Jag håller på med en lite längre recension av John Lennox "Guds dödgrävare" för tidskriften Theofilos, och sitter här och tittar igenom Apologias debatt mellan honom och Christer Sturmark, med Stefan Gustavsson som Lennox sidekick (det är inte vanhedrande att kalla Stefan så i det här fallet va?) och fascineras såhär en bit in i debatten av två saker.
Först: som engelsklärare blir man lite förfärad över vilket anmärkningsvärt svagt engelskt uttal som vissa världsvana personer har, tänker främst på Sturmarks sidekick, fysikprofessor Ulf Danielsson. Men vi får väl vänja oss om Mona Sahlin skulle råka bli statsminister. Ruskigt uttal där...
Nåväl, jag får väl erkänna att det ändå är en petitess i sammanhanget, även om jag undervisar i engelska på gymnasiet. Mer noterbart är hur svårt ateisterna har att ge en trovärdig respons på Lennox huvudargument, som han trots dess synbara simpelhet trummar in gång på gång i tal och skrift: att en naturalistisk världsbild underminerar själva det förnuft som ateisterna vill luta sig mot. För om hjärnan bara är en samling atomer som uppstått som resultatet av slump och naturligt urval, varför ska vi då lita på någonting som den säger?
Kanske kommer det ett bättre svarsförsök senare i debatten, men precis som i Lennox debatt med Richard Dawkins verkar de ha klara svårigheter att presentera ett hållbart svar på den invändningen mot naturalismen. Säger en hel del, eller hur?
Visar inlägg med etikett John Lennox. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett John Lennox. Visa alla inlägg
måndag 9 augusti 2010
tisdag 30 mars 2010
Sedvanligt tunnsått med ateistiska argument
Kerstin Doyle hade en artikel om den öppna samtalskvällen på Apologias Tro och Vetenskapkonferens i Dagen idag. Av någon anledning ligger texten inte under förstasidan så man får leta runt lite, eller också klicka här.
Glädjande nog var det överfullt i lokalen, och samtalet sägs ska sändas i Kunskapskanalen senare under året. Också det glädjande! Föga förvånande valde de ateistiska debattörerna att i första hand försöka rikta kritik mot den kristna världsbilden, rapporterar Stefan Gustavsson. Och därutöver de sedvanliga spekulativa argumenten, i det här fallet om att det kanske skulle kunna finnas ett oändligt antal oupptäckta universum som i så fall skulle reducera behovet av en skapare. Suck... Sturmark var inne samma argument i vår debatt tidigare i år, och den typen av argument vittnar väl egentligen bara om en sak: Klar desperation.
Utan att ha hört mera om konferensen, känner jag mig glad och tacksam över dem som fick följa både samtalskvällen och konferensen i sin helhet, och är övertygad om att många blev inspirerade och fastare rotade i en hållfast kristen världsbild. Hoppas på många goda ringar på vattnet!
Glädjande nog var det överfullt i lokalen, och samtalet sägs ska sändas i Kunskapskanalen senare under året. Också det glädjande! Föga förvånande valde de ateistiska debattörerna att i första hand försöka rikta kritik mot den kristna världsbilden, rapporterar Stefan Gustavsson. Och därutöver de sedvanliga spekulativa argumenten, i det här fallet om att det kanske skulle kunna finnas ett oändligt antal oupptäckta universum som i så fall skulle reducera behovet av en skapare. Suck... Sturmark var inne samma argument i vår debatt tidigare i år, och den typen av argument vittnar väl egentligen bara om en sak: Klar desperation.
Utan att ha hört mera om konferensen, känner jag mig glad och tacksam över dem som fick följa både samtalskvällen och konferensen i sin helhet, och är övertygad om att många blev inspirerade och fastare rotade i en hållfast kristen världsbild. Hoppas på många goda ringar på vattnet!
fredag 26 mars 2010
Lite tillägg till dagens Lennox-artikel
Idag inleds Apologias Tro och vetenskap-konferens med John Lennox. Han är ju tidigare inte så känd i Sverige, så dagens intervjuartikel är kanske för många den första bekantskapen med honom.
Jag fick med de flesta av de ämnen vi diskuterade i artikeltexten, men skulle vilja dela en liten utvikning vi gjorde om när Richard Dawkins i en av deras två debatter sade att det är möjligt att göra ett vettigt argument (a serious case) för en deistisk gud - dvs en gud som en gång satt igång universum och sedan dragit sig tillbaka för att aldrig mer ingripa - även om han själv inte accepterade det argumentet.
- Det här var ju ett alldeles häpnadsväckande påstående, menade Lennox. Jag undrade då hur han själv såg på påståendet såhär i efterhand.
- Dawkins centrala argument är ju att det inte behövs någon intelligens för att förklara universum, och att i nästa andetag säga att det kan finnas vettiga argument för deismen, är ungefär som om jag skulle säga att det finns vettiga argument för ateismen även om jag själv inte accepterar dem. Hans uttalande är helt inkonsekvent, och jag tror inte han själv inser vad han egentligen sade.
Vi talade också en del om vikten av att låta ödmjukhet och en hjärtlig inställning vara en självklar följeslagare när vi debatterar dessa frågor. - Christopher Hitchens skulle debattera mig varannan dag om jag ville, men jag känner att det inte är rätt sätt att agera, menade han. Och det är nog en klok strategi, att använda sin klokskap på fler än en arena, och inte låta bataljen bli det enda sättet att kommunicera tron. Lennox är utan tvekan värd att lyssna till. Sturmark sade när jag träffade honom igår att teve är med och spelar in, så förhoppningsvis får vi alla möjlighet att lyssna till den godmodige men synnerligen skarpsinnige irländaren.
Jag fick med de flesta av de ämnen vi diskuterade i artikeltexten, men skulle vilja dela en liten utvikning vi gjorde om när Richard Dawkins i en av deras två debatter sade att det är möjligt att göra ett vettigt argument (a serious case) för en deistisk gud - dvs en gud som en gång satt igång universum och sedan dragit sig tillbaka för att aldrig mer ingripa - även om han själv inte accepterade det argumentet.
- Det här var ju ett alldeles häpnadsväckande påstående, menade Lennox. Jag undrade då hur han själv såg på påståendet såhär i efterhand.
- Dawkins centrala argument är ju att det inte behövs någon intelligens för att förklara universum, och att i nästa andetag säga att det kan finnas vettiga argument för deismen, är ungefär som om jag skulle säga att det finns vettiga argument för ateismen även om jag själv inte accepterar dem. Hans uttalande är helt inkonsekvent, och jag tror inte han själv inser vad han egentligen sade.
Vi talade också en del om vikten av att låta ödmjukhet och en hjärtlig inställning vara en självklar följeslagare när vi debatterar dessa frågor. - Christopher Hitchens skulle debattera mig varannan dag om jag ville, men jag känner att det inte är rätt sätt att agera, menade han. Och det är nog en klok strategi, att använda sin klokskap på fler än en arena, och inte låta bataljen bli det enda sättet att kommunicera tron. Lennox är utan tvekan värd att lyssna till. Sturmark sade när jag träffade honom igår att teve är med och spelar in, så förhoppningsvis får vi alla möjlighet att lyssna till den godmodige men synnerligen skarpsinnige irländaren.
Etiketter:
Christopher Hitchens,
John Lennox,
Richard Dawkins
torsdag 25 februari 2010
Pratat med mannen som besegrade Dawkins
Igår hade jag den stora glädjen att få en telefonintervju med professor John Lennox, en av världens idag främsta apologeter. Det som han ser som sitt viktigaste uppdrag just nu är att visa hur ateismens ståndpunkt att vetenskapen förutsätter ateism är falsk, och att vetenskapen tvärtom ger spår som pekar mot en biblisk världsbild. Han har mött bl a Richard Dawkins i två debatter, där en tämligen enad kår av bedömare menar att Lennox besegrade sin berömde och högljudde opponent.
Det var ett väldigt trevligt samtal, Lennox var avslappnad och intressant att prata med, inte på något sätt så styv i korken som den skulle kunna vara som lyckats nå stora yttre framgångar. Vi kom ganska snabbt fram till en gemensam syn på debatten som sådan. Han menade att han skulle kunna ägna massor av tid åt att debattera och kanske även vinna debatter. Men precis som jag menade han att det inte kan vara vårt enda fokus att till varje pris vinna en debatt. Därför är det avgörande hur vi bemöter motdebattörer eller åhörare, inte främst som motståndare utan som medmänniskor som vi försöker nå med det både glada och sanna budskapet om Jesus.
