måndag 28 september 2009

Darwinismens nattsvarta människosyn


Nu när vardagen är igång igen noterar jag att två medfellows i Claphaminstitutet hade en läsvärd debattartikel i fredagens Världen Idag om Darwin och den människosyn som både ingick och följde på hans grundsyn och dess implikationer. Vissa kommentatorer och andra tyckare tycks dock göra allt de kan för att välja sig mot socialdarwinistiska och rasistiska anklagelser. Men det Darwin har skrivit, det har han ju skrivit. Och då talar vi alltså inte i första hand om Origin of species, utan om uppföljaren "Descent of man" Darwin avslöjade i ett privat brev att bokens moraliska innebörd beredde honom stora bekymmer. En problematik som varje modern läsare omedelbart inser. Boken är fylld av så grova rasistiska utfall att det är något av en gåta att Natur och Kultur härom året valde att åter ge ut denna bok, nyöversatt av den välkände ateisten Nils Uddenberg.

Darwin för i boken en lång diskussion kring frågan om jordens olika folkslag bara skiljer sig åt rasmässigt, eller om de faktiskt utgör helt olika arter, och han lutar starkt åt det senare. Han jämställer på flera sätt ”vildarna”, det vill säga avlägsna folkslag i Afrika, Sydamerika eller Oceanien, med apor. Även Darwins kvinnosyn får oss att rysa; han är helt övertygad om att ”mannen i allt han företar sig når längre än kvinnan”. Speciellt överlägsen är han tydligen i fråga om intelligens. Knappast en ståndpunkt som applåderas av ateistiska feminister!

Moderna biologer har idag förkastat dessa teorier. Exempelvis står det klart att rasläran är död - DNA-studier visar att alla nu levande människor härstammar från en enda man och en enda kvinna. Men vissa konsekvenser av Darwins grundsyn kvarstår ändå. De värsta moraliska implikationerna av ”Människans härkomst” torde komma från Darwins oförblommerade rashygieniska ideal. Han ser exempelvis med förfäran på hur kelterna – denna ”lägre och minst välutrustade ras” förökar sig snabbare och snart kan få övertaget över de intelligenta anglosaxarna – vilket av en ren slump råkar vara det folk som Darwin själv tillhörde… Han gläder sig dock över att ”mindervärdiga samhällsmedlemmar” förökar sig mindre och begår självmord i högre utsträckning än andra, vilket ändå torde kunna lösa problemet på sikt. Darwin riktar också skarp kritik mot metoden att hindra denna naturliga utgallring med hjälp av läkare och vacciner, något som skulle vara helt otänkbart inom djuraveln. Det bästa vore förstås att dessa varelser förhindrades att fortplanta sig och därmed dog ut.

Det finns egentligen ingen logisk motsättning i Darwins rashygiensiska tänkande. Om människan bara är ett djur bland andra, existerar inget absolut människovärde. En rimlig följd blir då att de starkaste försöker besegra de svagare, får att på så vis bevara den egna artens styrka. Med denna inställning trädde människan in på en enkelriktad väg som inte slutade förrän den nått brännugnarna i Auschwitz-Birkenau.


Så om ateistiska debattörer ondgör sig över rasistiska budskap, vore det då inte bättre att angripa själva grundsynen istället för att begå det klassiska men alltid lika felaktiga motdraget - att skjuta budbäraren?

8 kommentarer:

  1. Per, istället för att gå in på enstaka knepigheter i din text; du bör fråga dig om Darwins kvinnosyn var exceptionellt hemsk för sin tid innan du fördömer honom, så har jag en rak fråga. Menar du verkligen vad du skrier: att utan Darwin skulle vi inte sett någon förintelse?
    hälsar
    Mattias

    SvaraRadera
  2. Rakt svar: Omöjligt att säga. Självfallet är det möjligt att Förintelsen kunde ha inträffat även utan Darwin (eller den som i annat fall skulle ha presenterat teorin).
    Men vi kan knappast förneka att den darwinistiska människosynen gav socialdarwinismen och Förintelsen en ideologiska grund.
    Men låt oss vända på frågan: Tror du att Förintelsen skulle ha ägt rum om samtliga tyskar hade trott och praktiserat en kristen människosyn, där varje människa har ett unikt egenvärde som Guds avbild?

    SvaraRadera
  3. När jag läser ditt resonemang ser jag direkt scenen ur filmen Matrix framför mig där en av de som fått reda på hur världen verkligen ser ut vill tillbaka in i Matrix... "ignorance is bliss" som han säger.

    Är det bättre att leva i villfarelse än att se sanningen, även om sanningen är hemsk?


    Nu tycker jag ju inte att naturen är hemsk bara för att den inte är gjord av en varelse som är tre, men samtidigt är en, men ändå är tre och där delarna en enskild del kan trotsa en annan enskild del.... men ändå.


    Och vad det gäller din tes om att förintelsen inte skulle ägt rum så är den nonsens. Just förintelsen kanske inte skulle ägt rum, men lika hemska saker har hänt tidigare i just kristna samhällen och av kristna människor - enda skillnaden är att modern teknologi gav möjligheten att genomföra det hela i en större skala och på ett mer industirellt vis.

    Snarare är det så att ju mer sekulariserat ett samhälle är desto fredligare och mer kompromissvilliga är dess invånare. Nazismens propaganda var en blåkopia på katolicismen, man bytte mer eller mindre bara ut kyrkan mot rasen och påven/gud mot Hitler.

    Gudar gör att människor anser sig gå gudars ärenden här på jorden. Och när man han gud på sin sida kan man rättfärdiga vilken beteende som helst mot sina medmänniskor. Och det gör människan också.

    SvaraRadera
  4. Hej Per,
    Jag läser som att du ser en direkt länk mellan evolutionsläran och förintelsen. Den länken finns det inte särskilt mycket belägg för. Nazisterna var långt ifrån de första som förföljde judar, den "traditionen" är långt äldre än evolutionsläran och har ofta försvarats med kristen retorik. Jag tror att den rimligare slutsatsen är att förintelsen högst troligt ägt rum med eller utan evolutionsläran, däremot hade retoriken möjligen sett lite annorlunda ut. Du har däremot en poäng i att det inte existerar något absolut människovärde; det är bara relativt andra människor som vi (förhoppningsvis) har lika värde. För en hungrig leopard har en människa bara värdet av en måltid. Ojämlikhet uppstår när människor tilldelar andra människor lägre värde beroende på annan hudfärg, religion och kulturell tillhörighet. Visst hittar du rasistiska meningar i "Descent of man", men det gör du också i många, långt yngre böcker också. Titta gärna på CS Lewis böcker om Narnia så hittar du bra exempel på både rasistiska och misogyna åsikter.
    Naturligtvis skulle inget krig och inget förtryck förekomma om alla människor hade full respekt för varandras lika värde, det säger väl sig själv?
    /mattias

    SvaraRadera
  5. Mattias: Du har - dessvärre - helt rätt i att antisemitismen har obehagligt djupa förgreningar i den kristna kyrkan. Skadan går aldrig att reparera, bara ångra. Vilket också blev en viktig del i Johannes Paulus II:s pontifikat.

    I det sammanhanget får man väl ändå säga, Arvid, att din parallell mellan katolska kyrkan och nazismen är ganska hårresande.

    Frågan du ställer är om man kan rättfärdiga en mängd onda handlingar med Gud i ryggen. Det har hänt. Men huvudfrågan är förstås fortfarande: vilken världsbild - om den efterlevs - ger störst fog för människivärde och omsorg om medmänniskan? En biblisk antropologi där människan har ett objektivt värde som Guds avbild, eller en ateistisk grundsyn där människan reducerats till "en farkost för sina gener", som Dawkins uttrycker det?

    SvaraRadera
  6. Det är inte JAG som drar någon paralell. Hitler säger själv i Mein Kampf att de hämtade mycket inspiration från katolicismen vad det gäller att styra i vilka banor människor tänker. Stig Jonasson säger samma sak i sin bok Dr Goebbels Ministerium, och han hänvisar då till Goebbels egna dagboksantekningar.

    Så nazismen är inget bra exempel på en sekulär stat. Tvärtom är den ett exempel på hur man med kyrkliga metoder kan förvränga ett helt folks hjärnor att acceptera saker som annars skulle sätta sig upp mot.


    Vilken världsbild? Ja, inte den som bibeln berättar om i varje fall - för där dödas oskyldiga till höger och vänster. Men det är klart, plockar man ut delar ur bibeln som man plockar ur russin ur en kaka så kan man givetvis plåstra ihop en världsbild som är jättefin och bra. Men man kan lika gärna plocka ut en världsbild som är fullständigt nattsvart. Allt handlar om vilket urval man gör.

    SvaraRadera
  7. Arvid, Ett litet förtydligande: Jag avser en biblisk VÄRLDSBILD, inte någon bestämd praxis bland alla händelser som tas upp i den bibliska skrifterna. De kan peka i alla möjliga riktningar, beroende på var du letar.

    En biblisk, alt. teistisk världsbild menar att det finns objektiva moraliska värden (exvs att inte döda oskyldiga). En ateistisk världsbild har inga sådana värden. Vilken av världsbilderna ger minst risk för folkmord om alla faktiskt försöker ta till sig den och göra en praxis utifrån den? Svaret tycks mig ganska givet.

    SvaraRadera
  8. Att ateistiska världsbilder inte skulle kunna hävda att det finns naturbundna moraliska principer är rent nonsens.

    Vad du säger är alltså att alla ateistiska världsbilder per definition också är nihilistiska?

    ...

    Jag förstår inte det där med praxis i de bibliska skrifterna. Ni hämtar alltså inte dessa objektiva värden i de bibliska skrifterna?

    Menar du att den istället är liksom självformulerad i gudsgåvan som är själva livet? Människovärdet består i att människan är skapad av gud typ, därför ska människolivet respekteras?

    Vilka fler värden är det?

    SvaraRadera