Ska strax gå och knyta mig efter halvannat riktigt späckat dygn. Jag har nu idag fått hem de färdigtryckta exemplaren av Gud och hans kritiker (de är verkligt snygga!) och har ägnat aftonen åt att packa paket med förhandsbeställda böcker. Så ni som har väntar, hav tröst, böckerna kommer inom några dagar; först ut som fick en signerad bok blev skånemannen Peter S, grattis! Och ni som ännu inte beställt ert ex, gör gärna det här. Boken engagerar, det är alldeles tydligt.
För hjälp, vilken snurr det tog med min och den duglige filosofen Mats Selanders debattartikel i Svenska Dagbladet idag. Artikeln publicerades vid lunchtid och hade efter nio timmar gett upphov till en rent otrolig respons. Drygt 1300 kommentarer och över 700 rekommendationer på Facebook. Jag har ju Facebook avstängt under fastan, och följer inga diskussioner där. Jag kan inte heller tidningshistoriken klar för mig, men någon initierad bloggläsare kanske kan hjälpa till med att ge perspektiv på responsen. Jag fattar att 1300 kommentarer är mycket, men hur mycket är det egentligen i sammanhanget?
Det kan ingen människa hänga med i den kommentarströmmen, av de brottstycken jag sett tycks det mest vara olika varianter på att jag och Selander är idioter (i varierande utsträckning), och den retoriken kanske inte leder sådär jättelångt om man vill föra ett seriöst samtal. Och framför allt påvisar det ju riktigheten i den tes vi lyfter fram - att det finns ett moraliskt problem i det osakliga och nedsättande sätt som nyateisterna alltför ofta för diskussionen på. Men den som vill diskutera den faktiska argumentationen i artikeln är välkommen att göra det här.
Nu ska jag titta till de små katt- och människoungarna, sen sova en stund!
Edit onsdag: Även Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=302773 (fortfarande strul med länkning) kommenterar läsarstormen som i skrivande stund utgörs av över 1800 kommentarer. Som jag fortfarande inte tagit tid att följa mer än fläckvis.
Visar inlägg med etikett Gud och hans kritiker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gud och hans kritiker. Visa alla inlägg
tisdag 20 mars 2012
torsdag 23 februari 2012
Respons på första kommentarerna på antologin
Hemma efter att ha varit iväg och undervisat en konfirmandgrupp om Guds existens. Och kommer även den här gången på mig själv med att bli alldeles förundrad över vilken styrka som vetenskapen ger till den kristna världsbilden, och vilket enormt stor tro gudsförnekaren måste ha för att försöka förklara världen utan en Skapare.
I samband med det ser jag att Humanistbloggen har varit raska att ge en första respons på Gud och hans kritiker. Ulf Gustafsson var så kvick att han redan under föregående natt läste igenom mitt inledningskapitel som ligger ute att läsa som smakprov här, och dessutom gav sig tid att skriva en kortare recension. Hans bloggpost är alls inte överpolemisk, även om han försöker göra ateismens huvudfåra till något annat än den är. Han menar att mitt kapitel blir en "ytlig betraktelse", eftersom kapitlet tar upp "de mest spektakulära, de minst nyanserade och de mest vetenskapligt tveksamma uttalandena från nyateisterna". Problemet med denna distansering är att jag inte baserat min beskrivning på några perifera extremister, utan just på de mest centrala gestalterna i nyateismen. Självfallet är det generande för vanliga normalsympatiska ateister att deras främsta företrädare bedriver en så plump retorik som de gör. Men den verkar alltför genomgående för att kunna avfärdas som extrem.
Ulf Gustafsson hemfaller också i ett alltför vanligt flyktbeteende, där man försöker dränka själva sakfrågan i semantik, när han menar att jag inte gör någon skillnad mellan ateism och materialism. Detta är inte korrekt. Jag skriver: "Det är visserligen teoretiskt möjligt för en ateist att hävda existensen av andra övernaturliga väsen, exempelvis änglar, men samtidigt förneka Guds existens. Jag har dock hittills inte stött på någon som hävdat detta, varför epiteten ateist och materialist fortsättningsvis kommer att användas synonymt." Om någon av denna bloggs gudsförnekande läsare vill resa sig och förkunna sin tro på andra övernaturliga väsen istället för Gud är ni förstås välkomna att göra så. I brist på sådant är det nog klokast i kommunikationen att hellre använda det begrepp som de flesta människor faktiskt kan relatera till.
Vad gäller kommentarer i övrigt håller de nog ungefär den ljudvolym som bekräftar just tesen om nyateister som hellre gapar och skriker än presenterar sakliga argument. Boken i allmänhet (som man inte läst) och mitt kapitel i synnerhet avfärdas med glada tillrop som "massuggestion", en skrift "som ENBART har syftet att göra religös extremism legitim", "DEt är ust sådana har propaganda skrifter [felskrivningarna autentiska] som ger näring åt extremister, som sprider hat och desinformation. Anders Bering Breivik gillar säkert boken". "Boken är formulerad av en hög extremister och bör bemötas som sådana, inte legitima inslag i den konstruktiv dialog.", "smutskastande propaganda i syfte att skapa motsättningar" Den allra mest dialoguppmuntrande kommentaren är nog att denna bok är "ungefär som att vi ska släppa in "jorden är platt" förespråkare i en debatt"
Nejdå, vanliga nyateister har inte alls någon oseriös och aggressiv debatton. Det bara verkar så.
I samband med det ser jag att Humanistbloggen har varit raska att ge en första respons på Gud och hans kritiker. Ulf Gustafsson var så kvick att han redan under föregående natt läste igenom mitt inledningskapitel som ligger ute att läsa som smakprov här, och dessutom gav sig tid att skriva en kortare recension. Hans bloggpost är alls inte överpolemisk, även om han försöker göra ateismens huvudfåra till något annat än den är. Han menar att mitt kapitel blir en "ytlig betraktelse", eftersom kapitlet tar upp "de mest spektakulära, de minst nyanserade och de mest vetenskapligt tveksamma uttalandena från nyateisterna". Problemet med denna distansering är att jag inte baserat min beskrivning på några perifera extremister, utan just på de mest centrala gestalterna i nyateismen. Självfallet är det generande för vanliga normalsympatiska ateister att deras främsta företrädare bedriver en så plump retorik som de gör. Men den verkar alltför genomgående för att kunna avfärdas som extrem.
Ulf Gustafsson hemfaller också i ett alltför vanligt flyktbeteende, där man försöker dränka själva sakfrågan i semantik, när han menar att jag inte gör någon skillnad mellan ateism och materialism. Detta är inte korrekt. Jag skriver: "Det är visserligen teoretiskt möjligt för en ateist att hävda existensen av andra övernaturliga väsen, exempelvis änglar, men samtidigt förneka Guds existens. Jag har dock hittills inte stött på någon som hävdat detta, varför epiteten ateist och materialist fortsättningsvis kommer att användas synonymt." Om någon av denna bloggs gudsförnekande läsare vill resa sig och förkunna sin tro på andra övernaturliga väsen istället för Gud är ni förstås välkomna att göra så. I brist på sådant är det nog klokast i kommunikationen att hellre använda det begrepp som de flesta människor faktiskt kan relatera till.
Vad gäller kommentarer i övrigt håller de nog ungefär den ljudvolym som bekräftar just tesen om nyateister som hellre gapar och skriker än presenterar sakliga argument. Boken i allmänhet (som man inte läst) och mitt kapitel i synnerhet avfärdas med glada tillrop som "massuggestion", en skrift "som ENBART har syftet att göra religös extremism legitim", "DEt är ust sådana har propaganda skrifter [felskrivningarna autentiska] som ger näring åt extremister, som sprider hat och desinformation. Anders Bering Breivik gillar säkert boken". "Boken är formulerad av en hög extremister och bör bemötas som sådana, inte legitima inslag i den konstruktiv dialog.", "smutskastande propaganda i syfte att skapa motsättningar" Den allra mest dialoguppmuntrande kommentaren är nog att denna bok är "ungefär som att vi ska släppa in "jorden är platt" förespråkare i en debatt"
Nejdå, vanliga nyateister har inte alls någon oseriös och aggressiv debatton. Det bara verkar så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)