lördag 8 januari 2011

Vill du veta en hemlis?

Nej, jag har absolut inga superavslöjanden att komma med. WikiLeaks och andra har tagit på sig den uppgiften med full kraft. Men outtalat mål att inga hemlisar ska finnas i världen längre. Nu verkar förstås WikiLeaks och Julian Assange själva inte leva riktigt som de lär. Och frågan är om det är riktigt klokt att varje kort ska upp på bordet - inklusive dina och mina.

Jag ser här lite i efterhand att min artikel om hemlighet, öppenhet, nåd och sanning var inne i Världen Idag i onsdags. Läs den gärna i papperstidningen - kulturartiklar finns ej på nätet för icke-prenumeranter. Ett utdrag följer dock nedan:

"Ökad kunskap om andra har en förfärande tendens att slå över i antingen avund eller självrättfärdighet. En total exponering av allas hemliga brister och felsteg skulle snart få absurda konsekvenser. Värdigheten och respekten för medmänniskan går raskt förlorad i övertygelsen om att det alltid finns något skumrask bakom fasaden. Förr eller senare trillar ändå skelettet i garderoben ut; ingen är bättre än någon annan. Denna känsla faller i det längre perspektivet över i en likgiltighet där vi cyniskt rycker på axlarna åt såväl felsteg som genuin godhet.

Den stora frågan när vi står inför möjligheten att avslöja en hemlighet är vilka motiv vi drivs av. Är det yttersta målet att döma eller upprätta? Motivet bakom de gångna månadernas avslöjanden av konung och politiker verkar luta klart åt det förra. Evangeliets mål är däremot rakt motsatt. ”Sanningen ska göra er fria”, sade Jesus. Den verkliga befrielsen ligger inte i mediedrevens avslöjande av varje felsteg hos en medmänniskas, utan i sann insikt om oss själva. Först då kan upprättelsen träda in i domens plats. Först då kan vi gemensamt hitta ett sätt att hålla oss mitt på den väg där öppenhet och hemlighet, nåd och sanning kan få leva tillsammans i sund harmoni."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar