torsdag 9 juni 2011

Finns det andra världar?

Idag ramlade nya Forskning & Framsteg ner i brevlådan. Den här gången lockade de med en väldigt spännande cover story: Parallella universum. Eller ja, egentligen handlar rubriken om fysikern Max Tegmark som tror på parallella universum

Den kosmologiskt intresserade läsaren kastar sig naturligtvis direkt över artikeln för att försöka se vilka vetenskapliga belägg som kan tänkas läggas fram för denna mycket spännande hypotes. Svaret är 0. Noll. Inte ett dyft.

Tegmark pratar dock gärna om vetenskapens begränsningar, matematiska modeller och vilka kuliga möjligheter andra världar skulle kunna erbjuda. Men empiriska belägg? Nada. Som han citeras i texten, vill Tegmark gärna puffa gränsen för vetenskapen "längre ut mot fantasins och det omöjligas marker". Jotack. Artikelförfattaren fortsätter med att beskriva Tegmarks hypoteser som "vid gränsen för det mest spekulativa". Tja, spekulera är förstås lagligt i Sverige. Men är det vetenskap?

Bara för att förtydliga: jag menar inte alls att Tegmarks hypotes måste vara felaktig. Visst är det möjligt att det finns andra världar som dessutom kanske på något vis tangerar vår egen. Det är en av teismens själva grundbultar, att universum inte är ett slutet system.

Men det riktigt spännande är vissa forskare - och i det här fallet dessutom Sveriges kanske mest välkända vetenskapstidskrift - gärna ger helt omotiverat stor publicitet åt teorier eller hypoteser som helt saknar vetenskaplig grund. Men detta gäller bara om teorin skulle kunna användas för att lättare försöka förklara världen utan Gud - det jag brukar kalla för "kunskapsluckornas ateism".

Visst kan man tänka sig andra universa, visst kan man - åtminstone i tanken - fundera kring ett pulserande universum, som samma tidskrift skrev om i sitt förra nummer. Men det är ändå märkligt hur Forskning & Framsteg kan tänka sig att ge så stor publicitet åt en forskare som inte hänvisar till några som helst forskningsresultat över huvud taget, utan mest spekulerar lite på frihand. En utomstående bedömare skulle skratta åt tilltaget.

Är det någon som tror att en forskare som helt utan bevis skulle vilja peka på en Skapare okritiskt skulle erbjudas att uttrycka sådana tankar i en vetenskaplig tidskrift? Och då har ju ändå övertygelsen om Guds existens redan i utgångsläget ett flertal starka argument som talar för att hypotesen är korrekt! Detta samtidigt som andra forskare tillåts förkunna sin tro på världar som för oss är osynliga och oåtkomliga, och som ingen någonsin har presenterat några bevis för.

Har det inte gått lite snett i vetenskapssyn här?

tisdag 7 juni 2011

Världens bästa apologetiska bok?

Om du inte läste min recension av Manhattanpastorn Tim Kellers nya bok i Världen idag nyligen kommer här ett utdrag. Jag våndades mer än jag brukar över den där texten, inte för att boken är dålig, utan för att den är så alldeles fantastiskt bra! Hur stora ord vågar man egentligen använda om en lysande bok?

Jag landade efter några dagars fundering till slut i den tokhyllande formuleringen "den bästa jag läst i genren på svenska sedan CS Lewis dagar". Så fick det bli. För allt i (och kanske även utanför...) världen - skaffa den här boken och ge den sen vidare till någon som ännu inte känner Jesus. Här ett litet utdrag ur texten:

"De flesta människor har någon gång känt att något är snett i ett resonemang, men inte kunna sätta fingret på exakt vad det är som inte stämmer. Här genomför Tim Keller på punkt efter punkt en så grundlig och samtidigt till synes simpel demontering av alternativa världsbilder, att man har svårt att tänka sig den läsare som kan lägga ifrån sig boken och fortfarande vara ateist.

Keller ger dock inga tecken på att söka vinna debatter för dess egen skull. På och mellan raderna sipprar ständigt fram vad som framstår som ett genuint och hjärtligt engagemang för de människor som lever sina liv utan Gud. I detta ligger ytterligare en stor styrka i Kellers bok. Genom att koppla bibliska sanningar till stringenta filosofiska resonemang förklarar han företeelser som Guds helighet och rättfärdighet, korset och frälsningen på ett sätt som kan accepteras av den sekulariserade nutidsmänniska som förlorat kontakten med dessa begrepp."

lördag 4 juni 2011

Då går jag i taket då

Då tar jag mig själv på orden och går i taket efter att DN:s ansvarige utgivare över huvudet på sin egen redaktör lyft ut Marcus Birros personliga artikel om döende foster. På Samvetsbloggen.

fredag 3 juni 2011

Har biskopen eller Nya Testamentet mest rätt om kristen tro?

Det är rätt ruskigt det där, hur mycket man accepterar utan att gå i taket. Visst, jag gick ur Svenska Kyrkan för över tio år sedan, och visst, jag har inte jättestort förtroende för Caroline Krook som lutheransk och bibeltrogen teolog. (Och visst, jag kan tycka att Dagen kunde ha valt en klart bättre intervjuperson för att beskriva sitt möte med Jesus). Men ändå.

När jag läste intervjun med henne där hon på sedvanligt Hammarianskt postmodernistiskt maner öppnade för alla religioner som vägar till Gud, plus ett antla andra underliga uttalalnden tyckte jag visserligen att det var problematiskt. Men intervjun föll väldigt snabbt i glömska. Jag gick inte totalt i taket över att en av Svenska Kyrkans företrädare uttryckte sig så oerhört långt ifrån biblisk och apostolisk kristen tro. Det gjorde min gamle pastor Bosse Wetteus - snabbt och skarpt.

Det borde fler göra. När grodan väl blivit kokt märker vi det inte längre.

onsdag 1 juni 2011

Har ateister eller kristna värst människosyn?

Jag ser att Dilsa Demirbag-Sten från Humanisterna intervjuas i Dagen idag. Hon visar visserligen en något överraskande positiv inställning till vissa religiösa inslag. Men hon ramlar också i några av de vanliga retoriska fallgroparna. Den om människovärdet till exempel.

Det kan tänkas att rubriken spetsar till det något jämfört med hennes egna ord. Men hennes poäng tycks ändå vara: kristendom och andra religioner representerar en taskig människosyn. Exempel: kvinnor och homosexuella. Vidare argumentering i ämnet saknas.

Här återkommer en vanlig ateistisk myt - att en kulturellt eller etiskt styrd hållning är identiskt med människosyn. Olika människor kommer till olika inställning till jämställdhet och sexualetik. Och de gränslinjer som dras upp gör det defintivt inte efter skiljelinjen religion-ateism. Men som sätt att avfärda religion i allmänhet (och kan man tänka sig: kristendom i synnerhet) är generaliseringen alltför grov, för att inte säga helt substanslös.

Skillnaden i ontologisk beskrivning av människan som sådan har däremot en mycket tydlig skiljelinje. Den går jäms med religiösa gränser. Men den går knappast i den riktning som sekulärateisterna vill tro.

Kristen människosyn: Varje människa är skapad av Gud, med ett högt syfte och ett objektivt okränkbart värde som en avbild av Skaparen själv.
Ateistisk människosyn: Vi är fordon för våra gener, en av slump och naturligt urval sammansatt samling atomer ute på en ytterst sett meningslös resa från ingenting till ingenting.

Vilken av dessa grundsyner som känns mest människovärdig kanske inte behöver poängteras ytterligare?

tisdag 31 maj 2011

Bra om människovärde i Dagen idag

Vill bara kort rekommendera Ola Samnegårds välskrivna debattartikel i Dagen idag, där han ger en saklig argumentation för fosters rätt att inte bli dödade, och hur människovärdet måste ges genomslag i abortlagstiftningen.
En människa är en människa är en människa.

lördag 28 maj 2011

Såhär svarade vi på attackerna på kristna hjälporganisationer

Utan att ha lusläst varje JönköpingsPosten under den gångna veckan verkar det på mer frekventa läsare som att vårt svar på tidningens besynnerliga angrepp på andakter hos kristna hjälporganisationer inte kommit in. Det rapporteras dock ha kommit andra bra svar, vilket förstås inte är att undra på när de nu bestämde sig för att dundra på.

Kanske har JP tagit för vana att inte ta in insändare/debattartiklar som kritiserar tidningens journalistiska val. Jag och min fru skrev en kritisk replik för några år sedan när tidningen hade ett helt förvridet reportage om en prostituerad som menade att hon tyckte att hennes "jobb" var det bästa man kunde ha. "Sexdriften driver mig" vill jag minnas att ett av citaten var. Man behöver inte ha arbetat speciellt nära människor som hamnat i ett sådant livsmönster för att inse att den glättiga bild som lyftes fram bör ligga ganska långt från den verkliga, mer tragiska. Framför allt bör en vettig journalist möta sådana påståenden med kritiska eller problematiserande motfrågor.

Kritiken av JP:s egen journalistik tycks alltså ha en tendens att sorteras bort. Här är texten som jag och två vänner från Svenska Evangeliska Alliansen skrev i det aktuella ämnet:

Jaga verkliga bovar istället för Erikshjälpen

Den som läste sin JP i fredags och lördags kunde tro sig förflyttad till 80-talets öststatskommunism. Likt Pravda "avslöjas" att Erikshjälpen och Frälsningsarmén inleder sina arbetsdagar med en kort andakt, där personalen frivilligt får delta.

För att lyckas med konststycket att förvandla dessa fullständigt normala inslag i varje kristen eller annan religiöst driven verksamhet till skumrask tar tidningen hjälp av Peter Persson i Stockholm och två ateistiska representanter som ogillar andakterna. Allra sist i fredagsartikeln får en mer nykter syn komma till tals. Peter Jutterström, ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden konstaterar där att Erikshjälpens bönestund är frivillig och därmed helt okontroversiell.

Många av oss troende har jobbiga upplevelser från olika arbetsplatser där vi har behövt möta handlingar och ord som har hånat eller kränkt vår djupaste trosövertygelse. Vi har svalt det, sagt ifrån eller gått vidare. Att leva i ett öppet samhälle innebär att ständigt möta andra övertygelser än den egna. Nya möten kan också leda till nya tankar och berikande insikter. Som ateisten på Erikshjälpen: "Men visst, en del kände sig helade och friska efter bönen."

Massmedia har ett större uppdrag än att skandalisera och jaga kristna
välgörenhetsorganisationer. Den som känner Erikshjälpen och Frälsningsarmén vet att bön och övertygelse är själva drivkraften i den välgörande verksamhet som världen är i så stort behov av. Eller är det rentav så att den självutnämnda svenska åsiktseliten i själva verket önskar ett samhälle utan kristna välgörare som Ria, Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Erikshjälpen? Ett sådant samhälle kan självfallet
tvingas fram med hårda nypor. Men det skulle bli ett väldigt mycket kallare samhälle.

Peter Perssons hätska utfall, där han beskriver det som "direkt avskyvärt" med andakter på en kristen arbetsplats, visar att han fullständigt förlorat kontakten med verkligheten. Sådana ord vore lämpligare att använda om de platser där Erikshjälpen och Frälsningsarmén går in och hjälper fattiga, sjuka och sargade människor till ett värdigt liv. Vill Peter Persson titta dessa upprättade människor i ögonen och upprepa sina ord?

Ett gott råd till massmedia: Avslöja verkliga illgärningar hos samhällets verkliga bovar istället för att försöka skrapa fram påhittade brott hos dess välgörare och stöttepelare.