Vill bara kort rekommendera Ola Samnegårds välskrivna debattartikel i Dagen idag, där han ger en saklig argumentation för fosters rätt att inte bli dödade, och hur människovärdet måste ges genomslag i abortlagstiftningen.
En människa är en människa är en människa.
tisdag 31 maj 2011
lördag 28 maj 2011
Såhär svarade vi på attackerna på kristna hjälporganisationer
Utan att ha lusläst varje JönköpingsPosten under den gångna veckan verkar det på mer frekventa läsare som att vårt svar på tidningens besynnerliga angrepp på andakter hos kristna hjälporganisationer inte kommit in. Det rapporteras dock ha kommit andra bra svar, vilket förstås inte är att undra på när de nu bestämde sig för att dundra på.
Kanske har JP tagit för vana att inte ta in insändare/debattartiklar som kritiserar tidningens journalistiska val. Jag och min fru skrev en kritisk replik för några år sedan när tidningen hade ett helt förvridet reportage om en prostituerad som menade att hon tyckte att hennes "jobb" var det bästa man kunde ha. "Sexdriften driver mig" vill jag minnas att ett av citaten var. Man behöver inte ha arbetat speciellt nära människor som hamnat i ett sådant livsmönster för att inse att den glättiga bild som lyftes fram bör ligga ganska långt från den verkliga, mer tragiska. Framför allt bör en vettig journalist möta sådana påståenden med kritiska eller problematiserande motfrågor.
Kritiken av JP:s egen journalistik tycks alltså ha en tendens att sorteras bort. Här är texten som jag och två vänner från Svenska Evangeliska Alliansen skrev i det aktuella ämnet:
Jaga verkliga bovar istället för Erikshjälpen
Den som läste sin JP i fredags och lördags kunde tro sig förflyttad till 80-talets öststatskommunism. Likt Pravda "avslöjas" att Erikshjälpen och Frälsningsarmén inleder sina arbetsdagar med en kort andakt, där personalen frivilligt får delta.
För att lyckas med konststycket att förvandla dessa fullständigt normala inslag i varje kristen eller annan religiöst driven verksamhet till skumrask tar tidningen hjälp av Peter Persson i Stockholm och två ateistiska representanter som ogillar andakterna. Allra sist i fredagsartikeln får en mer nykter syn komma till tals. Peter Jutterström, ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden konstaterar där att Erikshjälpens bönestund är frivillig och därmed helt okontroversiell.
Många av oss troende har jobbiga upplevelser från olika arbetsplatser där vi har behövt möta handlingar och ord som har hånat eller kränkt vår djupaste trosövertygelse. Vi har svalt det, sagt ifrån eller gått vidare. Att leva i ett öppet samhälle innebär att ständigt möta andra övertygelser än den egna. Nya möten kan också leda till nya tankar och berikande insikter. Som ateisten på Erikshjälpen: "Men visst, en del kände sig helade och friska efter bönen."
Massmedia har ett större uppdrag än att skandalisera och jaga kristna
välgörenhetsorganisationer. Den som känner Erikshjälpen och Frälsningsarmén vet att bön och övertygelse är själva drivkraften i den välgörande verksamhet som världen är i så stort behov av. Eller är det rentav så att den självutnämnda svenska åsiktseliten i själva verket önskar ett samhälle utan kristna välgörare som Ria, Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Erikshjälpen? Ett sådant samhälle kan självfallet
tvingas fram med hårda nypor. Men det skulle bli ett väldigt mycket kallare samhälle.
Peter Perssons hätska utfall, där han beskriver det som "direkt avskyvärt" med andakter på en kristen arbetsplats, visar att han fullständigt förlorat kontakten med verkligheten. Sådana ord vore lämpligare att använda om de platser där Erikshjälpen och Frälsningsarmén går in och hjälper fattiga, sjuka och sargade människor till ett värdigt liv. Vill Peter Persson titta dessa upprättade människor i ögonen och upprepa sina ord?
Ett gott råd till massmedia: Avslöja verkliga illgärningar hos samhällets verkliga bovar istället för att försöka skrapa fram påhittade brott hos dess välgörare och stöttepelare.
Kanske har JP tagit för vana att inte ta in insändare/debattartiklar som kritiserar tidningens journalistiska val. Jag och min fru skrev en kritisk replik för några år sedan när tidningen hade ett helt förvridet reportage om en prostituerad som menade att hon tyckte att hennes "jobb" var det bästa man kunde ha. "Sexdriften driver mig" vill jag minnas att ett av citaten var. Man behöver inte ha arbetat speciellt nära människor som hamnat i ett sådant livsmönster för att inse att den glättiga bild som lyftes fram bör ligga ganska långt från den verkliga, mer tragiska. Framför allt bör en vettig journalist möta sådana påståenden med kritiska eller problematiserande motfrågor.
Kritiken av JP:s egen journalistik tycks alltså ha en tendens att sorteras bort. Här är texten som jag och två vänner från Svenska Evangeliska Alliansen skrev i det aktuella ämnet:
Jaga verkliga bovar istället för Erikshjälpen
Den som läste sin JP i fredags och lördags kunde tro sig förflyttad till 80-talets öststatskommunism. Likt Pravda "avslöjas" att Erikshjälpen och Frälsningsarmén inleder sina arbetsdagar med en kort andakt, där personalen frivilligt får delta.
För att lyckas med konststycket att förvandla dessa fullständigt normala inslag i varje kristen eller annan religiöst driven verksamhet till skumrask tar tidningen hjälp av Peter Persson i Stockholm och två ateistiska representanter som ogillar andakterna. Allra sist i fredagsartikeln får en mer nykter syn komma till tals. Peter Jutterström, ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden konstaterar där att Erikshjälpens bönestund är frivillig och därmed helt okontroversiell.
Många av oss troende har jobbiga upplevelser från olika arbetsplatser där vi har behövt möta handlingar och ord som har hånat eller kränkt vår djupaste trosövertygelse. Vi har svalt det, sagt ifrån eller gått vidare. Att leva i ett öppet samhälle innebär att ständigt möta andra övertygelser än den egna. Nya möten kan också leda till nya tankar och berikande insikter. Som ateisten på Erikshjälpen: "Men visst, en del kände sig helade och friska efter bönen."
Massmedia har ett större uppdrag än att skandalisera och jaga kristna
välgörenhetsorganisationer. Den som känner Erikshjälpen och Frälsningsarmén vet att bön och övertygelse är själva drivkraften i den välgörande verksamhet som världen är i så stort behov av. Eller är det rentav så att den självutnämnda svenska åsiktseliten i själva verket önskar ett samhälle utan kristna välgörare som Ria, Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Erikshjälpen? Ett sådant samhälle kan självfallet
tvingas fram med hårda nypor. Men det skulle bli ett väldigt mycket kallare samhälle.
Peter Perssons hätska utfall, där han beskriver det som "direkt avskyvärt" med andakter på en kristen arbetsplats, visar att han fullständigt förlorat kontakten med verkligheten. Sådana ord vore lämpligare att använda om de platser där Erikshjälpen och Frälsningsarmén går in och hjälper fattiga, sjuka och sargade människor till ett värdigt liv. Vill Peter Persson titta dessa upprättade människor i ögonen och upprepa sina ord?
Ett gott råd till massmedia: Avslöja verkliga illgärningar hos samhällets verkliga bovar istället för att försöka skrapa fram påhittade brott hos dess välgörare och stöttepelare.
torsdag 26 maj 2011
Samvetet kallar till besinning
Jag skriver idag på Samvetsbloggen på temat besinningslöst dödande. Det kan ha mer än en innebörd.
onsdag 25 maj 2011
Går över från dödshjälp till dödssynd
Ja, jag försöker väl efter bästa förmåga avhålla mig från utövandet av båda ovanstående...
Men igår lämnade jag in en artikel om en kristen syn på människovärde och dödshjälp som Christer Sturmark beställt till den nya sekulärhumanistiska tidskriften Sans kommande nummer om medicinsk etik. Det var hedrande att bli tillfrågad i ämnet, såvitt jag sett har de bara haft en kristen medverkande tidigare, prästen Annika Borg som lade sig ganska platt för Humanisternas egen agenda.
Själv har jag försökt hitta en tydlig kristen etisk linje, med öppenhet för samsyn med Humanisterna i den praktisk-etiska frågan. Jag har fortfarande svårt att se det som sann humanism att sjukvården aktivt döda människor, vill hoppas på de humana krafter som trots allt finns bland allt religionshäcklande från deras sida. Jag återkommer med pålysning om artikeln när tidskriften kommit i handeln efter semestrarna.
Härnäst vrider jag siktet mot dödssynderna, ska sätta mig och börja jobba med ett antal texter på det temat. Alltid aktuellt, alltid anledning till självrannsakan.
Men igår lämnade jag in en artikel om en kristen syn på människovärde och dödshjälp som Christer Sturmark beställt till den nya sekulärhumanistiska tidskriften Sans kommande nummer om medicinsk etik. Det var hedrande att bli tillfrågad i ämnet, såvitt jag sett har de bara haft en kristen medverkande tidigare, prästen Annika Borg som lade sig ganska platt för Humanisternas egen agenda.
Själv har jag försökt hitta en tydlig kristen etisk linje, med öppenhet för samsyn med Humanisterna i den praktisk-etiska frågan. Jag har fortfarande svårt att se det som sann humanism att sjukvården aktivt döda människor, vill hoppas på de humana krafter som trots allt finns bland allt religionshäcklande från deras sida. Jag återkommer med pålysning om artikeln när tidskriften kommit i handeln efter semestrarna.
Härnäst vrider jag siktet mot dödssynderna, ska sätta mig och börja jobba med ett antal texter på det temat. Alltid aktuellt, alltid anledning till självrannsakan.
söndag 22 maj 2011
Tacksam
Idag har det varit en fin dag med familjen. Störste pojken och andra tioåringar fick sing första Bibel i kyrkan och vi fick samtala kring vad det kan betyda i ens liv. Andre pojken fyllde nio och firades med flagga, presenter och fotbollsmatch (som de iofs förlorade som de nästan alltid gör, men det var roligt ändå). Tredjepojken fick ha roligt på söndagsskolan och tillsammans med familjen resten av dagen.
Och lillflickan sjöng födelsedagssånger med hjärnans lust och förgyllde, ja verkligen fyllde familjen med gyllene gjädje som hon brukar. Ursinnig som ett retat bi ibland, och sover inte alls så som vi skulle önska och behöva på nätterna. Men hon är en oskattbar gåva. För er som undrat över hur det gått för henne så har vi varit på kompletterande EEG-undersökning för att försöka få en orsak till den obehagligt kraftiga feberkrampen tidigare i vår. De hittade inga tecken på epilepsi i hjärnan, och har ännu inget bra svar på varför den blev så kraftig. Men vi bär med oss kramplösande medicin om något liknande skulle hända igen, och tackar Gud för att hon finns hos oss.
Lägg till detta en fantastisk fru, och en än mer fantastisk Fader i himlen. Det är visserligen en massa saker i livet som inte alls är som jag skulle önska. Men, som en elev nämnde i sin fria filosofiuppgift: Att visa tacksamhet är ett bra första steg till lycka. Det var så sant som det var sagt.
Och lillflickan sjöng födelsedagssånger med hjärnans lust och förgyllde, ja verkligen fyllde familjen med gyllene gjädje som hon brukar. Ursinnig som ett retat bi ibland, och sover inte alls så som vi skulle önska och behöva på nätterna. Men hon är en oskattbar gåva. För er som undrat över hur det gått för henne så har vi varit på kompletterande EEG-undersökning för att försöka få en orsak till den obehagligt kraftiga feberkrampen tidigare i vår. De hittade inga tecken på epilepsi i hjärnan, och har ännu inget bra svar på varför den blev så kraftig. Men vi bär med oss kramplösande medicin om något liknande skulle hända igen, och tackar Gud för att hon finns hos oss.
Lägg till detta en fantastisk fru, och en än mer fantastisk Fader i himlen. Det är visserligen en massa saker i livet som inte alls är som jag skulle önska. Men, som en elev nämnde i sin fria filosofiuppgift: Att visa tacksamhet är ett bra första steg till lycka. Det var så sant som det var sagt.
fredag 20 maj 2011
Besinningslös attack på kristna i lokaltidningen
På väg in till jobbet i morse såg jag Jönköpingsposten ligga framme. Jag såg ordet "Gud" med stora bokstäver längst upp på förstasidan. Kan aldrig vara en god nyhet tänkte jag, vis/cynisk av sekularismens makter, och slog upp artikeln.
Mycket riktigt. En riktig Pravda-artikel på det fasansfulla temat "Fas3-arbetare bad till Gud" (Har inte citaten glasklara i huvudet, men det var inte med positiv andemening, det kan jag garantera). Ruskig händelse som förtjänar krigsrubriker, eller hur? (OBS - viss ironi. Lite grann. Bara lite.)
Man trodde sig förflyttad till jag-vet-inte-vilken-diktatur när man läste texten. Röde riksdagsmannen Peter Persson tog till den typen av ord som man annars bara använder vid stora katastrofer om dessa frivilliga andakter hos Erikshjälpen som även arbetare som slussats via Arbetsförmedlingen har möjlighet att delta i. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Eller det vet jag nog. Det är nog tid att gråta. Inte för min skull, eller för kristnas skull. Utan för de människor som är i desperat behov av hjälp, och som också får det från organisationer som Erikshjälpen. Och Frälsningsarmén. Och andra. Hjälp som riskerar att inte komma fram på grund av fullständigt stolliga anklagelser om lika fullständligt självklara inslag i arbetsvardagen.
Någon form av svar kommer förhoppningsvis inom kort.
Mycket riktigt. En riktig Pravda-artikel på det fasansfulla temat "Fas3-arbetare bad till Gud" (Har inte citaten glasklara i huvudet, men det var inte med positiv andemening, det kan jag garantera). Ruskig händelse som förtjänar krigsrubriker, eller hur? (OBS - viss ironi. Lite grann. Bara lite.)
Man trodde sig förflyttad till jag-vet-inte-vilken-diktatur när man läste texten. Röde riksdagsmannen Peter Persson tog till den typen av ord som man annars bara använder vid stora katastrofer om dessa frivilliga andakter hos Erikshjälpen som även arbetare som slussats via Arbetsförmedlingen har möjlighet att delta i. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Eller det vet jag nog. Det är nog tid att gråta. Inte för min skull, eller för kristnas skull. Utan för de människor som är i desperat behov av hjälp, och som också får det från organisationer som Erikshjälpen. Och Frälsningsarmén. Och andra. Hjälp som riskerar att inte komma fram på grund av fullständigt stolliga anklagelser om lika fullständligt självklara inslag i arbetsvardagen.
Någon form av svar kommer förhoppningsvis inom kort.
torsdag 19 maj 2011
Allt fler ögon öppnas för aborternas verklighet
Kanske någon tycker att jag slår väl ofta på samma spik nu, men diskussionen om dödande av ofödda människor är just nu väldigt aktiv. Det gäller min boks andra fråga: "Vilka är vi?", och den därpå följande moraliska frågan: "Vad får man i så fall göra med oss?" Det känns som att diskussionen börjar hamna allt närmare kärnpunkten: kan aborter faktiskt vara ett etiskt problem, eller har vi tagit ett kollektivt beslut att slå till alla dövöron så tätt att ingen vågar, vill eller kan öppna ögonen för vad som faktiskt sker? Om vi tittar på debatten verkar det faktiskt så att människors samvete mer och mer börjar öppna upp några öron och ögon.
Situationen med sköterskan som till slut såg sig tvungen att säga ifrån om fullt friska barn som ligger och andras, men enligt lag inte får röras förrän de dött är kanske en ögonöppnare för fler. Följande eufemism i TT:s artikel säger väl allt: "På vissa håll inom sjukvården finns farhågor att patienter och anhöriga ska betrakta dödande av fostret som oetiskt."
Nähä?
Jag tycker att jag har hört liknande ordvändningar tidigare i historien. De inblandade dövade samvetet och intalade sig att det inte var människor man avlivade. Den gången blev de ansvariga inte ställda till svars förrän efter krigets slut. Vem ställs till ansvar idag?
Situationen med sköterskan som till slut såg sig tvungen att säga ifrån om fullt friska barn som ligger och andras, men enligt lag inte får röras förrän de dött är kanske en ögonöppnare för fler. Följande eufemism i TT:s artikel säger väl allt: "På vissa håll inom sjukvården finns farhågor att patienter och anhöriga ska betrakta dödande av fostret som oetiskt."
Nähä?
Jag tycker att jag har hört liknande ordvändningar tidigare i historien. De inblandade dövade samvetet och intalade sig att det inte var människor man avlivade. Den gången blev de ansvariga inte ställda till svars förrän efter krigets slut. Vem ställs till ansvar idag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)