torsdag 28 april 2011

Wilkerson och Braw - sorgliga men ärliga besked

Det var en mycket tråkig överraskning att titta in på Dagen.se idag. En av det sena 1900-talets och tidiga 2000-talets mest tongivande kristna förkunnare, David Wilkerson, omkom inatt i en bilolycka.

Wilkerson smekte aldrig sina lyssnare medhårs. Han var tydlig som få, ibland talade han kanske utan att ha reflekterat färdigt först. Men det är oändligt mycket bättre att tala när man känner en helig frustration än att tiga stilla och aldrig släppa in den frustrationen i sitt hjärta. Wilkerson var dock ärlig i sin ständiga längtan efter Guds rikes fulla genombrott i människors liv. Igår skrev han sin sista text på sin blogg:

"...To those going through the valley and shadow of death, hear this word: Weeping will last through some dark, awful nights—and in that darkness you will soon hear the Father whisper, “I am with you. I cannot tell you why right now, but one day it will all make sense. You will see it was all part of my plan. It was no accident. It was no failure on your part. Hold fast. Let me embrace you in your hour of pain."

Beloved, God has never failed to act but in goodness and love. When all means fail—his love prevails. Hold fast to your faith. Stand fast in his Word. There is no other hope in this world."

Det var de sista orden från David Wilkersons penna. Nästan som om han såg slutet närma sig. Ärligt, tydligt, hängivet. Hatten av för en hängiven gudsman. Vem tar upp manteln?

Samtidigt har Christian Braw en mycket välskriven artikel i dagens tidning om ärlig ateism (Nietzsche och Russell, som erkänner att ateism=hopplöshet) respektive oärlig ateism (Humanisterna, som talar om värden som inte finns på ett objektivt sett i en gudlös värld). Även här ser vi behovet av ärlighet. Den kan vara smärtsam. Men sanning är ändå alltid sanning.

3 kommentarer:

  1. Behov av ärlighet - absolut. Men det är ju Christian Braw som är den oärlige. Vilket jag reder ut på min blogg.

    SvaraRadera
  2. Kanske tjänstefel att "debattera" på andras bloggar?
    Den flitige debattören Patrik Lindenfors gör sig lite lustig - på sin egen blogg - över Christian Braw och dennes "titlar" Kanske det bara är en portion ironi när han skriver "docent eller inte..." vidare "den gode komministern .....", jag vet inte.
    Att man kan vara docent och inte bara sitta på rummet i Åbo utan bo i Småland och (bara) vara kommunister på en liten ort där det inte finns vara sig domkyrka eller katedral, behövs väl ingen längre utläggning för att begripas.
    "Komminister" - det finns naturligtvis ingen kyrkoherdetjänst eller biskopsämbete i lilla Slätthult att söka eller upprätthålla.
    Om det finns någon kyrklig person som skall tilldelas epitet litterär, kunnig, om nu dessa ord har något innehåll och mening, så är det Christian Braw.
    Lindenfors ord som "men jag tror inte komministern har läst något....så hans påstående får stå emotsagt i all sin dumhet.."
    Att säga dumhet om någon "motståndare" innebär nog bara att man försöker frisera sina egna argument och göra dessa immuna mot fortsatt bertraktande och ev. diskussion.
    Men det var väl meningen med alltihop...?

    Rolf Ö
    (- utan ett ända högskolepoäng i bagaget)

    SvaraRadera
  3. Lite ödmjukhet är alltid välkommet - jag vet ytterst få kristna som är mer belästa än Christian Braw. Man kan säkert anklaga även honom för ett eller annat, men knappast att vara olärd.

    Ad hominem är sällan ett bra debattgrepp.

    SvaraRadera