Dags att stoppa tillbaka champagnekorkarna, Ida?

Ja, kära nån, vilka svallvågor som det lilla fossilet "Ida" har orsakat över världen. Omedelbart vaknade darwinister och skapelsetroende till liv och började lägga fram sina bästa argument för varför fyndet visade att: darwinismen som orsakt till människans härkomst nu är slutglitigt bevisad, respektive: att fyndet inte alls utgör någon felande länk mellan apa och människa.
Och när vågorna har lagt sig kommer det senare lägret sannolikt ha hojtat till med störst förstånd. Men det finns en närmast religiös hängivenhet hos övertygade darwinister som driver dem att ta varje tillfälle att hamra in budskapet att människan är en naken apa, och inget annat. Och diskussionen kommer med säkerhet att gå vidare.
Jag håller just nu på med att granska en svensk översättning en engelskspråkig bok som varit en av de viktigaste i den världsvida debatten om kontroversen kring arternas, och deå framför allt människans uppkomst. Tror dock att förlaget vill hålla det hemligt ett tag till vilken bok det gäller så jag tiger stilla, men jag tror nog att boken kan bli både läsvärd och ge upphov till debatt när den kommer i Sverige, förhoppningsvis någon gång under hösten.

Ingen konflikt mellan tro och vetenskap

Tänkte förklara vilka lustiga turer en frilansskribent kan åka med på ibland. Eftersom det är Internationella astronomiåret till minne av Galileis upptäckt av att jorden snurrar runt solen istället för tvärtom ville jag gärna göra en kulturartikel om vad Galileis konflikt med kyrkan egentligen handlade om.
Jag kontaktade Dagen med förfrågan, men deras kulturredaktör hade fullt den vecka där det fanns en bra nyhetsspik att hänga upp det på. Vände mig istället till Världen Idag som tog in artikeln härom veckan (ej tillgänglig på nätet). Tyckte dock att artikeln kunde ha ett läsvärde för en större grupp så jag tog jag skrev om den och tog den vidare för att processas genom Claphaministitutet, varvid två andra Fellows bearbetade den ytterligare och skrev under. Sedan sände Claphams direktor artikeln vidare till några tidningar, varefter jag nu ser att den efter fullbordad runda hamnade i Dagen idag. (Plus någon mer publikation framöver, tror jag.) Så kan det gå! Förhoppningsvis är artikeln nu klart bättre än i mitt första utkast. Enda felet var att professor Yvonne Maria Werner uppges ha fått fel bild i tidningen. Hoppas det blev rätt på undertecknad... Få se när papperstidningen kommer om en stund.
Men budskapet är väl värt att understryka när humanisten Sturmark skrivit en hel bok med målet att visa att tro och vetande är inkompatibla så visar affären Galilei att konflikten egentligen handlade om något annat än vi idag har fått intryck av. Om vår tro på en Skapare är riktig kan vi frimodigt och nyfiket ta del av vetenskapens rön. Skaparen hotas inte av att vi undersöker den värld han skapat.

Se mig hos Ulf Ekman

Då har de lagt ut teveprogrammet där jag intervjuas av Ulf Ekman. Kommer även på Kanal 10 på måndag.

EDIT: Kommer senare i Kanal 10, det var en annan intervjuperson i måndags.

Jag var lite orolig över vilket intryck jag skulle ge i stolen - min fru säger att jag brukar vifta omotiverat med händerna när jag känner mig något nervös. Men jag tycker det blev ett riktigt bra samtal (ser dock att jag ha en tendens att skjuta ner ögonbrynen när jag vill understryka något).

Vi pratade förstås en del om boken, sen blev det en hel del om Jesus och om Oscar Wilde, vars livsresa ger en ovanligt äkta inblick i frågan om livets mening - med och utan Gud.
Jag hade dessutom förmånen att tala på Livets Ord i onsdags kväll, där jag och Stefan Gustavsson representerade Svenska Evangeliska Alliansen med möte på kvällen efter att tidigare på dagen ha inbjudit till föreläsning i Pingstkyrkan i Uppsala. Var något ovant med så stor estrad att tala från, men väldigt roligt att få medverka på den plats varifrån jag själv fått mycket gott genom åren.

Vet inte om mötet är utlagt på nätet, meddelar länk senare om jag hittar någon.

EDIT: 15/5. Nu ligger mötet utlagt här.

Stefan inledde kvällen med att lyfta fram Bibelns Jesus i kontrast till Gardells nydanande jesusbild. Om någon fiffig surfare kan fånga Stefans inledning där han visar upp ett helt bibliotek med nya Jesusbilder, den ena tokigare än den andra och lägga ut den på Youtube vore det strålande. Väl värt att se!

Sedan talade jag om livets mening med den förlorade sonen och Oscar Wilde som parallella fall i sitt sökande efter syfte och mening när man har upplevt allt men ändå känner sig alltmer hemlös och utan hopp.

Det här var ett litet test av hur det fungerar att kombinera konceptet föreläsning/möte med Evangeliska Alliansen, vi utvärderar och ser om det är möjligt att återkomma med en större satsning till hösten. Kändes hur som helst väldigt roligt att få medverka tillsammans med Stefan som är en så skicklig och samtidigt ödmjuk förkunnare som vi bör vara väldigt glada över att ha i Sverige.

Vi fortsätter förkunna Jesus!

Jesus fortsätter att engagera och glädja. Minnet från den gångna helgens Jesusmanifestation glädjer fortfarande mångas hjärtan och vi hoppas på en förhoppningsvis ännu bättre fortsättning nästa år.

Samtidigt fortsätter Jesus också att uppröra. "Fullständig förkastlig denna jesusidioti." skriver en anonym kommentator på förra inlägget. Frågan är förstås mer exakt vari det förkastliga ligger. Speciellt när man jämför med de uttryck i den efterföljande stoskholmsnatt som jag drog paralleller till i texten.

Men vi fortsätter oförtrutet att förkunna budskapet. Jag har förmånen att besöka Uppsala tillsammans med Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavsson på onsdag där vi föreläser i Pingstkyrkan på eftermiddagen kl 13 och framåt på temat "Åter till källorna". Om Guds existens och den historiske Jesus som förkunnades i huvudstaden i lördags, som kontrast till den annorlunda jesusbild som exempelvis Jonas Gardell förkunnar.

Sedan forsätter vi med möte på Livets Ord på kvällen på temat "En kväll om Jonas, Jesus och livets mening." För visst inser varje svensk innerst inne att vi kommer avsevärt närmare livets mening i gemenskapen och den jublande lovsången i Kungsträdgården än i stockholmsnattens primalskrik. Jesus är och förblir en källa till liv och glädje, samtidigt som han är en stötesten som människor värjer sig för. Men jag hoppas iallafall att samlingarna i Uppsala kan ge något betydelsefullt till flera kristna och även till dem som ännu inte tror. Väl mött där!

18 000 hyllade Jesus på Stockholms gator!

En fantastisk dag är till ända. Kanske är årets Jesusmnifestation den största kristna samlingen i svensk historia? (Den som vet annat besked får gärna ge sådant.) 18 000 människor - svenskar, nysvenskar, unga, gamla, män, kvinnor, barn - alla grupper i samhället fanns representerade.

För undertecknad blev dagen något annorlunda än ifjol då jag var Dagens bevakare (se fjolårets artikel här). I år åkte jag med hela familjen, och med fyra barn mellan fyra månader och åtta år blev det knappast hundraprocentig koncentration på vad som skedde på estraden. Dagen har dock föredömligt lagt hela gudstjänsten på nätet här. Men fantastiskt var det ändå att vara med (om än sporadiskt) på torgmötet, i år i Humlegården, följa tåget och ansluta till de väldiga massorna av sjungande, glada kristna i Kungsträdgården.

Om samlingen var enorm, både numerärt och rent andligt, var mediebevakningen oursäktligt svag. DN fokuserade först bara på att det här blir jobbiga trafikproblem, men har i efterhand lagt ut en förhållandevis rättvisande artikel. Bäst hittills. SvD rapporterar i notisform att här samlades visst 50% fler än som kom till gårdagens första majmöte i huvudstaden. Något som väl borde ha fått Svenskan att ge åtminstone 10% av det utrymme man lade på arbetarrörrelsens heliga dag.

SvT:s Rapport klämde i med hela 17 sekunder. Budskap: Ett gäng kristna samlades, inte för nåt speciellt egentligen (Läs: de kastade inte sten och slogs med poliser) utan "för den kristna trons kärna." En bedrift i sig att klara den skildringen utan att nämna Jesus.

Jesus är och förblir en stötesten för människan, förr och nu. Hans renhet och kärlek utmanar det i oss som inte är speciellt rent eller kärleksfullt. Har alltid gjort det. Det var därför man valde att avrätta honom för knappt 2000 år sedan. Därför är det i och för sig inte helt oväntat att bevakningen av samlingar som bara går ut på att upphöja Jesus tonas ner eller missförstås. Men vi får aldrig sluta göra det. Stort tack till alla som legat bakom denna jättesatsning!

Annars var även gårdagen med Oasmöte i Katarina kyrka en fin upplevelse. Lyckades till min glädje få en intervju med påvens predikant Cantalamessa, resultatet läses i tisdagens Dagen.

Och nu börjar lördagnatten här på Medborgarplatsen där vi bor på hotell. Många kommer att dricka för mycket. Många kommer att söka kickar, söka efter kontakt, söka efter den mening man ännu inte funnit i livet. Poliser kommer att tvingas göra ingripanden. Det entoniga discodunket har redan börjat nerifrån gatuplan.

Vilken enorm kontrast till det som 17 000 kristna ville förmedla tidigare idag. Vi får aldrig upphöra att förkunna Jesus. För han är den som människan innerst inne söker, men alltför sällan kan eller vågar treva sig fram till.

Inga aliens i sikte!

Har en artikel i Dagen idag om de sk exoplaneter som på senare år har upptäckts i andra solsystem. De har väckt en närmast religiös längtan efter att finna andra levande varelser, och indirekt visa hur lätt det är för liv att uppstå spontant. Vilket i sin tur radikalt skulle minska behovet av en Skapare.

Men hoppet tycks fortfarande svårfångat. Universum är ingen pulversoppa där man bara behöver ett antal spontant uppkomna molekyler och därefter bara tillsätta vatten, och så ett tu tre har vi intelligent liv. Intervjupersonen hade visserligen lyssnat till biologer som drog i den riktningen, men när han tänkte efter ett varv till kom han till insikt om att de nog är något drastiska i sina slutsatser. Av lätt insedda skäl.

Det finns något hos Skaparen som gör att vi människor gärna vill hålla honom på avstånd. Men intellektuellt hederligt är det inte. För den som forskat på djupet på detta område är och förblir livets existens "något av ett mirakel", som den ateistiske DNA-upptäckaren Francis Crick uttrycker det.

Ständigt denne Jesus!

I skrivande stund är det ganska exakt tio dagar kvar till den stora Jesusmanifestationen i Stockholm. Jag hade förmånen att spegla arrangemanget i tidningen Dagen under en dag som lös av solsken och fantastiskt engagemang, inte minst från de invandrarkyrkor som ledde tåget från Södermalm där jag var. Det var inte utan att några tårar föll nerför kinden i åsynen och -hörandet av den väldiga skaran som lovsjöng världens Herre och Frälsare mitt i en supersekulariserad huvudstad. Och nu är det alltså strax dags igen. Hoppas att ännu fler än i fjol väljer att komma med. Det blir en upplevelse för livet - i all möjliga bemärkelser!

Apropå Jesus kom det att handla väldigt mycket om honom också när jag satt i Ulf Ekmans intervjustol i förra veckan. Vi hann inte med mer än hälften av det jag hade tänkt få med i samtalet, men det gjorde inget. Ulf är onekligen en skicklig samtalsledare, han hade förberett sig väl trots att vi inte träffats mer än högst flyktigt tidigare, och han behövde inte titta i sina anteckningar en enda gång. Det blev en varm ton och ett fokus på det väsentliga i tron, samt om hur Gud och Jesus utgör sådana stötestenar i 2000-talets samhälle att det kan vara svårt att nå fram till människor oavsett hur starka argument man kan tänkas ha för sin sak.

Jesusmanifestationen kan dock bli ett riktigt fint sätt att visa på hur den kristna tron talar till både våra hjärnor och våra hjärtan. Väl mött på gator, torg och Kungsträdgård!

PS: Jo, jag körde kavaj men inte slips i intervjustolen. Ulf körde mörk polo. Vi får se hur det matchar i rutan... Sändningsdatum kommer senare. DS