söndag 21 november 2010

Kan Humanisterna verkligen betraktas som humanister?

Docent Anders Gerdmar har skrivit en klart tankeväckande artikel på Newsmill där han ifrågasätter Humanisternas rätt att lägga beslag på begreppet humanister. Jag måste medge att jag har känt precis samma funderingar sedan föregående veckas samtal om människovärdet som inte blev så vänskapligt som jag hoppades, utan där de humanistiska företrädarna visade sig vara förfärande inhumana.

Jag tror det är tid för en rejäl självreflektion bland Humanisterna med stort H. Ligger fokus på att värna människan, eller är det snarare att hitta maximalt många sätt att slå fast tesen: "Påven är dum"?

3 kommentarer:

  1. Hej Per!

    Vi har ”pratats vid” några gånger på Humanistbloggen. För några dagar sedan hänvisade du där till din egen blogg, när det gällde hur generös och tillåtande du är mot avvikande meningar.

    I dag kom jag på varför jag inte oftare besökt din blogg. Det beror inte på vad du skriver, utan på layouten! Jag får ont i ögonen av den starka kontrasten med svart bakgrund och vit text. Någon gång har jag faktiskt gjort så att jag kopierat din text med kommentarer och fört över till Word-dokument. Jag kan förstå din tanke med den svarta natthimlen med stjärnor på, men ...

    Ang. din hänvisning till artikeln på Newsmill, har jag som medlem i Humanisterna ingen särskilt upphetsande åsikt om namnet. Det kan vara vilket som, för min del. Som Håkan Wiklund skriver i en kommentar på Newsmill, är det innehållet som är det viktiga.

    Du har nog märkt att jag inte hör till dem som utropar att ”Påven är dum”. För mig är inte det viktigaste att slå fast om Gud finns eller ej. Gud finns för den som tror på honom.

    Det viktiga är vad man gör med Gud. Kort sagt vad Gud betyder i politiken. Sekulärt samhälle är det absolut viktigaste för mig. Då kan folk tro på Gud eller på gudar eller på något annat.

    Judisk-kristen tradition som författaren hänvisar till skulle kunna föranleda en lång artikel från min sida. Jag är så gammal att jag upplevt hur den traditionen praktiserats i det gamla bondesamhället, där mina föräldrar och deras föräldrar växte upp. Men mer om det en annan gång kanske.

    SvaraRadera
  2. Om "Humanisterna" gör rätt i att använda ordet med stort H om sig själva och de är några "riktiga" humanister får nog avhandlas på annat ställe än i denna kommentar.
    Anders Gerdmar aktualiserar någonting som gör att jag kommer att tänka på den i våra dagar nästan bortglömde Francis Schaeffer (iallafall i Sverige) och hans resonemang kring humaniora, humanitet och humanism.
    Humaniora - skall den kristne vara väl bevandrad med, humanitet - likaså i rikligt mått men humanism - då !?
    Jaaa, Schaeffer framför ett och annat som kan tyckas iögonfallande men som kanske inte är det om man ger sig tid att betraktande hans tankegång. Humanism borde "be carefully defined", humanism innebär att människan är alltings mått, det tycks vara "problemet" med humanism/-isten. Han talar istället förenklat om en "christian worldview" v/s "humanistic one".
    Vi kanske inte skall vara så rädda för att säga att vi inte (ens) är humanister......!??
    Jag får väl rekommendera studiet av Schaeffer skrifter i detta ämne han kan redogöra betydligt bättre (själv) än vad jag är bemäktad att göra - iallafall just nu.

    Rolf Ö.

    SvaraRadera
  3. Inga: Tack för synpunkter. Det är faktiskt en annan läsare som har haft samma kommentar på layouten. Jag lovar att när jag någon gång i framtiden fortsätter min blogg i något annat namn (när vet jag inte exakt än) så lovar jag att ändra till mer lättläst layout.

    Rolf: Alltid uppfriskande med lite Schaeffer!

    SvaraRadera