Tänkte först skriva "en riktig skit-dag", men kom på att jag nog bör vårda vokabulären en aning. Men vissa dagar går det riktigt emot. Idag var en sån dag.
Jag har jobbat i närmare ett år med ett större steg som vi vill ta med vårt kristna gymnasium Kungsgymnasiet, som nu i höst flyttar in i större lokaler i det som tills nu varit Korteboskolan på andra sidan Vättern. Idag var det så dags att sätta skutan i sjön, jag kontaktade pressen och gjorde sen sista kollen med Skolinspektionen. Men där tog det lika plötsligt som oväntat stopp. En liten men ack så viktig detalj hade gått snett. Och de närmaste årens planer för skolan fick helt plötsligt en drastisk förändring. Till stor del beroende på sådant som varit utanför min kontroll. Men det var inte roligt.
Jag ska försöka göra en ny insats imorgon och se om det finns någon liten öppning, någon okänd bakväg som vi kan hitta för att försöka komma tillbaka på den bana som jag och vi hoppades kunna ta. De läsare som ber får gärna sända upp en bön för om det skulle vara möjligt att finna en öppning som nu inte verkar finnas.
Oförmögen att göra något mer vettigt arbete åkte jag till det stora köpcentret och köpte skor. Och på vägen ut ringde frun och jag berättade läget. Blev oförsiktig och PANG. Fick avsluta samtalet rätt korthugget: "Nu krockade jag också. Jag ringer sen" Backade rakt in i en annan bil. Mindre skador på min, värre på damens. Bara att bita i det sura äpplet och skriva på papperet.
Sen när jag kom hem låg ett brev från banken på köksbordet. Men det var varken en stämning eller inkassokrav. Utan ett besked om att jag betalat in för mycket på min villaförsäkring och fick pengar tillbaka. Kanske en ljusglimt?
Imorgon är en ny dag, med ny nåd från Gud. Men ibland kan man känna att det är lite onödigt mycket slöjor i vägen för att kunna känna den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar