Artikel på Newsmill idag

Jag fick lite blodad tand sent igår kväll och skruvade ner den bloggiska tonen något på föregående inlägg om mediestormen runt Tiger Woods och skickade in artikeln till Newsmill, där den kom in idag.
Jag glömde dock i sena aftonstunden bort att lägga in en poäng som kanske är den allra mest centrala i ämnet. Nämligen avgörandet av vilka gärningar som borde betraktas som moraliskt föredömliga repektive förkastliga i en sekulär medievärld, där människan generellt inte är något mer än en rent evolutionär produkt.
En stilla fundering som då uppstår: I en darwinstisk värld är vinnaren samma sak som den individ som är mest framgångsrik i att para sig och därigenom förhoppningsvis kunna sprida sina gener vidare till kommande generationer. Att leva så borde i så fall vara det absolut främsta av livsstilsval. Så vad är då problemet med Tiger Woods liv och leverne? Varför döms den som tycks handla helt i enlighet med människans evolutionärt betingade natur? Där är en annan poäng som är värd att fundera över...

Tiger Woods - grabben hela dan!

Visst har det varit klent med riktiga karlakarlar sen Clintan gick i pension. Tack och lov att det finns killar som Tiger Woods som vet hur damerna ska tas!
OK, OK, jag har väldigt svårt att undvika att vara ironisk. Men nu känner jag att jag måste nämna något om den här mediesoppan. Tycker faktiskt det får vara någon hejd på pressens dubbelmoral.

Golfgeniet Tiger Woods har helt uppenbart rört ihop en ganska rejäl soppa. Karriären är slut för alltid på grund av "svikna löften och ideal", skriver SvD. Bland sponsorerna är han "ute i kylan efter skandalrubrikerna" rapporterar DN. Och det är vad som sägs den seriösa morgonpressen. I kvällspressen är det självfallet sju resor värre. Löpsedlarna avlöser varandra om avslöjanden om nya älskarinnor och snuskiga sms. Allt är "väldigt, väldigt ledsamt" snyftar Aftonbladet. Expressen vet senaste nattens status på vigselringar. (Samtliga sakuppgifter i kvällspressen kommer alltid "i natt"). Och över alltihopa lyser indignation och förakt över den förkastlige Casanovan med golfklubban.

Nu börjar nästa fas i mediedramaturgin i och för sig smyga igång. Några vågar försiktigt säga att det här nog ändå blåser över med tiden. Men hyckleriet är ändå ganska häpnadsväckande. "Hur kunde du, Tiger?" utropar alla med en mun. Men hur kommer det sig att samma munnar på löpsedlar hit och förstasidor dit bjuder på avslöjande reportage: "Så är vi otrogna", helt uppenbart som en glamorös lockelse i tillvaron. Samma munnar som alltid annars ropar om vikten att själv göra vad man vill med sin kropp. Om vikten av att prova sig fram utan skygglappar eller stoppljus. Om det kittlande i att ständigt testa nya varianter, nya partners. Och hela tiden med en känga åt de moralfascister som vågar tala om trohet, äkthet och kärlek som en grund för människans sexualitet. Det finns ingen synd.

Det är något som inte stämmer här. Endera av de skallande ropen stämmer inte med verkligheten, så som vi förstår den. Rätt svar är självfallet att indignationen över Tiger Woods eskapader med andra kvinnor än sin fru är moraliskt förkastliga. Men om det gäller honom, gäller det självfallet också medelsvensson. Jo, det finns synd. Alla löpsedlar har skrikit det i två veckor. Woods är stämplad och dömd. Men de som hetsat till gärningarna går fortfarande fria.

Kvällspressens och - för den delen - i stort sett hela det offentliga samtalets maningar till alltmer hejdlösa sexuella experiment är förnedrande för alla. För den som läser och känner sig pressad att följa efter. Men allra mest för dem som skriver sådant de egentligen inte tror är vare sig sant eller gott. Skandaler kan göra mycket elände. Men de kan också väcka reaktioner som faktist är sunda. Kanske kan de bevaras lite mer än en kvart. Men mitt hopp är dessvärre ganska litet.