Ikväll har vi haft öppet hus på Kungsgymnasiet där jag undervisar tre dagar i veckan. Vi hade flera bra samtal som väcker hoppfulla tankar inför kommande läsår, då vi flyttar över på andra sidan Vättern till traditionstyngd mark. Vi blir då nya hyresgäster på Korteboskolan med sin gedigna historia av utbildning på kristen grund, vilket känns som en hedrande och inspirerande bas att stå på för vår skola som nu är inne på sitt första år med tre årskurser, och i vår släpper vi alltså våra allra första studenter.
Från de hängivna sekularisterna i Humanisterna hörs tyvärr gång efter annan mer eller mindre aggressiva utfall mot kristna skolor, som om vi vore en samhällsomstörtande verksamhet som måste bekämpas med alla medel. Det vi gör är att vi lägger en objektiv grund för de värden som den svenska skolan enligt läroplanen ska värna och sträva mot: människolivets okränkbarhet, rättskänsla, alla människors lika värde och så vidare. Den ”neutrala” kommunala skola som Humanisterna förordar är ju ofta allt annat än neutral, utan utsätter kristna elever för negativ särbehandling. Tråkiga historier som dessa har berättats för mig alltför många gånger av såväl ungdomar som vuxna.
Vår skola har flera detaljer där vi behöver vässa oss ytterligare. Det har alla skolor. Men huvudfrågan är: varför driver sekularisterna detta principiella motstånd mot väl fungerande kristna skolor? Är det väldigt problematiskt att vi betraktar varje elev som en objektivt unik och värdefull varelse, inte bara en evolutionär slutprodukt? Eller är det vår grundsyn där det finns en verklig grund för läroplanens värdemässiga hörnpelare? Eller är det bara helt enkelt en känslomässig aversion mot allt i samhället som vågar hävda att Gud faktiskt existerar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar