söndag 27 juni 2010

Totalförlamad väljer livet, oroad inför dödshjälp

Svenska Dagbladet har idag en mycket angelägen intervjuartikel med Nina Muhonen, totalförlamad från nacken och neråt efter en dykolycka. Hon arbetar idag som beteendevetare och föreläsare, trots att hon behöver konstant hjälp dygnet runt för att klara livet. Hon är oroad över den pågående diskussionen om hur vi i samhället ser på dem med svåra funktionshinder, och känner en rädsla för att människor i hennes situation kan känna sig som en börda för samhället: "I det läget kan möjligheten att få avsluta sitt liv upplevas som ett tvång eller en lättare väg ut. Jag är glad att den utvägen inte fanns när jag själv sökte efter den. Med rätt hjälp går det att leva ett rikt liv även i min situation."

Som hon säger: "Inställningen till livet ändras när man själv drabbas." Låt oss lyssna noga till sådana personer röster. Låt dem inte tystas - vare sig i det offentliga samtalet eller med en dödande injektion.

2 kommentarer:

  1. DØDSHJELP

    I USA var det en dame som var totalt lammet, bortsett fra at hun hadde følelse i den ene stortåen og tåen ved siden av. Mellom disse tærne kunne hun holde en penn!
    Hun skrev om sitt gode liv!
    TIL STOR ETTERTANKE FRA MANGE AV OSS SOM KLAGER OVER BAGATELLER.
    Reidun, Norge

    SvaraRadera
  2. Hur alliansregeringen lyssnar på de som har omfattande funktionsnedsättningar framgår inte minst i Socialutskottets behandling av LSS-propositionen liksom Försäkringskassan bedömningar av de med assistansbehov se ex vis http://www.independentliving.org/assistanskoll/20100604-Blomberg-Socialutskottets-tillkannagivande-inte-gora-nagot-at-Forsakringskassans.html

    SvaraRadera