söndag 3 juni 2012

Dagen när jag refuserade Bibeln

Nå, nu är jag inte i positionen att jag för mänsklighetens räkning har tillstånd att säga ja eller nej till Bibeln som sådan. Men enskilda bibelutgåvor skiljer sig rätt mycket från varandra, och vissa är bättre, andra svagare.
Idag hade vi nått den speciella dag i familjen när vår mellanpojke tillsammans med övriga tioåringar skulle få ta emot en egen Bibel i församlingen. Ifjol när vår förstfödde fick ta emot sin var den en både värdig och värdefull stund som han upplevde väldigt fin. I år hade någon valt att ersätta den traditionella bibelutgåvan av Svenska Folkbibeln (som är den som både vår familj och vår församling vanligen använder) med den så kallade Ungdomsbibeln.

Vår pojke kände redan när han kom ner från estraden och snabbt hade bläddrat igenom sitt exemplar sig rätt besviken. Han hade sett fram emot sin egen ordentlig bibel. Nu hade han fått en där vissa passager redan i förväg var understrukna, inringade och ifylld med diverse nutidsparalleller i marginalen. Det kändes inte som hans bok.

Layuoten i ungdomsbibeln är mycket snyggt gjord, hänvisningarna till nutidskulur kreativa och tankeväckande - om Bibeln enbart varit en kulturell skrift bland andra, med oss och vår tolkning i absoluta centrum. Men vår familj och vår församling betraktar Bibeln som helig Skrift, som Guds ord till oss igår, idag, så ock i evighet. Därför kändes många av marginalanteckningarna och inledningarna till de olika bibelböckerna i Bibelkommissionens översättning som plumpa. Ungdomsbibeln kan säkert ge vissa  intressanta inledande tankar till ungdomar som kommer från en helt sekulariserad bakgrund. Men för den som lever i en kristen församling och vill ge ungdomar en skrift som håller hela livet är ungdomsbibeln ett riktigt uselt val. Introduktionerna är skrivna med en klart bibelkritisk inriktning, och efter Bibelns sista vers, när Johannes i sin syn målat upp den fantastiska bilden av hur Gud kommer att återskapa verkligheten till en ny, fullkomlig värld med all sin härlighet - just där tar ungdomsbibelns redaktörer det obegripliga beslutet att släppa ut all luft ur ballongen genom att hänvisa till en låt av Ozzy Osborne. Bara den enda detaljen skulle ha lett varje bibeltroende kristen att rata en sådan bibelutgåva.

Vad skulle vi göra? Man kan inte rimligen slänga en bibel (som jag berört här) oavsett hur svag själva utgåvan är. Efter en stunds sorgsna funderingar bestämde vi oss för att lämna tillbaka gåvan för att istället åka och köpa en vanlig sådan själva. Pojken kände sig besviken av känslomässiga skäl, vi av teologiska. Vår pastor berättade att han själv inte varit med i det ändrade beslutet och tog inte alls valet av utgåva i försvar, utan lovade att vår pojke skulle få en vanlig bibel. Men jag känner sorg över att de andra inte fick samma möjlighet. Hoppas från djupet av mitt hjärta att kommande barn kan få den otroligt stora gåvan att få en bibel -  inget annat. En sådan gåva räcker otroligt långt.

Det finns en tydlig idéströmning i nutiden - inte minst i kyrkan - att allt måste göras lättillgängligt, häftigt och absolut inte tråkigt. Men i en tid när allt just är lättsmält och en uppväxande generation känner att all underhållning och ytlighet står dem upp i halsen, när de längtar efter något som verkligen håller, som verkligen är värt att leva och dö för - då är det just det vi vuxna kristna kan och måste ge dem. När människor sett att de breda vägarna inte ledde till den tillfredsställelse de längtade efter är det till andra, mer svårtillgängliga vägar man söker sig.

Guds väg är ingen enkel sådan, men den är sanningen som förvandlat och fortfarande förvandlar miljoner människor. Guds ord håller till evig tid, långt efter det att alla moderiktigt designade produkter tappat sin glans. Låt oss fortsatt våga presentera Bibeln så osminkad, ärlig, ibland svårtillgänglig, men sann och underbar som den faktiskt är.

1 kommentar: