Som kraftfullt idrotts - framförallt friidrotts- intresserad kunde jag förstås inte låta bli att lyssna på den nedladdade utgåvan av Sven Nylanders sommarprogram igår när familjen somnat in efter hemkomsten från semestern.
Jag kände mig sviken av Sven Nylander, både av honom som människa och som representant för en ren idrott och livshållning när han i första läget slingrade sig och därefter erkände att han "sex till åtta gånger" (det verkliga antalet var högre) använt kokain.
Jag tror att vi var väldigt många som kände likadant. Patrik Sjöberg hade man inte väntat sig fullkomlig renlevnad av. Men Nylander. Det var en annan femma. Människor kan generellt acceptera en ofullkomlig vandel hos varandra. Men dubbelmoral är något värre. Att ena timmen stå och propagera för renlevnad och i nästa stå och dra i sig droger på en pubtoalett - det luktade riktigt illa.
Jag hade många funderingar inför programmet: Kände Nylander att fem års väntan var lagom för att kunna bli förlåten av svenska folket för sin kokainanvändning? Vad gör han nu? Hur ser han nu i backspegeln på sitt ansvar och skuld? Vad vill han lära oss utifrån sitt eget svek mot sig själv och andra?
Svaren blev anmärkningsvärt torftiga. Sorgligt, som den gode retoriker Nylander är. Det är väldigt vanskligt att försöka bedöma när man tycker att en människa har "ångrat sig tillräckligt" för att bli förlåten. Det är ovärdigt att kräva att syndaren krälar i stoftet för att vi ska tycka att den gjort tillräcklig bot. Problemet var att Sven Nylander - om än klätt i en utmärkt språklig och på flera sätt belysande dräkt - inte gav intrycket att faktiskt ångra sitt kokain(miss)bruk. Inte heller att han inser hur vi svenskar kände att han svikit vårt förtroende som förebild, och önskar få det upprättat igen.
Det här gjorde mig besviken. Sven Nylander hade ett gyllene tillfälle att upprätta en god del av det förtroende som försvann i drogdimmorna. Han tog det inte. Vägen till frihet och försoning går via bekännelse och ånger. Det gäller nog ganska lika oavsett om sveket skett inför Gud, mellan två människor eller mellan kändis och befolkning.
Det blir klart intressant att följa fortsättningen i det parallella fallet Ola Lindholm.
Hörde programmet först idag och jag håller absolut inte med dig. Även jag är mycket idrottsintresserad och blev väldigt drabbad av denna händelse -06. Nylander har för mig varit en stor idrottsman som presterade som bäst när det gällde.
SvaraRaderaMen för mig står det fullständigt klart efter detta program att han djupt ångrar det han gjorde. Han kommer med förklaringar, inte ursäkter. Han bekänner, han ångrar.
Vilka är vi att fortsätta döma honom efter detta? Vilka är vi att påstå att hans ånger inte är tillräcklig djup? Vilka är vi att bedömma det?
Inför mig har han i vart fall återupprättat sitt förtroende.
P.S. Hittar inget sätt att skicka detta utan web-adress. Mitt namn är Tommy Hedblom, mailadress tommy.hedblom@swipnet.se