Visar inlägg med etikett Barack Obama. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barack Obama. Visa alla inlägg

onsdag 9 december 2009

Fredspriset till Obama eller Bush?



Sedär, en liten politisk brandfackla i rubriken! Ville bara anknyta till en kulturartikel jag har i dagens Världen Idag (kulturartiklar läggs ej ut på nätet), utifrån idéhistorikern Svante Nordins nyutkomna bok "Fyra som förde krig". Den behandlar Andra världskrigets fyra huvudfigurer Hitler, Stalin, Churchill och Roosevelt och hur deras ideologier färgade krigets förspel och skeende.

Inget helt nytt i det greppet, men det verkligt intressanta är de implicita - och ibland även explicita - paralleller som Nordin drar till vår nutid. Det råder ingen tvekan om att Nordin framhåller Churchill som den store moraliske segraren i kriget. Men han gör det balanserat, utan att demonisera vare sig Hitler eller Stalin så till den grad att vi inte förmår göra några jämförelser till våra egna destruktiva drag. Han skildrar även på ett föredömligt sätt den ideologiska klyftan mellan Chamberlain och Churchill och vad som motiverade den brittiska befolkningen att under 30-talet helhjärtat stödja Chamberlain. Nordin skildrar även den kraftfulla amerikanska isolationismen som höll sin president gisslan ända fram till Pearl Harbor.

Det är omöjligt att i ljuset av händelserna för 70 år sedan inte fundera över världsopinionen idag. President Obama har gjort mycket beundransvärt, men att dela ut ett fredspris till en president som befinner sig i två krig är inte okontroversiellt. Och att Bushadministrationen var massivt impopulär i slutet av sin regeringstid är uppenbart. Men vilken av dem som valt den långsiktigt klokaste vägen är ännu alldeles för tidigt att säga. Som jag skriver i artikeln: "
(D)et är tydligt att den som västvärlden återigen vill se vid rodret är Chamberlain. Nordin gör inga uttalade jämförelser med nutiden, men mellan raderna låter han historiens sken belysa även dagens politiska ledare och deras vägval.

Historiens facit läser vi aldrig förrän efteråt. Ronald Reagan, som i både tal och handling sökte Sovjetimperiets undergång hyllades nu vid 20-årsminnet av murens fall. Hur eftervärlden kommer att betrakta George W Bush vet vi ännu inte. Om fredspristagare Obamas slutbetyg vet vi ännu mindre. Men dagens lättköpta kommentarer fastnar kanske något i halsen när samtiden tolkas med den förnöjt pappersviftande Chamberlain efter Münchenmötet som relief. Hotet från Hitler var nu avvärjt. Nu skulle han samarbeta med världen. Vi hade ”fred i vår tid”. Det skulle dock visa sig att Hitler hade en annan definition av begreppet ”fred” än de västliga demokratierna.

”Aldrig mer!” är den vanliga devisen när vi ser tillbaka på det fallna Tredje Riket. Aldrig mer? Som vanligt avgörs mycket av hur vi betraktar historien. Antingen ser vi den som en ständigt formande process, en levande påminnelse om hur lätt vi faller tillbaka i tidigare generationers fällor. Eller också sätter vi oss på betraktarens bänk, nöjt konstaterande hur vi idag har nått historiens högsta topp. Idag är vi mer upplysta. Numera inser vi hur världens oenigheter bäst möts med välvilliga förhandlingar, inte vapenmakt."

Att tolka sin samtidshistoria samtidigt som den skrivs har alltid varit svårt. Idag är det nästan helt ogörligt. Men den uråldriga principen att undvika alltför snabba slutsatser gäller idag också.
Edit: Några reflektioner från medierna, SvD, SVT och DN.