Resultatet av intervjun kommer i Dagen om någon vecka. John Lennox kommer också i slutet av nästa månad till Sverige och är huvudtalare på Apologias konferens Tro och Vetenskap. Jag medverkar inte själv vid årets konferens, och tror att jag behöver vara hemma med familjen. Det kommer hursomhelst med säkerhet att bli väldigt intressanta dagar!
Det var ett väldigt trevligt samtal, Lennox var avslappnad och intressant att prata med, inte på något sätt så styv i korken som den skulle kunna vara som lyckats nå stora yttre framgångar. Vi kom ganska snabbt fram till en gemensam syn på debatten som sådan. Han menade att han skulle kunna ägna massor av tid åt att debattera och kanske även vinna debatter. Men precis som jag menade han att det inte kan vara vårt enda fokus att till varje pris vinna en debatt. Därför är det avgörande hur vi bemöter motdebattörer eller åhörare, inte främst som motståndare utan som medmänniskor som vi försöker nå med det både glada och sanna budskapet om Jesus.
Resultatet av intervjun kommer i Dagen om någon vecka. John Lennox kommer också i slutet av nästa månad till Sverige och är huvudtalare på Apologias konferens Tro och Vetenskap. Jag medverkar inte själv vid årets konferens, och tror att jag behöver vara hemma med familjen. Det kommer hursomhelst med säkerhet att bli väldigt intressanta dagar!
lördag 6 februari 2010
Guds dödgrävare?
För att fortsätta på föregående post om böcker jag läser, håller jag även på med John Lennox nyöversatta bok "Guds Dödgrävare - Har vetenskapen begravt Gud?". Ja, den är egentligen inte släppt än, jag har fått en förhandsversion för anmälan i pressen. Jag använder den också till att studera in mig ytterligare inför Hedeniusdebatten om två veckor.
Jag har inte kommit längre än halvvägs, men vill ändå redan nu skicka en kraftfull rekommendation att skaffa denna bok. Jag har läst ett flertal apologetiska böcker om relationen mellan tro och vetenskap tidigare, men jag måste lyfta fram den här boken som alldeles enastående, speciellt i den svenska bokfloran. Lennox, har tidigare debatterat Richard Dawkins med stor framgång vid två tillfällen. I den här boken blir det tydligt varför Dawkins hade så svårt att hålla stånd mot Lennox på nästan chockerande enkla men samtidigt knivskarpa argumentation.
Så även om jag inte har läst ut boken än vill jag ge ett konkret råd: Köp och läs "Guds dödgrävare" när den kommer! Köp fler och ge bort! Boken kan vara med och vända på det offentliga samtalet om tron och vetenskapen och relationen dem emellan, ett samtal som ofta snedvridits till infantilitetens gräns. Och inte då den "barnaskapets ande" som Paulus talar om, utan snarare den trotsighet som utmärker ett litet barn som sätter sig på tvären inför något som det egentligen vet är sant, men för sitt liv inte vill acceptera. Och så bör vi självfallet inte agera inför vetenskapen. Den förtjänar en ärligare inställning än så. Och det kan John Lennox hjälpa oss med.
Jag har inte kommit längre än halvvägs, men vill ändå redan nu skicka en kraftfull rekommendation att skaffa denna bok. Jag har läst ett flertal apologetiska böcker om relationen mellan tro och vetenskap tidigare, men jag måste lyfta fram den här boken som alldeles enastående, speciellt i den svenska bokfloran. Lennox, har tidigare debatterat Richard Dawkins med stor framgång vid två tillfällen. I den här boken blir det tydligt varför Dawkins hade så svårt att hålla stånd mot Lennox på nästan chockerande enkla men samtidigt knivskarpa argumentation.
Så även om jag inte har läst ut boken än vill jag ge ett konkret råd: Köp och läs "Guds dödgrävare" när den kommer! Köp fler och ge bort! Boken kan vara med och vända på det offentliga samtalet om tron och vetenskapen och relationen dem emellan, ett samtal som ofta snedvridits till infantilitetens gräns. Och inte då den "barnaskapets ande" som Paulus talar om, utan snarare den trotsighet som utmärker ett litet barn som sätter sig på tvären inför något som det egentligen vet är sant, men för sitt liv inte vill acceptera. Och så bör vi självfallet inte agera inför vetenskapen. Den förtjänar en ärligare inställning än så. Och det kan John Lennox hjälpa oss med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)