där hon på sedvanligt Hammarianskt postmodernistiskt maner öppnade för alla religioner som vägar till Gud, plus ett antla andra underliga uttalalnden tyckte jag visserligen att det var problematiskt. Men intervjun föll väldigt snabbt i glömska. Jag gick inte totalt i taket över att en av Svenska Kyrkans företrädare uttryckte sig så oerhört långt ifrån biblisk och apostolisk kristen tro. Det gjorde min gamle pastor Bosse Wetteus - snabbt och skarpt.

Det borde fler göra. När grodan väl blivit kokt märker vi det inte längre.

onsdag 1 juni 2011

Har ateister eller kristna värst människosyn?

Jag ser att Dilsa Demirbag-Sten från Humanisterna intervjuas i Dagen idag. Hon visar visserligen en något överraskande positiv inställning till vissa religiösa inslag. Men hon ramlar också i några av de vanliga retoriska fallgroparna. Den om människovärdet till exempel.

Det kan tänkas att rubriken spetsar till det något jämfört med hennes egna ord. Men hennes poäng tycks ändå vara: kristendom och andra religioner representerar en taskig människosyn. Exempel: kvinnor och homosexuella. Vidare argumentering i ämnet saknas.

Här återkommer en vanlig ateistisk myt - att en kulturellt eller etiskt styrd hållning är identiskt med människosyn. Olika människor kommer till olika inställning till jämställdhet och sexualetik. Och de gränslinjer som dras upp gör det defintivt inte efter skiljelinjen religion-ateism. Men som sätt att avfärda religion i allmänhet (och kan man tänka sig: kristendom i synnerhet) är generaliseringen alltför grov, för att inte säga helt substanslös.

Skillnaden i ontologisk beskrivning av människan som sådan har däremot en mycket tydlig skiljelinje. Den går jäms med religiösa gränser. Men den går knappast i den riktning som sekulärateisterna vill tro.

Kristen människosyn: Varje människa är skapad av Gud, med ett högt syfte och ett objektivt okränkbart värde som en avbild av Skaparen själv.
Ateistisk människosyn: Vi är fordon för våra gener, en av slump och naturligt urval sammansatt samling atomer ute på en ytterst sett meningslös resa från ingenting till ingenting.

Vilken av dessa grundsyner som känns mest människovärdig kanske inte behöver poängteras ytterligare?